Under fredagen landar 100 flyktingbarn som varit fast i Grekland i Tyskland. Sverige har fortfarande inte tagit emot någon flykting från Grekland eller Medelhavet, som en del av en tillfälliga nödlösningar i väntan på en ny europeisk migrationspolitik.
100 flyktingbarn kommer under fredagen att landa i Tyskland, rapporterar Greek city times. Det var tidigare i år som ett antal EU-länder sa att de skulle hjälpa till att omfördela ensamkommande barn och de allra mest sårbara från de grekiska öarna. Situationen var då ohållbar – över 40 000 människor var under en period fast här, då ankomsterna från Turkiet ökat kraftigt det sista halvåret 2019.
Att ta emot människor på det här sättet är en nödlösning på den akuta krisen – i väntan på en ny europeisk migrationspolitik som drar ut på tiden.
De barn som nu landar i Tyskland var en del i en överenskommelse från i mars i år. Tyskland ska ta emot totalt 928 individer, varav 243 är ensamma barn i behov av skydd.
Syre rapporterade i mars om att fem länder sagt att de skulle ta emot flyktingar från Grekland. Det var då Frankrike, Tyskland, Portugal, Finland och Luxemburg som meddelat att de är villiga att ta emot ensamkommande. De 25 första barnen anlände till Finland i juni, enligt Yle. Finland prioriterade flickor framför pojkar. Totalt ska Finland ta minst 130 individer – varav 30 är vuxna med nära familj i Grekland, vilket innebär att de om lagar och regler följs redan har rätt att komma till Finland.
Ett antal länder har anslutit sig till dem som vill erbjuda skydd sedan dess. UNHCR rapporterade i mitten på april att totalt 10 EU-länder sagt att de ska ta emot totalt 1600 flyktingbarn sammanlagt. Enligt EU-kommissionen är det nu elva EU-länder och Norge.
Ylva Johansson, EU:s migrationskommissionär, har sagt att de jobbat outtröttligt för att kunna omfördela framförallt flyktingbarn. Enligt kommissionen är det ett tecken på solidaritet inom EU.
Men Sverige har hittills inte erbjudit sig att ta emot varken vuxna eller barn. Syre har sökt migrationsminister Morgan Johansson för en kommentar, men har i skrivande stund inte fått något svar. I mars skrev han i en kommentar till TT att:
”I Sverige är det Migrationsverket som tillämpar lagstiftningen och regeringen kan inte påverka hur den ska tillämpas i enskilda fall eller för en viss kategori sökande. Frågan om tillfällig omfördelning är juridiskt komplicerad. Regeringen ser över om vi på annat sätt kan bidra till Grekland.”
Snårigt att komma överens
De senaste åren har en reform av EU:s gemensamma migrationspolitik skjutits upp. Den förra EU-kommissionen gav upp försöken sent 2018, efter att förhandlingarna flera gånger inte kunnat landa i något som samtliga medlemsländer kunnat komma överens om.
Det som är svårast att enas kring är en reform av den så kallade Dublinförordningen. Dublinförordningen, som den ser ut i dag, säger att en asylsökande ska söka asyl i det land hen först anlände till i EU eller i det land där personen har nära anhöriga. Principen om att det första landet bär ansvar för asylansökan delar de nordliga och sydliga länderna – Grekland, Malta och Italien har de senaste åren stått inför ett stort tryck.
Sverige har inte heller tagit emot någon som räddats ur Medelhavet de senaste åren, efter att Italien och Malta vägrat släppa iland flyktingar som räddats av frivilligorganisationer. Flera andra EU-länder har varje gång en båt blivit liggandes utanför kusten sakta sagt att de kan tänka sig att erbjuda dem att komma dit för att få sin sak prövad.
Förra året försökte ett antal EU-länder med Tyskland och Frankrike i spetsen skapa en tillfällig omfördelningsmekanism för de som räddas ur havet – i väntan på en mer långsiktig lösning. Problemet var att långt färre än hälften av EU:s medlemsländer var villiga att delta. Här beskrivs ländernas utkast till förslag.
ECRE, European council on refugees and exiles, skrev en rapport i januari 2019 där de var tydliga med att det finns stora problem och faror med en metod som går ut på ”fartyg för fartyg”.
Bland farorna finns bland annat ökat och mer långvarigt lidande för de som räddas, ökade kostnader – både ekonomiskt och administrativt, att incidenterna blir mediala händelser som utnyttjas av olika EU-ledare samt tappat förtroende, framförallt i utrikespolitiska relationer med de nordafrikanska länder som flyktingarnas båtar avgår från. EU försöker lägga allt ansvar på dem istället, vilket kan ha en skadlig effekt på relationerna med länderna, skriver ECRE.
Men i dag är det fortfarande den principen som gäller. Reformerna av EU:s asylpolitik går sakta. Datumet för en så kallad migrationspakt sköts i våras upp och kommer presenteras i höst, under ledning av Ylva Johansson.
