Odla ostronskivling del 1
Naturen har sin egen vilja

Det som säljs i affären som svamp är egentligen fruktkroppar. Själva svampen, mycelet, lever för det mesta under marken, eller i multnande växtdelar. Ett fint nätverk av tunna trådar som bryter ner döda växter och djur.

När mycelet är tillräckligt stort och när miljön är perfekt producerar mycelet fruktkroppar, här i Sverige oftast på hösten. Fruktkropparna är till för att sprida sporer, som är svampens medel att föröka sig.

Men det går också att fortplanta svamp genom att ta en bit mycel och placera i lämplig miljö. Eftersom fruktkropparna är skapade av samma sak som mycelet är det också möjligt att få fram mycel från småbitar av svamp.

Det var det jag gjorde för fjorton dagar sedan. Jag skar fina bitar av ostronskivling från affären och la i en liten plastburk tillsammans med halm som jag kokat i någon timme och låtit rinna av.

Det viktiga är att inte halmen är för fuktig. Överskottsvattnet bildar pölar i påsen eller burken och drar till sig mikroorganismer som garanterat förstör slutresultatet – mögel, jästsvampar och olika bakterier. Men ostronskivling är extremt förlåtande. Så länge som du pastöriserar halmen du ska odla i så brukar det funka.

Klipp ner en rejäl mängd halm i en stor kastrull och koka långsamt i en timme, låt sen vattnet rinna av ordentligt och se till att halmen svalnar. Använd helst en svart soppåse, blanda ner mycelet och förslut påsen, men lämna en liten öppning så att det kan komma in luft. Placera påsen på ett mörkt och rumstempererat ställe i ett par veckor.

Förhoppningsvis kommer mycelet att sprida sig till hela halmen och skapa förutsättningen för att det ska komma svamp. Det återkommer jag till i mitten av december.

Andra svampsorter

Det finns enorma mängder med svamparter, de flesta är inte matsvampar. Många som ger svamp är oätliga eller rent giftiga. Andra skapar inte fruktkroppar eller bildar inte ens mycel, som jästsvampar av olika slag. Av de få svampar som är ätliga är endast ett fåtal möjliga att odla. En handfull är tillräckligt enkla att odla hemma.

Champinjoner, igelkottsvamp, shiitake och ostronskivling är några av dem som går att odla inomhus, andra kan odlas i en trädgård. Men det roliga är att man inte provat allt än. Många metoder för att odla svamp har kommit till på senare år och är delvis ett resultat av att livsmedelsindustrin velat få fram nya produkter. Det är inte omöjligt att andra arter också kommer att visa sig vara möjliga att odla.

Jag har inte kommit så långt som att börja testa vilda svampar från skogen, men det kommer nog också. Många svampar är beroende av att leva i symbios med specifika växtarter, främst träd vars rötter de samarbetar med, de är svåra att få till, men andra svampar nöjer sig med en god tillgång på näring. Som de jag nämnde. Det är inte det minsta omöjligt att framtidens favoritsvamp i affären kommer att bli en svamp som vi inte har en tanke på att odla i dag. Sånt gillar jag.

Men jag har lite experiment på gång. Genom att ta sporer från en kastanjechampinjon och ympa helt korn som jag kokt har jag fått fram några burkar med mycel. Champinjoner vill växa i näringsrik jord, den vill gärna ha lite gödsel i, ko- eller hästdynga, men det funkar rätt bra utan. Nu har jag steriliserat några stora syltburkar med min egna feta jord och ska blanda i mycelet.

Kompostsvamp

I mina krukor växer inte bara blommor. Jag har sedan många år en speciell svamp i många krukor. Det är en svampsort som odlare fått upp ögonen för eftersom den hjälper till att bryta ner jorden och bildar ett stödjande nätverk för växternas rötter. Den arten bildar inga fruktkroppar, men nu har jag börjat att testa att låta annat mycel växa i krukorna.

Problemet är att veta om det lyckas har jag insett med tiden. Mycel är oftast vitt men färgas gärna av sin omgivning så utan mikroskop kan det vara svårt att se det i jord. Det kommer inga svampar ur jorden i alla fall, inte hittills.

Komposter blir gärna varma och svamp gillar inte höga temperaturer. Men det borde vara möjligt att använda bokashikompost för att odla svamp i. Det skulle göra hanteringen av komposten så mycket enklare, efter att svampen är klar har det bildats perfekt krukväxtjord. Inbillar jag mig. Det riskerar nog att bli ett långvarigt utvecklingsprojekt med många felåkningar och misslyckanden. Nåt alldeles underbart roligt med andra ord.