Det vi spolar ned i toaletten har kallats lantbrukets smutsiga guld. I morgon kommer förslag för hur spridning av avloppsslam på åkermark kan fasas ut. Men vad som kan bli en vinst för miljön – är desto sämre för klimatet.
Till synes är det guld för åkermarken; svavel, mullämnen, kväve, kalium och fosfor – allt det som garanterar goda skördar återfinns i avloppsslam.
Inte så konstigt, då det kommer från våra egna exkrementer.
Men att sluta kretsloppet och använda reningsverkens restprodukt som gödselmedel har i decennier kritiserats, inte minst från miljörörelser.
För det är inte bara näringsämnen som sköljs ned i avloppen och ansamlas i slammet. Hösten 1987 hittade Greenpeace ett 20-tal oönskade organiska ämnen i slam från Ryaverket i Göteborg, vilket ledde till att Lantbrukarnas riksförbund (LRF) gick ut med ett slamstopp, där de rekommenderade bönder att inte använda det som gödselmedel.
Gradvis förbättrades kvalitén på det ”smutsiga guldet” och slamspridningen återupptogs. Men fler larmrapporter följde och 1999 kände sig LRF åter igen tvungna att dra i nödbromsen. Den här gången gällde det bromerade flamskyddsmedel.
En tredjedel sprids
Nya insatser genomfördes och VA-branschen inledde ett omfattande uppströmsarbete, för att få individer, sjukhus, industrier, biltvättar och värmeverk att sluta skölja ned sådant som inte hör hemma i en avloppsledning.
I dag sprids runt en tredjedel av slammet från svenska reningsverk på åkermark, främst certifierat slam, som uppfyller striktare gränsvärden på tungmetaller än de som lagen kräver. Resterande används till alltifrån utfyllnadsmaterial till att återställa gruvtäckter.
Samtidigt har reningsverken arbetat i uppförsbacke för att få mer slam att cirkulera tillbaka till åkermarken. För larmrapporterna kring slammet har inte sinat, tvärtom. Under det senaste decenniet har nya miljöfaror tornat upp sig, alltifrån läkemedelsrester till mikroplaster riskerar att ansamlas i markerna.
Det har gjort att regeringen, trots en tid där målet är en cirkulär ekonomi, gett en särskild utredare i uppdrag att ta fram förslag för hur en utfasning av slamspridningen ska kunna ske. Enligt direktivet ska utredaren också ta fram förslag för hur den fosfor som finns i slammet ska kunna återvinnas, utan att miljö- och hälsoskadliga ämnen sprids. Något som bland annat kan ske genom att bränna upp slammet för att sedan plocka ut fosfor ur askan.
Men fosfor är endast ett av alla de ämnen som slammet innehåller. Andra näringsämnen förbises, när utredningens direktiv ligger på att endast återvinna fosfor, enligt Håkan Jönsson, forskare på SLU som bidragit med en rapport till utredningen.
– Jag kan inte förstå varför regeringen endast fokuserar på ett ämne, hållbarhet är så mycket mer än bara fosfor, säger han.
Bidrar till utsläpp av lustgas
Hans forskning visar att fosfor inte borde vara det ämne med högst prioritet att återvinnas, utan kväve. Ett ämne som till skillnad från fosfor snabbt lakas ur marken, samtidigt som gödselprodukten är energikrävande att framställa.
I dag importeras kvävegödseln från Norge, där naturgas används för att binda kväve från luften. Det finns planer på att använda förnybar energi – men det skulle bli upp till tre gånger mer kostsamt, vilket skulle innebära dyrare livsmedel, enligt Håkan Jönsson.
Skulle kvävet utvinnas från slammet och återföras till jordbruket finns också fler klimatvinster att hämta, förutom de vinster som kommer från att det inte behöver bindas från luften genom energikrävande processer. Det skulle också eliminera stora utsläpp av lustgas, som annars uppstår på reningsverken när kvävet ska renas bort. Lustgas är en växthusgas som anses ha 300 gånger större klimatpåverkan än koldioxid.
– Där finns den största klimatnyttan, säger Håkan Jönsson.
Ett argument för att prioritera återvinning av fosfor vid ett slamstopp är att det är en ändlig råvara. Men någon risk för att tillgångarna skulle sina i en snar framtid finns inte, enligt Håkan Jönsson. Storleken på den globala resurs som bedöms hålla en sådan kvalitet att den med dagens teknik och pris ekonomiskt kan utvinnas, uppgår till 266 årsproduktioner, berättar han.
De största tillgångarna finns i det av Marocko ockuperade Västsahara. Andra länder med stora fyndigheter är Syrien, Ryssland och Kina. Men Håkan Jönsson säger att Sverige inom kort kan bli självförsörjande för årtionden framöver, då LKAB planerar att bryta fosfor från sina deponier.
– Från dem går det att återvinna tio till tjugo gånger mer fosfor än från slam och det byggs upp på helt kommersiella grunder, säger Håkan Jönsson.
"Låser oss till ett ohållbart system"
Istället för att satsa teknik och resurser på fosforåtervinning från slam vore det därför bättre att lägga askan från uppbränt slam på deponi för framtida utvinning, tycker Håkan Jönsson. Då hade resurser i första hand kunnat läggas på kväveåtervinning, vilket skulle innebära både klimatvinster och göra landet mindre sårbart för eventuella importstopp av kvävegödsel.
– Skulle vi inte importera fosfor fem till tio år skulle påverkan vara tämligen liten. Det finns försöksfält i Skåne där det inte gödslats fosfor på 30 år, ändå finns det fortfarande lättupptagligt i marken. Medan ett kvävegödselstopp skulle märkas redan första året, säger Håkan Jönsson.
Men inte heller att fokusera på kväveåtervinning är idealt, tycker forskaren. Ett annat grundproblem med direktivet är att det fokuserar på slammet. Något han menar låser resurser till ett i grunden ohållbart system – där både toalettvatten och bad, dusch och tvättvatten rinner ut i samma rör till reningsverken, likaså avloppen från biltvättar, sjukhus, vissa industrier och värmeverk. Något som ökar mängden oönskade ämnen och kemikalier till reningsverken.
Vill se källsorterande avloppsystem
Krav på återvinning av alla näringsämnen skulle kunna öppna upp resurser för att satsa på källsorterande avlopp, enligt Håkan Jönsson. Då skulle förutom svavel, kväve, kalium och fosfor också mullämnen kunna återvinnas, även det till nytta för klimatet.
– Det är mycket koldioxid som binds genom att mullhalterna i jordarna höjs, säger Håkan Jönsson.
I dag är källsorterande avlopp ytterst sällsynt, i ett exklusivt bostadsprojekt i Helsingborgs hamn håller det på att utvecklas, planer finns också för ett bostadsprojekt i Norra Djurgårdsstaden i Stockholm. Men satsningarna skulle behöva komma till stånd i stor skala, anser Håkan Jönsson.
– Men med den här vinkeln på utredningen riskerar det att binda upp alla resurser till att utveckla fosforåtervinningen, till skada för utvecklingen av mera hållbara avloppssystem som det då inte finns resurser för, säger han.
