Som ett av världens rikaste länder borde Sverige ha råd att hjälpa fler människor på flykt, skriver Bjarne Snis Sigtryggsson och Elsa Hyenstrand, ordförande respektive ledamot för SSU Stockholm. Det är dags att migrationspolitiken nyktrar till.
DEBATT. En rapport från UNHCR som släpptes i somras konstaterar att 117,8 miljoner människor är på flykt i världen. Globalt motsvarar det en av 70 människor. Samtidigt har Sverige och EU som ett av de rikaste hörnen av världen en flyktingpolitik som går ut på att ta emot så få som möjligt.
Nästa regering som tillträder behöver frångå den dogmatiska syn där en stram migrationspolitik anses ha ett egenvärde över allt annat. Därför presenterar SSU Stockholm i dag ett tolvstegsprogram för en nykter migrationspolitik där Sverige tar ansvar både för de som söker skydd i Sverige och svensk ekonomi.
En stram migrationspolitik är nämligen närmast ett ekonomiskt självskadebeteende. Sverige har i dag en åldrande befolkning samtidigt som födelsetalen är låga. Här har invandringen varit helt nödvändig för att motverka den demografiska utveckling som annars skulle tvingat oss att arbeta än längre upp i åldrarna. Trots detta har politiken riktat in sig på att göra livet svårare för de som flytt till Sverige med allt från att avskaffa normen av permanenta uppehållstillstånd och försvåra möjligheterna till familjeåterförening, till att utvisa tonåringar som hunnit rota sig och bygga sig ett liv här.
Därtill är det förstås ovärdigt ett av världens rikaste länder att inte anse sig ha råd att hjälpa några av världens mest utsatta människor som är på flykt.
Nästa regering behöver genomgå vårt tolvstegsprogram:
- Stoppa tonårsutvisningarna. Man ska inte utvisa människor från det land där de har vuxit upp. Att skjuta upp det till 21 år räcker inte.
- Öka antalet kvotflyktingar . Under Tidöregeringen har Sveriges mottagande av kvotflyktingar minskat med 82 procent. Kvotflyktingarna är de som UNHCR identifierat har störst skyddsbehov såsom svårt sjuka, torterade eller utsatta kvinnor och barn.
- Omförhandla migrationspakten . EU behöver öppna upp för att ta emot fler och noga följa upp rättssäkerheten i mottagandet.
- Permanenta uppehållstillstånd som norm . Forskning visar tydligt att permanenta uppehållstillstånd främjar integrationen. Det är alltså bättre både för Sverige som land och för de som kommer hit.
- Återinför arbetsmarknadsprövning. Det orättvisa lönegolvet behöver ersättas. Fackförbunden behöver få tillbaka inflytande för att stoppa utnyttjandet av arbetskraft och kriminalitet.
- Öka möjligheterna till familjeåterförening. Genomgående konstateras att barn och barns utveckling påverkas negativt av att vara ofrivilligt separerade från en trygg förälder eller ett syskon. Det är en politik som splittrar familjer och hämmar integrationen.
- Minska återvandringsbidraget . Politiken ska inte ha som inriktning att få människor att vilja flytta ifrån Sverige, lägg istället resurserna på ökad integration.
- Slopa vandelsprövningen . Att bli utvisad på grund av en godtycklig definition av vandel är rättsosäkert och skapar ytterligare parallella rättssystem mellan människor som bor här.
- Fördela flyktingar rättvist mellan kommuner . Vinsterna från invandringen kommer hela samhället till del, då är det också rimligt att vi fördelar mottagandet rättvist mellan kommuner.
- Ökade resurser till Migrationsverket. Ge Migrationsverket mer resurser så att människor inte behöver vänta år på besked.
- Amnesti för de som använt spårbyte . Tidöregeringen har avskaffat möjligheten till spårbyte retroaktivt. Detta har inneburit att människor och familjer som hunnit rota sig i Sverige riskerat utvisning. Detta är helt kontraproduktivt om man vill främja integration och arbete.
- Inför en humanitär skyddsgrund . Människor som inte uppfyller kriterierna för flyktingstatus men som har mycket starka humanitära skäl ska kunna få uppehållstillstånd.
