Erik Andersson skissar en framtid där utvecklingen går bakåt och där kungen styr i sin senaste roman. Samtidigt som boken präglas av en absurd komik så finns också ett allvarligt budskap här om vad som kan hända om vi lägger makten i en barnslig envåldshärskares händer.
Allt är förbjudet
Författare: Erik Andersson
Förlag: Norstedts
159 sidor
Det senaste decenniet har en konservativ våg svept över världen. Politiska förslag om hårdare straff och förbud haglar och många människor tycks drömma om en auktoritär ledare, någon som kan peka med hela handen och tala om hur saker ska vara. En värld som är enkel, rak och tydlig. Och vad är mer konservativt och auktoritärt än en gammaldags kung?
En demokratisk envåldshärskare
I Erik Andersson nya bok, som beskrivs som ”en jordnära roman om en allt omodernare framtid”, har Sverige återigen fått en envåldshärskande kung – dock en demokratiskt vald sådan. Man anar att någonting stort har hänt, kanske någon form av krig, som har fått utvecklingen att gå bakåt, men exakt vad som hänt skrivs aldrig ut.
Kungen inleder sin bana med att bestämma att allt är förbjudet. Men vad innebär det egentligen? ”Om allt är förbjudet är inget förbjudet”, som en demonstrant klyftigt påpekar. Om allt är förbjudet är det förbjudet att slå sin fru, men det är också förbjudet att inte slå sin fru. Kungens självklara svar på detta blir att förbjuda alla negationer.
Boken är full av sådana här absurdistiska vändningar. Efter att han har förbjudit allt bestämmer sig kungen för att han vill ta bort sommartiden. Istället ska klockan alltid vara tio när solen går ner. Han bestämmer sig också för att ändra namnen på väderstrecken, att döpa om fotbollsarenorna och att bygga en perfekt vacker ringväg runt hela Stockholm, med slottet som dess självklara mittpunkt. Man kan ana att författaren har inspirerats av en viss amerikansk president som tycker om att lägga sig i ditten och datten.
Märkligt men välbekant
Det förekommer några demonstrationer, men på det stora hela verkar de allra flesta nöjda med rådande ordningen. Men det finns ett smolk i bägaren och han heter Forsberg. Som en sentida Engelbrekt härjar Forsberg runt i Dalarna och försöker vända folket mot kungen.
Det finns visserligen både pizzabagare, konstgräs och serverhallar i den värld där berättelsen utspelar sig, men i övrigt är det som att Sverige har backat tillbaka till 1600-talet. Man handlar med timmer och kål, kungen förbereder sin eriksgata, Sverige inleder en ny union med Norge genom att kungen gifter sig med en norsk prinsessa och så vidare. Men man anar också ett djupt armod i bakgrunden. Folk fryser eftersom de inte har råd att köpa skor och ransoneringskort införs. Samtidigt roar sig den barnslige kungen med att bestämma att fotboll ska spelas i sockiplast.
Det är en välbekant, men samtidigt märklig värld som Erik Andersson skissar upp. Det märkligaste av allt är kanske alla tjänstemän runt kungen som finner sig i hans lynniga beslut utan att ifrågasätta. Men även detta påminner ganska mycket om hovet runt Trump eller Putin.
Allt är förbjudet kan läsas som en dystopi. Men till skillnad från de flesta dystopier är det inte en värld befolkad av maskiner och artificiell intelligens som författaren höjer ett varnande finger mot. Istället är det kanske den rosenskimrande nostalgin, drömmen om fornstora dagar, som är det stora hotet.
