– Utvecklingen går snabbt framåt, sade Anders Forslund, vd på svenska Heart aerospace från en hangar på Säve flygplats utanför Göteborg, under Transportföretagens webinarium Vad händer med elflyget? i juni.

Han beskriver första generationens elflyg som de små ultralätta flygplan som flugits i Norden sedan 2018. Andra generationen kallar Forslund de tidigare fossilt drivna ombyggda plan, som det  kanadensiska från fyrtiotalet, som gjorde rubriker som ”världens första kommersiella elflygplan” i december 2019.

– Men det vi jobbar på är vad vi kallar tredje generationens flygplan. Vi designar det från grunden för att vara elektriskt, fortsätter han.

En datarendering visar ett plan för 19 passagerare som drivs av motsvarande fyra Teslabatterier. Räckvidden är 400 kilometer, och sträckor som kan bli aktuella är enligt Heart aerospace Arlanda–Visby, Umeå–finska Vasa, Östersund–norska Trondheim – och framöver kanske även Sverige–Island.
Planet ska anlända till Säve flygplats under tidig höst, enligt Anders Forslund.

– Vårt mål är att ha det här certifierat för passagerartrafik 2025.

En utveckling som gör infrastrukturminister Tomas Eneroth (S), som också deltar i webinariet entusiastisk, säger han.

– Man ser att det här tillsammans med stora industriella aktörer är begynnelsen till nästa revolution vi kommer att se inom flyget. Och där det inte handlar om pilotprojekt eller tillfälliga demostudier, utan faktiskt på allvar är en introduktion av elflyg.

Ersätter inte långdistansflyg

Men är det verkligen nu det händer? Syre ringer upp miljöekonomen Johanna Jussila Hammes, som forskar på transportekonomi vid Statens väg- och transportforskningsinstitut VTI. Hon är en av två forskare bakom litteraturstudien Det kommersiella elflyget – verklighet eller dröm? och är inte lika optimistisk kring elplanens framtidsutsikter.

– Det är väldigt små flygplan med låga hastigheter, så det kommer inte att kunna ersätta jumbojets och långdistansflyg. I dagens läge kan vi inte flyga från Stockholm till Umeå med 100 passagerare.

Den största utmaningen för elflyget är enligt studien planens energiförsörjning.

– Dagens batterikapacitet räcker inte inte långt. Det ser man ju också när man tittar på elbilar och deras räckvidd, säger Johanna Jussila Hammes.

Med dagens litium-jonbatteriteknik är det möjligt att flyga fyra passagerare en sträcka på högst 300 kilometer, enligt studien. Även om batterier har blivit mer effektiva och kostar mindre i dag ger de långt ifrån samma energi per vikt som fossilt jetbränsle.

Prag 2050?

Dessutom innehåller de mineraler som vanligtvis utvinns i konflikt- och korruptionsdrabbade länder. Batterierna är även den svagaste länken när det gäller hållbarhet över tid, säger forskaren.

– Det är de som kommer gå sönder först. Om en elbil kraschar på motorvägen är det otrevligt. Om ett elflygplan slutar funka på 8 kilometers höjd är det katastrof.

Hur ser du på chanserna att framtida batteriutveckling löser de tekniska problemen?

– Jag har varit i kontakt med ett företag som håller på att ta fram en prototyp på litium-svavel-batterier, men det är på demonstrationsstadium. Och den kapaciteten är också i underkant.

Batteriutvecklingen är enligt rapporten ”långsam och osäker”. Men en simulering som en internationell forskargrupp gjort 2019 förutspår att plan som tar 190 passagerare år 2050 skulle kunna flyga upp till 1100  kilometer på elektricitet.

– Så om trettio år skulle vi enligt den studien kunna nå alla svenska flygplatser från Arlanda med elflyg, men inte Bryssel, och alla nordiska länder utom Island, säger Johanna Jussila Hammes.

Hur sannolik är den förutsägelsen?

– Det går egentligen inte att säga hur det kommer se ut 2050. Om vi tittar 30 år tillbaka i tiden, vad visste vi om elflyg då?

Kommersiellt elflyg 2025

Ytterligare en försvårande omständighet för elplanen är hastigheten, enligt Johanna Jussila Hammes. Dagens elflygplan uppnår mellan 120 och 200 kilometer i timmen, vilket kan jämföras med ett jetplan som normalt flyger omkring 850 kilometer i timmen.

– De är väldigt långsamma. Om man tänker sig att flyga Stockholm–Berlin med ett elflygplan år 2050 och det i stället för en och en halv timme skulle ta uppåt sex timmar är frågan hur många som skulle göra den resan, bara av klimatskäl. Time is money. Hur mycket folk värderar en timmes extra restid brukar vara ganska högt, säger hon.

Utmaningarna är alltså många. Ändå hoppas Swedavia på kommersiellt elflyg 2025, och till hösten 2020 ska testflygningar utgå från Östersund till norska Röros och Trondheim.

Regeringen vill att utvecklingen ska gå snabbare, och har givit myndigheten Trafikanalys i uppdrag att undersöka förutsättningarna för etablering av elflyget, och hur staten bäst kan ge stöd för att få det att hända. Utredningen ska vara klar i oktober 2020.

– Vi har fantastiska förutsättningar i Sverige, inte bara med tillgången på förnyelsebar energi, utan även med (batterifabriken) Northvolts etablering, som innebär att vi får världsunik kompetens som också kan användas i elektrifieringen av transportsektorn, säger infrastrukturminister Tomas Eneroth (S) på Transportföretagens webinarium.

Men samtidigt som flyget långsamt elektrifieras flyger vi allt mer. Med den ökningstakt som både Transportstyrelsen och Swedavia förutspår kommer flygresandet att ha ökat med 66 procent till 2050, jämfört med 2018 års nivå.

Svenskars klimatpåverkan från flyget uppskattas i dag till omkring ett ton koldioxidekvivalenter per person och år. Samma siffra som varje människas totala utsläpp ska begränsas till år 2050, för att klara Parisavtalets mål.

Hur det ska gå ihop återstår att se.

Läs även: Luftskeppens återkomst (artikel från 28 augusti 2020) och Syre förklarar: Grönt flygbränsle – Varför är det inte lösningen? (artikel från 27 augusti 2020).