Slamrester som uppstår i våra reningsverk har länge använts för gödsling av åkermark. Det finns både för- och nackdelar med metoden, som Syre skrev om tidigare i år, i samband med regeringens utredning om ett eventuellt slamförbud. Kväve och fosfor gynnar odlingen men slammet innehåller också rester av giftiga kemikalier, till exempel flamskyddsmedel.

Det har också funnits en oro för att spridningen av så kallat rötslam bidrar till utveckling av antibiotikaresistens, då läkemedelsrester passerar genom reningsverken.

En studie från Centrum för antibiotikaresistensforskning vid Göteborgs universitet har nu undersökt effekterna av över trettio års slamspridning över åkermark i Skåne. Dessa områden har jämförts med åkerplättar där enbart konstgödsel tillsatts. Tillsammans med forskare från Umeå och Köpenhamns universitet studerade man effekter på halter av antibiotika och andra antibakteriella ämnen i slam och jord.

– Det enkla resultatet är att i stort sett ingenting händer. Allt vi studerat ser ungefär likadant ut i jordar där man spridit mycket slam, lite slam, inget slam eller bara spridit oorganiskt gödningsmedel. Vi kan inte se att någon antibiotika ansamlas i jorden och inte heller några resistenta bakterier. Det enda tydliga vi kan se är att näringstillförseln påverkar vilka bakteriearter som trivs bäst i jorden, säger Joakim Larsson, professor i miljöfarmakologi, till forskning.se.

Andra effekter av slamspridning kan dock inte uteslutas, då antibiotikaresistens bara är en av många pusselbitar i bedömningen av risker och nytta med att tillföra rötslam till åkermark.

Läs mer: Miljö ställs mot klimat när det ”smutsiga guldet” ska återvinnas (artikel från januari 2020).