I en tid då flygplatser, oljebolag och mjölkindustrin vill kalla sig klimatneutrala – men fortsätta fylla atmosfären med växthusgaser har klimatkompensation använts som en smidig lösning. Att för allt ifrån några tior till tusenlappar betala andra människor – ofta i fattiga länder – för att plantera träd eller sätta upp solpaneler har ingått i företags och myndigheters kalkyler för ”netto noll” i utsläpp. Men klimatkompensation i andra länder har fått mycket kritik, för bland annat oklara beräkningar, låg tillförlitlighet och nykolonialism.

Snart kan det finnas alternativ, på hemmaplan. Inlagring av kol är fullt möjligt att ägna sig åt även på svenska åkrar.

– Det är en helt vanlig process att kol binds in och lagras i växterna i marken. Ju mindre bar mark, och ju mer växter och biomassa, desto mer kol lagras in, förklarar Lova Brodin, vd för det icke vinstdrivande företaget Miljömatematik.

Hon är civilingenjör i teknisk matematik och biologisk modellering, och initiativtagare till ett pilotprojekt för svensk kolinlagring. Det är ett samarbete mellan forskare, livsmedelsföretag och lantbrukare, och ska utmynna i en plattform för kolinlagring. En sorts marknadsplats, där företag, organisationer och privatpersoner kan betala bönder för att de brukar jorden på ett sätt som lagrar in kol i marken.

– Jordarna eroderar. Vi har för lite kol i marken och för mycket i luften, samtidigt som Sveriges jordbrukare har det ganska tufft. Att ställa om kostar, fortsätter Lova Brodin.

Piloten kommer att pågå under tre års tid och växa efter hand. Första året testar 15 gårdar olika metoder för att lagra in kol. Det kan handla om att plantera klöver på mark som annars skulle legat bar, eller rader av fleråriga buskar och fruktträd bland de andra odlingarna. Eller att låta djur beta kortare tid på varje plats, för att gynna gräsets tillväxt. Eller att begrava biokol i marken, alltså organiskt restmaterial – till exempel trädgårdsavfall – som hettats upp utan syretillförsel.

– Gårdarna testar ett tiotal olika metoder. De får själva välja vilka de tror på. Generellt kan man säga att det är mer komplexa och blandade system, i jämförelse med till exempel ett fält med bara spannmål. Det är grönare, mer diversifierat. Marken är täckt längre, säger Lova Brodin.

"Roligt och meningsfullt"

Enligt FN:s klimatpanel IPCC:s rapport från 2018 är inbindning i marken ett av de mest kostnadseffektiva metoderna för att såväl minska som hantera effekterna av klimatförändringarna.

Förutom att binda kol kan den här typen av jordbruk ge mindre erosion, högre biologiska aktivitet i jorden, mer biologisk mångfald och högre motståndskraft mot torka.

– Det är roligt och meningsfullt att vara jordbrukare när vi kan hitta metoder att producera mat på som både är bra för mikrolivet i jorden, klimatet och ger ökad skörd. Jag är övertygad om att en övergång till regenerativt jordbruk är ett måste om vi ska ha en chans att producera mat i ett förändrat klimat, säger Jesper Sandström på Kyrkbygård, en av lantbrukarna som deltar, i ett pressmeddelande.

Regenerativt jordbruk handlar om att minimera plöjning, hålla jorden beväxt, att odla fleråriga grödor, ofta inkludera betande djur i odlingen, och andra åtgärder för så kallad jordhälsa, som bibehåller mer kol i marken.

I pilotstudien ska de olika metoderna utvärderas, genom jordprover och satellitbildsanalyser. En grov förhandsberäkning är att metoderna binder mellan 300 och 600 kilo kol per hektar, vilket motsvarar 1–2 ton koldioxid. Ersättningen som bönderna får är 1000 kronor per hektar, motsvarande 1 ton koldioxid som binds upp från luften.

– I piloten kan vi inte kvantifiera säkert, så vi utgick från koldioxidskatten som är 1000 kronor per ton. I nästa steg hoppas vi ha metoder där vi vet att ett ton kol kostar så här mycket. Det behövs för att kunna användas i företags klimatbudget, säger Lova Brodin.

Minska utsläpp och lagra in kol

Något som för tankarna tillbaka till klimatkompensation. Men det vill Lova Brodin helst inte kalla kolinlagringsprojektet. Företagen som betalar för kolinlagringen måste också minska sina utsläpp.

– Man kan lagra in kol utan att man kompenserar för utsläpp. Vi kan inte bara fortsätta som förr och kompensera litegrann, utan vi behöver ta ansvar och faktiskt minska våra utsläpp.

Hur säkerställer ni att företag som köper kolinlagringen inte gör det för att fortsätta med business as usual?

– För att få köpa som företag måste man först ha gjort sin hemläxa och visa en trovärdig plan som beskriver hur mycket man måste minska för att hålla sig inom Parisavtalet. Sen får man kompensera för det som blir kvar.

I DN:s granskning av klimatkompensation certifierad av FN kom de fram till att endast 2 procent sannolikt fungerar som det är tänkt. Varför ska man lita på att ni håller vad ni lovar?

– Det kommer att hänga på om man kan ha en transparent process där vi beskriver hur vi har gjort och räknat, och en tredjepartsgranskning. Vi är öppna med att det är svårt, och att området är under utveckling.

Dyrare än utländska projekt

Till en början är systemet tänkt att användas av livsmedelsföretag, och i piloten betalar Oatly och Max burgers för kolinlagrande åtgärder. Forskare knutna till projektet bygger upp nya metoder för att beräkna inlagringen.
Intresset har varit enormt, både från bönder som vill delta och från företag, privatpersoner och organisationer som vill köpa kolinlagring, berättar Lova Brodin.

– Timingen är väldigt bra. Vi är överväldigande av hur många som vill vara med. Även om det är betydligt dyrare än trädplantering, som kan kosta några tior per ton koldioxid. Uppfattningen är att om vi är trovärdiga är man beredd att betala mycket mer.

Även politiskt finns intresse för kolinlagring. Jordbruket i Sverige behöver öka sin kolinbindning med ytterligare 1,2 miljoner ton koldioxidekvivalenter per år, slår den Klimatpolitiska vägvalsutredningen (SOU 2020:4) fast. Och i februari tillsatte regeringen en utredning som ska undersöka hur det svenska jordbruket ska bli fossilfritt. Inför denna benämns kolinlagring i jordbruket ha ”stor potential”.

Även Lova Brodin tror att kolinlagring inom jordbruket har framtiden för sig.

– Med tanke på det akuta behovet och intresset från alla håll tror jag absolut att en majoritet av jordbrukarna behöver ha ställt om till såna här metoder inom en tioårsperiod. Nyligen har FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation FAO givit stöd för att vi behöver gå över till mer agroekologiska metoder. Jag tror absolut att det kommer att hända.