Jord är inte dyrt och nuförtiden går det lätt att få tag på ekologisk jord. Men det finns många skäl till att göra sin egen. Det är till att börja med ett bra sätt att ta hand som sitt köksavfall, menar Jerker Jansson.
Den som börjar med bokashikompostering, som är grunden i min egen jord, upptäcker snart att det är rätt mycket rester som hamnar i soporna som går att ta hand om.
En del som gör sin egen jord tycker också att det känns tryggt att veta vad som hamnar i den. Dessutom slipper du släpa en massa tunga påsar och paket hem från affären och genom att återanvända gammal jord minskar släpandet ytterligare.
Det är överhuvudtaget rätt skumt att slänga jord i soporna. Öknar breder ut sig på många ställen på jorden. På många ställen har det industriella jordbruket gjort att jordarna är helt tomma på näring. Genom att bara tillföra ett fåtal näringsämnen samtidigt som växter behöver hundratals olika ämnen för att må bra lakas jordarna ur. De blir någon slags näringsmässiga öknar och att då slänga jord istället för att lägga ut den nånstans är idiotiskt. När jag får för mycket gammal jord, vilket händer, lägger jag ut det under någon buske i en dunge eller strör ett lager på en gräsmatta någonstans. Även om den krisen inte är superakut här i landet tror jag på att göra det jag kan i mitt lilla hörn.
Sen är det kul också. Jag gillar känslan av att ha jord i händerna, att stå för hela odlingsprocessen själv. Det är en särskild känsla att äta ett salladsblad som jag samlat in fröerna själv till och sen odlat i min egen jord. Därför inleder jag nu en serie artiklar om hur du gör för att blanda din egen jord. Den här veckan handlar det om bokashi.
Bokashi
Bokashi är en japansk teknik för kompostering som har börjat bli populär i våra delar av världen också. Ordet kompostering leder egentligen lite fel. Bokashi är inte samma form av nedbrytning det handlar om som i en kompost. Snarare än vanlig nedbrytning går det ut på att helt enkelt mjölksyra olika hushållsrester. Det går att bryta ner också animaliska restprodukter i en bokashihink, men jag håller mig till växtdelar.
Också saker som tar lång tid att bryta ner i en vanlig kompost som till exempel citrusskal bryts ner effektivt av bakterierna som älskar kolhydrater. Jag brukar slänga med kaffefiltret när jag slänger kafferester, det tar lite längre tid att bryta ner sånt, men det funkar. Resterna behåller oftast sin form dock så om bokashin ska användas till jord för krukväxter är det bra att finfördela dem. Jag föredrar att göra det innan jag lägger dem i hinken. När de väl är nedbrutna kan det vara rätt äckligt att kladda med dem.
Det som förvånade mig första gången var att resultatet efter ett par veckors mjölksyrejäsning inte såg ut som jord, utan mer som mjölksyrade grönsaker som fått lite stryk. Tekniken går ut på att blanda bakterier av familjen lactobacillus med köksrester och annat och låta bakterierna bryta ner dem utan tillförsel av syre. Eftersom ingenting läcker ut eller bryts ner av luften behålls allt kol och all näring i resterna i det färdiga resultatet. Metoden gör att det inte bildas växthusgaser som koldioxid och metan, vilket i sig är ett argument för att sätta igång.
Den enda nackdel jag har upptäckt är att det luktar en del när hinken är öppen. Eftersom tekniken går ut på att syrningen sker i ett slutet skäl är det inte ett stort problem, men jag ser till att vädra ordentligt när jag blandar större mängder jord med bokashi. Doften försvinner snabbt efter att bokashin blandats ner i jord. Vätskan som bildas i kärlet luktar väldigt intensivt, men går att använda som näring åtminstone utomhus.
När väl processen i hinken är klar återstår att blanda bokashin med jord. Eftersom den ser ut som rutten fruktsallad och eftersom den är sur är det ingen idé att försöka odla i ren bokashi. Den behöver mogna och det behövs sand, fibrer och andra ingredienser för att det ska fungera. Jag blandar den med gammal jord som jag sköljt ur, kolpulver, torv, sand och ibland slänger jag med lite svampmycel som hjälper till att bryta ner ytterligare. Blandningen får stå några månader i en låda med en sopsäck om för att släppa in luft samtidigt som fukten i jorden bevaras. Ibland har det till och med dykt upp en och annan svamp ur lådan.
I nästa Kan själv kommer jag att berätta mer om hur det går till att blanda den färdiga jorden.
Utrustning
Det finns särskilda kärl att köpa för bokashi. De har tätslutande lock och en kran för att släppa ut överskottsvätska. Men det går också att använda en hink eller låda med tätslutande lock. Så länge som ingen luft kommer in mår bakterierna bra. Eftersom det tar ett par veckor ungefär att jäsa en full hink kan det vara bra att ha minst två kärl. Då kan du slänga nytt avfall i den ena medan den andra står och jäser.
Förutom själva kärlet behövs bokashiströ. Det är oftast kli som ympats med rätt bakterier. Jag har inte hittat något sätt att producera eget strö, men det är inte särskilt dyrt utslaget över tid och det är väldigt praktiskt med färdigt strö.
Det är också bra att ha ett par extra hinkar att använda för att föra över bokashin från olika kärl. Jag har några hinkar som jag bara använder till mina olika odlingsprojekt för att inte riskera att få in rester av rengöringsmedel och liknande i blandningen.
Gör så här
1. Strö lite bokashiströ i botten på hinken. Några matskedar räcker.
2. Fyll på ett lager med matavfall. Finfördela den gärna så går processen snabbare och det blir enklare senare.
3. Strö över två matskedar strö.
4. Pressa ihop innehållet för att få bort luft.
5. Var noga med att locket sluter tätt. Det fungerar inte annars.
6. Om kärlet har kran töm ut vätskan som bildas då och då. Använd den som näring. Blanda med vatten 1:100 eller svagare.
7. Ställ undan hinken när den är full på något varmt ställe, men inte i direkt solljus. Vänta ett par veckor eller mer.
8. Blanda med jord. Om du gör det utomhus är det viktigt att täcka med ett tjockt lager jord så att inte råttor och fåglar lockas.
