– Vi kan ofta höra beslutsfattare prata om att leva upp till 1,5-gradersmålet, men utan att klargöra vad det innebär rent konkret. Vad vi har gjort i vår analys är att visa det, säger Isak Stoddard, doktorand i naturresurser och hållbar utveckling vid Uppsala universitet.

Han är en av forskarna bakom studien, som har utgått från den koldioxidbudget som FN:s klimatpanel har uppskattat, alltså den mängd koldioxid som maximalt kan släppas ut för att hålla den globala uppvärmningen under en viss temperatur.

Budgeten har forskarna kombinerat med Parisavtalets temperaturåtaganden och skrivelser om rättvisa, alltså att industrialiserade länder ska gå före i omställningen. Resultatet jämfördes med vad vi hittills gjort, genom lagstiftning och andra insatser för att minska framtida utsläpp.

Slutsatsen: Ska Sverige leva upp till vad landet har lovat inom Parisavtalet måste våra koldioxidutsläpp minskas med mellan 12 och 15 procent per år. Det är mer än en fördubbling av ambitionsnivån.

– Inget industrialiserat land har tidigare haft utsläpp som minskat i den takten, så utmaningen är enorm, säger Isak Stoddard.

Forskarna studerade även Storbritannien, med liknande resultat. Länderna valdes eftersom deras lagstiftning hör till de mest progressiva på området.

– Vi valde två länder som är självutnämnda ledare i omställningen, med några av de mest omfattande klimatpolitiska ramverken. Men det finns väldigt lite vetenskaplig grund i den nuvarande svenska klimatlagstiftningen, säger Isak Stoddard.

Med nuvarande utsläppsnivåer övertrasserar Sverige sin budget redan om 6–8 år, konstaterar han.

Nollutsläpp 2035

Enligt Sveriges klimatmål ska vi nå nettonoll-utsläpp år 2045, medan den nya studien drar slutsatsen att vi behöver ha nollutsläpp år 2035. Förutom att datumet alltså infaller tio år tidigare är nollutsläpp något annat än nettonoll. Skillnaden beror bland annat på att forskarna inte räknar med tekniker för att skapa negativa utsläpp av koldioxid, det vill säga fånga in koldioxiden från förbränning av biomassa för energiproduktion, och begrava den i marken.

– Nettonoll bygger på problematiska antaganden kring möjligheten för framtida teknologier, menar Isak Stoddard.

Men tekniken finns ju, och testas redan i liten skala i Värtaverket i Stockholm. Varför räknar ni inte med den?

– Vi är inte emot själva tekniken, eller att det forskas kring den. Problemet är den uppskalning som de flesta scenarierna räknar med, och tidsperspektivet. Att man på kort tid skulle behöva bygga upp en industri som är lika stor som den globala gas- och oljeindustrin.

Rika länder ska gå före

Ett annat skäl till att forskarna landat i att Sverige måste minska utsläppen snabbare är att de har tagit hänsyn till Parisavtalets rättviseperspektiv. Där står att de rika länderna som bär största ansvaret för utsläppen hittills ska gå före, och vidta de kraftfullaste åtgärderna för att minska dem.

– Problemet hittills när man har pratat om vilka utsläppsminskningar som krävs globalt är att man inte säger något om skillnaderna mellan länderna. Men de antaganden vi har gjort skulle på god grund kunna kritiseras av utvecklingsländer för att de ger för mycket utrymme till industrialiserade länder, säger Isak Stoddard.

För att lyckas krävs en ”förändring i den fysiska infrastrukturen i en skala motsvarande Marshallplanen efter andra världskriget”, skriver forskarna i rapporten.

Vilka är utsikterna att vi lyckas vända det här?

– Utan att i grunden ifrågasätta de rådande ekonomiska och samhälleliga prioriteringarna är det svårt att ser hur det ska gå till. När man sitter och räknar på detta är det lätt att tappa hoppet. Men ska man ha någon sorts grund för hopp måste man ha en ödmjukhet och klarhet i var någonstans vi står. Vi säger inte att om vi misslyckas är det lika bra att lägga ner. Hur än illa det kan vara är 2,1 grader bättre än 2,2 – och så vidare.

Fortsätter andra industriländer på Sveriges och Storbritanniens utstakade väg blir uppvärmningen emellertid högre, konstaterar Isak Stoddard, som även räknat på det scenariot.

– Om alla världens länder misslyckas i samma grad som Sverige och Storbritannien är på väg att göra skulle temperaturökningen bli mellan 2,5 och 3 grader.

Vid tre graders uppvärmning beräknas södra Europas medelhavsländer omvandlas till öken. Globala veteskördar antas minska med 30–40 procent. De tropiska havens korallrev väntas dö ut helt, liksom 40 procent av alla arter på jorden.

MP: "Vi lyssnar på forskningen"

Kärnan i Sveriges politiska ansträngningar för att leva upp till Parisavtalet är det klimatpolitiska ramverket, som antogs av riksdagen 2017. Det består av en klimatlag, klimatmål och ett klimatpolitiskt råd. Sistnämnda konstaterade i sin granskning i mars i år att regeringens politik bryter mot sin egen klimatlag.

Syre frågar riksdagsledamot Lorentz Tovatt, klimatpolitisk talesperson för Miljöpartiet, hur han ser på att Sveriges klimatambitioner saknar vetenskaplig förankring, enligt den nya studien.

– Jag har väldigt stor respekt för att vetenskapen kräver skarpare mål. Från Miljöpartiets sida lyssnar vi såklart och utformar politik utifrån vad forskningen visar krävs. Många verktyg är redan på plats, med möjlighet att skruva upp ambitionerna, säger han.

Som exempel tar Lorentz Tovatt regeringens besked från 8 juni om att ett klimatkollegium ska inrättas, som ska hålla klimatfrågorna centrala i svensk politik.

Han påpekar även att riksdagens mål är en kompromiss mellan sju partier.

– Miljöpartiet hade gärna gått betydligt längre. Vårt mål är att minska utsläppen med 80 procent till 2030, vilket ligger mer i linje med forskningens krav för att Parisavtalet ska nås. Men bara att nå målen i det klimatpolitiska ramverket kräver mycket stora förändringar snarast, och än så länge är de flesta partiers politik inte i närheten av det. Det krävs helt enkelt mer!

Läs mer: Klimatpolitiska rådet: ”Att Sverige går före i klimatfrågan stämmer inte” (artikel från mars 2020).