Har den psykedeliska renässansen slutligen nått Sverige? Det verkar faktiskt så. I mitten av oktober meddelade stiftelsen Osmond foundation att den första kliniska prövningen i Sverige med psilocybin-assisterad terapi mot depression är ett faktum. Studien, som finansieras av stiftelsen, kommer ledas av forskare från Karolinska institutet, en tung instans vars medverkan väl tyder på att något av det stigma som varit behäftat med forskning på psykedeliska substanser håller på att blekna.

Psilocybin är det psykoaktiva ämne som återfinns i vissa ”magiska” svampar och studier i bland annat USA och Storbritannien har visat på goda resultat gällande psilocybins effekt på depression. I den kommande svenska studien ges preparatet en gång under försöksperioden och består av en dos på 25 milligram, en standarddos i sammanhanget som ska ge optimal effekt i förhållande till biverkningar. Intag av psilocybin orsakar till exempel förändringar i perceptionen, som förstärkta eller förvrängda synintryck, men det terapeutiska värdet ligger framför allt i upplevelsen av att kunna se på saker från nya perspektiv och bryta invanda mönster.

Mindre depression med fler synapser

Två psykologer är närvarande vid doseringstillfället och under de cirka sex timmar som effekten varar, med återkoppling och uppföljning nästa dag samt efter några veckor. Man vill jämföra hur patienten mår före och efter behandlingen, inte bara för att undersöka den antidepressiva effekten utan också för att titta på vad psilocybin faktiskt gör med hjärnan. Det går att se genom mäta ett protein i hjärnan med positronemissionstomografi (PET), vilket i sin tur ska visa på mängden synapser, förklarar Mikael Tiger, som är en av forskarna som både har skissat fram och ska genomföra studien.

– Det man vet om psilocybin är att det har en effekt på serotoninsystemet, det aktiverar en viktig serotoninreceptor. Det finns data som talar för att det också skulle kunna främja nybildning av synapser. Vid depression verkar  synapserna vara färre i delar av hjärnan och många behandlingar som SSRI, litium och elbehandling ökar mängden synapser, och det ska vi undersöka om det sker även här.

En annan sak man ska undersöka är om det är en farmakologisk effekt, att det händer något kemiskt i hjärnan med psilocybin som gör att man känner sig mindre deprimerad, eller om det är upplevelsebiten, att man kommer till insikter med hjälp av psykologerna, som orsakar förändringen.

– Eller är det både och? Det är en obesvarad fråga och där det finns olika åsikter. Där kommer vi få nya kunskaper när vi tittar på den terapeutiska interventionen, säger Mikael Tiger.

Omvärdering av omstridd substans

Psilocybin är narkotikaklassat och det är lätt att frestas att förklara frånvaron av svensk forskning med Sveriges strikta narkotikapolicy, men enligt Ulf Bremberg, läkemedelsforskare och styrelseledamot i stiftelsen Osmond Foundation, handlar det också om att psilocybin har begränsade möjligheter att patenteras och att det som läkemedel endast skulle intas ett fåtal gånger, då den stora – och relativt långvariga – effekten förväntas efter en dos. Följaktligen är det inte ett preparat som läkemedelsindustrin per automatik kastar sig över, vilket i sin tur gör det svårare att få forskningsanslag. Men det bagage som de psykedeliska substanserna har dragits med har förstås också gjort att forskningen har haft en brant uppförsbacke, som dock sedan en tid har börjat planas ut.

– Det har varit svårt att prata om det här under väldigt lång tid, sedan substanserna blev klassade som narkotika under 60- och tidigt 70-tal. Jag tror det har funnits ett intresse hos många, men det har inte varit rumsrent, säger Ulf Bremberg.

Runt år 2000 kan man börja tala om att en renässans för psykedelikan inleds, menar Ulf Bremberg, när amerikanska och brittiska studier på substanserna börjar göras ”med en stringens och noggrannhet som man inte sett tidigare”, och med lovande resultat.

– Någonstans där började väl möjligheten bli konkret att det här kanske faktiskt kan hända i Sverige. Sedan har ingen hittills trätt fram och sagt, jag vill göra en studie med psilocybin eller psykedelika, förrän vi kom i kontakt med forskarna på Karolinska.

Också Mikael Tiger har sett en stor förändring i inställningen till psykedeliska substanser bara de senaste åren.

– Jag brukar gå på den stora psykofarmakologikongressen och det pratades ingenting om det här 2016, men 2019 var det helt plötsligt ett seminarium vigt åt psykedelika och där satt alla stora forskare och lyssnade. Helt plötsligt fanns ett intresse. Nu försöker man göra rigorösa studier, och det har öppnat upp för att man kanske omvärderar det här, om man kan visa att det hjälper.

Skriande behov

En kvarts miljard människor lider av depression, och en av fem svenskar får diagnosen någon gång under sin livstid. Mikael Tiger arbetar parallellt med sin forskning på en depressionsmottagning, och han ser att en del patienter helt enkelt inte blir hjälpta av de behandlingar som finns idag. Ulf Bremberg hänvisar till en stor studie där hela 43 procent av de tillfrågade patienterna inte hade upplevt någon förbättring efter sina behandlingar.

– Och då talar vi om patienter som gått igenom behandling efter behandling, upp till sju olika behandlingar med flera månader per läkemedel eller terapi, och om man då ändå inte blir hjälpt efter en sådan resa – där ser vi ju ett otroligt stort behov.

Den aktuella studien kommer att ha 30 deltagare där hälften får psilocybin och hälften placebo. Det är inte alla tidigare studier som har haft en kontrollgrupp att jämföra mot, och det är ett viktigt skäl till att studien görs. Noggranna protokoll upprättades för att öka chansen att få klartecken från Läkemedelsverket och Etikprövningsmyndigheten, och det var inte självklart att dessa instanser skulle ha samma inställning som Osmond foundation och forskarteamet. Men hela processen, från att kontakten etablerades mellan finansiär och forskare till att prövningen godkändes av myndigheterna, tog bara drygt ett år.

– Vi uppfattade att de såg på det här som på vilket annat prövningsläkemedel som helst: med stor potential, och vissa risker, som de ville se till att vi kunde hantera på ett bra sätt, säger Ulf Bremberg.

En sammanställning av forskningslitteraturen visade att nästan 1000 personer fått psilocybin i olika studier och inga allvarliga biverkningar fanns registrerade hos någon av dem.

– Det finns biverkningar, som att man får ett lite förhöjt blodtryck, och att en del drabbas av ångest och rädsla, men det är också en del av den önskade effekten, att det kommer upp material som gör det möjligt att ta sig förbi blockeringar som har legat under lång tid, förklarar Ulf Bremberg.

Viktigt bearbeta upplevelsen

Substansens sinnesomvälvande effekter gör att behandlingen behöver kombineras med psykoterapi.

– Det är viktigt med närvarande psykolog, man är i en utsatt position och en del får obehagliga upplevelser, säger Mikael Tiger.

Det har också visat sig vara viktigt för hur resultatet upplevs, säger Ulf Bremberg.

– Det räcker inte med att ta pillret och låta det som händer hända utan att få hjälp att förstå: vad är det som har hänt med mig och vad betyder det för mitt liv framöver?

En fråga som den intresserade allmänheten nog inte kan låta bli att ställa sig är om terapeuterna själva har erfarenhet av psilocybin.

– Jag tänker att om behandlingen ska användas i sjukvården så ska man förhålla sig till den som till andra behandlingar. På läkarutbildningen för länge sedan fanns en inställning att man skulle prova olika saker själv som man skulle ge till patienter, men det har man väl gått ifrån idag, säger Mikael Tiger.

Han tillägger att på samma sätt som med andra läkemedel kan det förstås finnas en fördel med att ha erfarenhet av det, men det är viktigt att komma ihåg att hur man reagerar på ett ämne är väldigt individuellt och att det inte nödvändigtvis går att generalisera.

– Sedan är psilocybin en mycket potent substans som man inte bör prova på egen hand.

Ulf Bremberg tycker att detta är en ideologisk fråga mer än något annat.

– Det är ingenting vi kan förvänta oss av en psykolog eller psykiater, att de ska prova sina egna mediciner, det hör till en annan tid. Det är möjligt att det kommer att förändras på sikt men i dagsläget ser jag inte att det kommer vara en förväntan eller ett krav på något sätt.

De terapeuter som deltar i den här studien är legitimerade psykologer och har fått en speciell utbildning just för terapi under och i samband med psilocybin, förklarar han.

Bot för depression enorm samhällsvinst

Tidigare studier har visat på både dramatiska och snabba effekter, en stor fördel jämfört med till exempel de vanligt förekommande antidepressiva läkemedel som finns på marknaden idag, så kallade SSRI-preparat, som ofta kräver veckor till månader innan det har full effekt. Och vägen från prövning till tillgängligt läkemedel behöver inte vara så lång som man kanske tror.

– Man brukar prata om aggressiva tidslinjer och har vi en sådan, där allt går som tåget, då ser vi det här på marknaden 2024. Men det är viss optimism i det så det ska man vara försiktig med att säga med säkerhet, garderar sig Ulf Bremberg.

Sveriges första studie med psilocybin finansieras av en stiftelse, men i framtiden tror Ulf Bremberg att samhällsvinsten i att fler deprimerade potentiellt kan bli hjälpta är så pass stor att samhället kommer att vilja bidra; bara i Sverige kostar depression 35 miljarder kronor per år. Och det är snarare en fråga om att tillhandahålla kunskap än om att det skulle behövas en attitydförändring till preparaten ifråga.

– Det handlar mer om information om att de här behandlingarna håller på att testas och kan bli godkända och tillgängliga. Jag har inte sett några tecken på att det finns några motståndare till att vi gör det här, vilket överraskade mig lite. Inte ens i sociala medier har jag stött på något. Men om det kan bidra till bättre behandling av depression, vem ska motsätta sig det?