Svenskarna öppnade sina hjärtan – sedan stängdes gränsen. Det är ett av många tänkbara sätt att sammanfatta hösten 2015. Frågar man Gustav Fridolin, det dåvarande miljöpartistiska språkröret, om hans starkaste minnen från tiden är svaret solidaritet.

– Inte minst i de bygder man länge talat om som förlorade och inskränkta. I Vittsjö, som jag har en nära relation till, gick byn samman för att hjälpa. Inte alla så klart, men väldigt många.

Men nog minns han annat också, när Syre ber honom se tillbaka på de dramatiska månaderna. För medan tusentals svenskar packade klädpåsar, samlade in pengar, knödde in några madrasser till i församlingshemmet och mötte de människor som steg av tågen med smörgåsar och ”Refugees welcome”-banderoller, spred sig också en oro. Sverigedemokrater satte flygblad i händerna på flyktingar på Lesbos med budskapet: Åk inte till Sverige. Flyktingförläggningar brändes ned. Ledarsidor skrev om systemkollapsen som de ansåg hotade till följd av det stora antalet flyktingar.

Den första veckan i november sökte mer än 10 000 människor asyl i Sverige. Ett S-märkt kommunalråd kallade sin migrationsminister ”dum i huvudet”. Migrationsverket förberedde tältläger. Moderatledaren Anna Kinberg Batra krävde gränskontroller.

Socialdemokraterna bestämmer sig

Kort sagt, trycket på Socialdemokraterna ökade och snart satt Gustav Fridolin och språkrörskollegan Åsa Romson hos Stefan Löfven på Rosenbad. De fick ett papper i handen. Tillfälliga uppehållstillstånd, läste de. Försörjningskrav vid familjeåterförening. Inga uppehållstillstånd till så kallade övriga skyddsbehövande. Id-kontroller på tåg och färjor från Danmark för att stänga ute människor utan pass eller andra giltiga Id-handlingar. Socialdemokraterna hade bestämt sig, nu skulle politiken stramas åt och det rejält.

Gustav Fridolin och Åsa Romson tog pappret med sig och gick. Gick det här att svälja? Vad skulle hända om de vägrade? Fridolin minns våndorna i de interna diskussionerna. Han ville förhandla ett varv till. Kräva att alla barn skulle undantas från de nya reglerna – inte bara de som redan kommit, vilket kom att bli resultatet. Eller att undanta alla de som redan kommit, oavsett ålder.

Men om MP fortsatte strida fruktade partistyrelsen att Socialdemokraterna skulle göra upp med Moderaterna om ännu restriktivare regler och regeringen skulle spricka. MP gav efter och Åsa Romson ställde sig bredvid statsministern på en omtalad presskonferens. Än i dag är Fridolin osäker på om de gjorde rätt, men menar att Miljöpartiet kunnat göra skillnad i flyktingpolitiken genom att stanna i regeringen.

Gymnasielagen, som gav ett antal tusen ensamkommande chansen att stanna för studier. Gustav Fridolin ser den som en framgång – även om åtskilliga av dem nu inte fått de jobb som krävs för förnyat uppehållstillstånd. Miljöpartiet har också satt stopp för åtskilliga förslag i restriktiv riktning, menar han.

– Om regeringen spruckit hade S blivit fria att gå helt på den linje man presenterade inför valet 2018, med återtagandeavtal som villkor för bistånd och andra saker som vi lyckades stoppa, säger han.

"Varit mumma att kliva av"

Liksom parhästen Fridolin tror Åsa Romson att det varit bättre för Miljöpartiet, men sämre för flyktingarna, att lämna regeringen.

– Rent opinionsmässigt hade det varit mumma att kliva av med buller och brak. Men frågan är om vi hade kunnat se oss själva i spegeln när det i praktiken hade blivit mycket värre förändringar för de asylsökande, säger Åsa Romson.

När Socialdemokraterna pressades från oppositionen till höger att strama åt, hade MP små möjligheter hålla emot, anser de båda.

– När Socialdemokraterna väl bestämt sig för att gå åt samma håll var det enda vi kunde göra att fördröja och förmildra, säger Gustav Fridolin.

Frustrationen blev inte mindre av att miljöpartisterna bedömde att de föreslagna lagändringarna inte ens skulle ha så stor betydelse för det som Socialdemokraterna sa sig vilja uppnå. Att en hög andel av flyktingarna sökt sig till Sverige berodde på landets goda rykte och att många av dem hade släktingar här, inte på lagstiftningen, enligt Åsa Romson.

– Id-kontrollerna däremot, minskade antalet asylsökande. Men den stora minskningen av asylsökande kom när Danmark stängde gränsen mot Tyskland, säger hon.

Miljöpartiet försökte under hösten 2015 få diskussionen att kretsa kring hur kapaciteten i mottagandet skulle öka. Ett förslag om att ge privatpersoner statlig ersättning för att öppna sina hem för asylsökande lanserades. En idé om delade skoldagar för nyanlända för att få skolplatserna att räcka diskuterades också.

Miljöpartisterna oförberedda

Men intresset hos Socialdemokraterna för åtgärder för att stärka mottagandet var svalt, enligt de forna språkrören. Varken i den allmänna debatten eller i förhandlingsrummen lyckades miljöpartisterna flytta fokus från asylreglerna till mottagningskapaciteten. Miljöpartiet var, liksom de flesta andra, oförberedda på de ansträngningar som den snabba ökningen av antalet asylsökande innebar för olika samhällsfunktioner, anser Åsa Romson.

– Ingen i samhället hade svar på vad som krävdes, säger hon.

Nu tampas Miljöpartiet återigen med Socialdemokraterna om den framtida migrationspolitiken. Gustav Fridolin säger sig vara imponerad av de miljöpartister som fortsätter kämpa med frågan, trots benhårt motstånd. Men en dag vänder vinden i migrationsdebatten, tror han.

– Det finns en inneboende solidaritet i Sverige som aktiveras så fort man ser människor istället för massor, strömmar och siffror. Det har vi sett gång på gång och det kommer att hända igen.

"Måste erkänna att det finns problem"

Men Åsa Romson menar att Miljöpartiet inte lärt sig läxan från 2015 – att visa hur man klarar mottagandet. Hon ser de krafter som vill minska migrationen till ett minimum som helt orealistiska. Med klimatkrisen kommer migrationen öka, vare sig vi vill det eller inte. Men då gäller det att rusta samhället, inte bara diskutera asylregler, anser hon.

– Miljöpartiet har gått tillbaka till att snarare diskutera flyktingfrågor än integration och kapacitet i mottagandet. Man måste erkänna att det kommer att finnas problem om det kommer många på kort tid, även om de har rättigheter. Hur gör vi med skolan, arbetsmarknaden och socialförsäkringssystemen? säger Åsa Romson.

Läs mer:

Hundratals riskerar utvisning efter fem år: ”Jag har sökt 500 jobb”

Fem år sedan flyktingkrisen bröt ut – detta har hänt

Kort tid kvar för ensamkommande att hitta jobb – trots föreslagna ändringar