Blommande vägkanter kan vara en viktig livsmiljö för humlor och andra pollinatörer. Samtidigt visar ny forskning från Lunds universitet att de också kan bli dödsfällor för insekter.
Artrika vägkanter har länge lyfts fram som betydelsefulla för den biologiska mångfalden. De kan underlätta spridning av arter mellan livsmiljöer och där finns växter som är viktiga för pollinerande insekter. Blomrika vägkanter anses också kunna bidra till svensk naturvårdspolitik och EU-målet om 30 procent skyddad natur.
I en ny studie har forskare undersökt hur humlor påverkas av vägkanter med mycket blommor. Resultatet visar att trafiken spelar stor roll för om vägkanterna fungerar som livsmiljö – eller som en plats där många humlor dör.
– Längs de minst trafikerade vägarna hittade vi knappt några döda humlor alls, men redan vid runt 4 000 fordon per dygn hittade vi fler döda än levande humlor under våra inventeringar, säger Sofia Blomqvist, doktorand vid Lunds universitet, i ett pressmeddelande.
Hundar sökte efter bon
Forskarna undersökte 60 vägkanter i Skåne och jämförde mängden levande och döda humlor längs vägar med olika trafikmängd. För att hitta humlebon användes specialtränade hundar som lärt sig känna doften av bona.
Resultaten överraskade forskarna. Nästan inga humlebon hittades längs vägar med normal trafik. De bon som upptäcktes låg i stället främst vid privata vägar med mycket lite eller ingen trafik alls. Studien pekar därför på att lågtrafikerade vägar kan spela en viktig roll för humlor, både eftersom där finns boplatser och eftersom dödligheten är betydligt lägre.
– Vissa sådana vägar är privata så markägare, allmänheten och vägföreningar har stora möjligheter att anpassa skötseln för att gynna den lokala floran och humlor. Många skulle säkert vara villiga att minska på klippningen för att hjälpa humlorna, säger Sofia Blomqvist.
I dag arbetar Trafikverket med att identifiera artrika vägkanter och anpassa skötseln för att gynna biologisk mångfald, bland annat genom att slå gräset mer sällan så att blommor hinner sätta frö.
Ersätter ej andra bevarandemiljöer
Forskarna bakom studien betonar samtidigt att artrika vägkanter inte kan ersätta andra viktiga naturmiljöer.
– Även om anpassad skötsel längs lågtrafikerade vägar kan vara värdefull för att gynna biologisk mångfald bör denna typ av miljö inte ses som en ersättning för traditionella bevarandemiljöer såsom naturbetesmarker och slåtterängar, säger Sofia Blomqvist.
Studien har publicerats i den vetenskapliga tidskriften Biological Conservation.
