Det enda vi pratade om var Isis, då, för fem-sex år sedan, när Trumps valkampanj fortfarande var ett skämt och vanligt folk knappt visste vad en pandemi var.
Vi försökte förstå hur normala människor kunde radikaliseras till sådan extrem ondska. Paret Skråmo, som inte ens var muslimer från början, och valde att trasa sönder sina barns liv för att bygga en religiös stat i ett land de aldrig sett. De var beredda att döda och dödas, precis som många andra.
Och så var det terrordåden i olika europeiska länder, som skakade oss. Många av terroristerna var inte särskilt religiösa. De var, likt Akilov, förbannade på samhället, ropade Allahu Akhbar och dödade oskyldiga.
Man gjorde opinionsundersökningar, och frågade muslimer i olika västländer om de ville genomföra sharia, och andelen var alltid hög. Och den tolkades av förvånansvärt många som bevis för att muslimer ibland oss bara behöver en tydlig signal, så är de beredda att skära halsen av oss övriga.
Ingen frågade kristna hur många som ville inrätta ett samhälle efter bibeln, för att använda som jämförelse. Islam hade en inneboende ondska, hette det. Det fanns inget kärleksbudskap, påstods felaktigt. Kristendomen skulle aldrig kunna generera dylik ondska.
”Inte alla muslimer är terrorister, men alla terrorister är muslimer”, hette det.
Breivik? Han var ju psykiskt störd. Och inte kristen. Han kanske trodde att han var det, men han borde inte räknas, fick jag veta. Ikea-mördaren? Också psykiskt störd. I och för sig sant, men hade han varit muslim och inte kristen hade det förmodligen inte räckt för att undgå terroriststämpeln.
Men Qanon, Proud boys, vit makt-rörelsen och hela den radikaliserade rörelse Trump ”leder” har nu bevisat motsatsen, på punkt efter punkt. Nu syftar jag inte på alla de 74 miljonerna väljare, utan bara på de extrema. Men de är väl så många.
De extremaste är fullt beredda till våld mot oskyldiga. De tänkte hänga Mike Pence och många avsåg att döda hela kongressen för att Trump skulle bli president. Det vet vi, för de sa det, gång på gång.
De lyssnar inte på andra än de egna rösterna. De är misstänksamma mot information från vanliga medier.
De behöver inga bevis. De tror på allt, om det kommer från “rätt” håll. Gamla antisemitiska legender om satanistiskt barnätande och en pedofilring i en pizzeria är helt sanna, men skjutningen av små barn i Sandy hook har inte ägt rum, och inte heller störtade något plan in i Pentagon 9-11.
Det finns en superstark nationalpatriotisk ”rasism”, som gör att bara de som hör till de egna har ett värde, och övriga avhumaniseras. De vet att Trump vann valet eftersom han sa det. Bevis behövs inte. Och de vet att det finns en större plan, som innebär att han blir president den 4 mars. I ett domedagsliknande scenario ska alla otrogna då rensas ut och Hillary, Obama och Biden fängslas.
Alla i sekten är kristna. Det finns knappast någon muslim eller buddhist, och skulle där finnas judar lär de inte trivas mitt i antisemitismen. Sedan är de förstås religiösa i varierande grad, men tron att Gud valt ut Trump är genomgående, och därmed blir alla medel tillåtna. Att återbygga USA på biblisk tro, skicka ”hem” alla muslimer och förbjuda samkönade äktenskap är lika centralt som sharia var för Isis.
Sedan har vi radikaliseringen i andra länder. Här i Sverige finns en grupp osannolika men väl så ivriga anhängare, och jag tror en hel del av dem skulle resa till USA för att slåss för Trump om det vore möjligt. Gemensamt för dem är att de är övertygade om att alla formella medier ljuger. Så inget går att vare sig bevisa eller motbevisa. Precis som paret Skråmo.
”Men Isis eldade folk i burar!” Ja, och många av terroristerna i Kapitolium var beväpnade, och hade rest en galge för att hänga Mike Pence. Ren tur gjorde att bara en handfull personer dog. De var minuter från att hitta kongressledamöterna, och då hade det kunnat bli ett fruktansvärt blodbad.
Den enda egentliga skillnaden på den punkten är att USA:s institutioner är starkare än Assads bräckliga Syrien var. Därför blir det inte ett långdraget inbördeskrig. Men hade Trump och Qanon verkat i ett vingligare land, som exempelvis Venezuela, finns ingen anledning att tro att det gått annorlunda där.
Det finns förstås skillnader. Kulten runt Trump saknar motstycke, och påminner om dyrkan av Mussolini och Hitler. Historien upprepar sig inte, men den rimmar.
Sekter kan uppträda inom alla religioner eller runt idéer. Utbildning och bakgrund gör ingen immun. De är obegripliga för utomstående, men den som är på insidan inser det sällan.
