Att avhandla distansarbetets vedermödor och välsignelser verkar ha funnit sin naturliga plats i coronaflödet under året. Även om långt ifrån alla har möjlighet att arbeta hemifrån har mångas vardag förändrats radikalt – enligt en undersökning som Tele2 lät Sifo göra i april hade andelen som arbetade hemifrån ökat från 15 till 57 procent sedan februari. Häromveckan arrangerade Fastighetsägarna ett webinarium med den tillspetsade titeln Vad ska vi ha kontoren till?, och många har säkert frågat sig hur lönsamt det är att sitta på kontorslokaler i nuläget, samtidigt som distansarbetarna antingen anpassat sig till att ha hemmet som kontor eller i allt större utsträckning upplever de negativa sidorna med att inte ha en arbetsplats utanför hemmet att gå till.

– Arbetet är ju helt centralt för vårt samhälle, och arbetsplatsen i sig har en stark betydelse i väldigt många människors liv, som kopplat till ens yrkesidentitet eller på grund av viktiga sociala relationer. I det urbana sammanhanget, med många ensamhushåll och en bostadsmarknad som tvingar många att flytta ofta, blir arbetsplatsen ibland den enda fasta punkten, säger Christina Bodin Danielsson, kontorsforskare vid KTH.

Fokusera i avskildhet, skapa tillsammans

I skrivande stund skärps restriktionerna i Sverige och det är fortsatt hemarbete som gäller, för den som kan. Hur länge vet ingen, men att pandemin inte kommer vara över nästa söndag har nog de flesta insett. Det är troligt att anta att det framtida kontoret behöver ta smittspridningsrisk i beaktande redan på planeringsstadiet. Men törs någon planera just nu? Karin von Geijer, som är inredningsarkitekt med fokus på arbetsplatser och kontor på Sweco, säger att det finns ”ett stort framtidshopp men det är kortare puckar”.

– Jag har inte känt av att det har varit sämre för oss men det har varit svårare att planera. Alla funderar och ingen vet riktigt vad det landar i. Den forskning som fanns tidigare kan vi inte riktigt luta oss mot för det har hänt saker. Det har kommit in en ny pandemi och en smittorisk i hela spelet och det har blivit socialt accepterat att man jobbar hemifrån i mycket större utsträckning.

Hon tror att det kommer bli vanligare att man jobbar hemma delar av veckan och att kontoret går mot att vara en mötesplats.

– Jag tror inte vi kommer rita lika mycket stora kontorsrum som det sitter flera i, utan det är mycket större fokus på att mötas och samarbeta. Det fokuserade arbetet gör man kanske bättre hemma medan det kreativa, innovativa, det vi gör tillsammans.

Att finna sin borg

En stadig trend de senaste åren har varit de så kallade aktivitetsbaserade kontoren, utan fasta platser och med en förkärlek för öppna ytor. Känslorna har varit blandade inför denna typ av arbetsmiljö, och nyligen presenterade Malmö universitet en studie där de flesta som intervjuades var missnöjda med denna typ av lösning. Det fastslogs också att den är riskabel ur smittskyddssynpunkt. Christina Bodin Danielsson ser att cellkontoret, som hade sin storhetstid på 70- 80-talen, är på väg tillbaka, åtminstone till vissa företag.

– Det har skett lite under radarn eftersom alla pratar om aktivitetsbaserade flexkontor. Men för många passar det inte att jobba öppet utan vi vill ha egna rum. De aktivitetsbaserade flexkontoren kan ändå funka jättebra framöver, om de jobbar aktivt för att skapa möjligheter till distans.

Karin von Geijer tror att aktivitetsbaserade kontor är något som kommer att fortsätta existera men i annan form.

– Jag tror att vi har gjort en stor förändring i hur vi tänker gemensamt. Förut var det cellkontoret som var min borg, sedan blev det skrivbordet och nu är det laptopen; jag behöver inte ha en fast arbetsplats på kontoret, men samtidigt är det en smittorisk. Men ett aktivitetsbaserat kontor kan också vara ett kontor med bara cellkontor och mötesrum, det behöver inte vara öppna ytor.

Det kommer att bli väldigt viktigt att kunna göra om på kontoret, genom att exempelvis ha flyttbara väggar, säger Karin von Geijer.

– Jag tror att många är öppna för att man får tänka om. Men det är ju knixigt med till exempel befintliga trapphus som är för trånga. Då kanske man får göra fler interntrappor för att få det att fungera, så det inte blir de här bromsklossarna i rusningstid med trappor och hissar.

En klassfråga

Handfat utanför toaletterna och fler uterum i form av altaner är andra typer av lösningar. Och sannolikt kommer färre människor att vistas på kontoret samtidigt, när de som kan delvis jobbar hemifrån.

– Det är både en klassfråga och en åldersfråga. Unga vuxna har kanske inte samma möjligheter att sitta hemma och jobba som de kanske lite äldre och mer stadgade som har större lägenheter, säger Karin von Geijer.

Man vet egentligen inte så mycket om hemarbetsplatsen, säger Christina Bodin Danielsson.

– Men det är självklart att det blir problem i en etta, arbetet äter upp din fritid, och vem ska betala? Vem skapar den fysiska arbetsplatsen hemma?

Hon jublar inte heller över de digitala verktyg som finns tillhands för att hålla kontakt med kollegor eller ha möten. Utöver teknikstrul och distraherande gränssnitt kan folk välja sin grad av närvaro genom att slå på och av kameran eller mikrofonen.

– Problemet blir det organisatoriska, att skapa det här kittet, det priset är ganska högt, och med det blir innovationspriset högt. Då behöver vi kontoret, det är därför det inte är utrotningshotat alls, anser Christina Bodin Danielsson.

Kontor hemma eller hemma på kontoret?

Om det blir så att folk kommer till jobbet i första hand för att ha möten får mötesrummet en helt annan dignitet.

– Förut var det ju lobby och reception som skulle vara så fina när gästerna kom, men nu är det snarare mötesplatsen som kommer vara ansiktet utåt. Och jag tror att lokalens identitet blir viktigare när man kanske inte ses varje dag. Jag arbetade nyligen med ett företag där man istället för att tas emot av en receptionist tas emot i deras vardagsrum, berättar Karin von Geijer, och tillägger att det handlar om vilka signaler man sänder ut – kontoren ska helst vara instagramvänliga.

Men kommer företag att fortsätta hålla sig med lokaler som används mer sparsamt och kanske av färre åt gången? Enligt Christina Bodin Danielsson står de klassiska fastighetsägarna inför ett totalt paradigmskifte.

– Man kan inte ha en lokal som utnyttjas till 25 procent och betala 100 procent i hyra, då säger man förstås upp det avtalet och hyr en mindre arbetsplats eller går in i coworking-arbetsplatser. Det är ingen tillfällighet att det går jättebra för dem nu. Jag kan också tänka mig att man skräddarsyr satellitkontor utanför stadskärnorna.

Oundviklig utveckling fick extra fart

Anders Holmestig, vd på Fastighetsägarna, säger sig dock inte ha några signaler från branschen om att man skulle stå inför en kris; branschorganisationens medlemmar ser fortfarande en stabil efterfrågan på kontor.

– Men det är mycket diskussioner bland hyresvärdar på kontorssidan och hyresgästerna om hur man skapar förutsättningar för hur man kan komma in på kontoret när läget är som det är.

Det har också förts en diskussion kopplat till de senaste årens kontorstrender, säger Anders Holmestig.

– Det kan vara så att man inte tycker att man behöver så stor yta, och aktivitetsbaserade kontor kräver ju mindre yta än egna rum. Men jag tror man också måste börja se på kontoret inte bara som en kostnad utan också som en output. Kreativ miljö skapar kreativa företag, och hur vi ska utforma våra kontor är en diskussion som har pågått jämt.

Utvecklingen mot ett mer virtuellt arbetsliv har också pågått länge.

– Pandemin bara påskyndar något som man redan anade var på ingång, sammanfattar Christina Bodin Danielsson.