Jordgubbar är åtråvärda inte bara för oss utan också för en myriad av småkryp och mögelorganismer. För att hålla produktionen uppe väljer nästintill alla odlare att använda en mängd olika bekämpningsmedel. Johan Sandqvist utanför Svedala är en av få odlare som lyckas utan gifterna.
– Det var aldrig någon fundering på om jag skulle använda gift eller inte, säger han.
Solens strålar dränker det svagt sluttande jordgubbsfältet utanför Svedala i södra Skåne i ett matt kvällsljus. Ogräset är rensat men en och annan tuva har redan tagit ny ansats mot skyn. Med ett vant ryck får det snabbt lämna jordelivet medan Johan Sandqvist låter blicken svepa över plantorna. Här och där skymtar några gröna gubbar i de i övrigt blommande raderna. Om några veckor kommer bären lysa röda, om allt vill sig väl. Vid sitt köksbord inne på gården förklarar Johan Sandqvist sin jordgubbsfilosofi:
– Du plockar den på morgonen och äter den under dagen. Sedan är den förverkad och då fryser du in. Så gör jag med allting här. De jag inte sålt under dagen fryser jag in. Sedan säljer jag det till glass, läsk eller något annat. Så därför blir det aldrig att jag behöver förvara jordgubbarna och kyla ner dem.
Det var så hans mamma odlade under hans uppväxt på en liten bit arrenderad mark utanför Staffanstorp. Så när han senare köpte en gård och flyttade ut på landet efter ungdomsåren i stan föll det sig naturligt att göra detsamma.
– Mamma gjorde det giftfritt, så jag funderade aldrig på att använda själv.
Problematiska ämnen
Att Johan odlar utan kemiska bekämpningsmedel hör till ovanligheterna. Jordgubbar är nämligen en av de grödor i Sverige där det används mest bekämpningsmedel. Som Syre tidigare berättat har flera aktiva ämnen som ingår i medlen fått den högsta faroklassningen för vattenlevande organismer av Europeiska kemikaliemyndigheten ECHA, ”mycket giftigt med långtidseffekter” (kategori1). Två av ämnena har också identifierats som hormonstörande – både för människor och för organismer som de inte är avsedda att påverka. Därför diskuteras nu ett förbud inom EU av ämnena. Det trots att de halter som uppmätts i grödor ligger långt under gränsvärdena för vad som bedöms påverka människors hälsa. Ämnen med sådana farliga egenskaper ska som huvudregel ändå inte tillåtas. Johan Stenberg på Sveriges lantbruksuniversitet konstaterar att alternativen är få och tror att bekämpningsmedlet Switch 62,5 WG, där de båda ämnen ingår, ändå kommer att dröja sig kvar på marknaden i ett par år.
– Det är ett av de medel som används mest för att det är ett välfungerande medel ur växtskyddssynpunkt. Men vi har problem med att gråmögel utvecklar resistens mot det också, så förr eller senare måste vi utveckla något alternativ till det här, oavsett om det blir ett förbud eller inte.
Få ekologiska odlare
Syre har tagit del av siffror från Krav som visar att den ekologiska odlingen av jordgubbar är försvinnande liten – och har minskat med över 60 procent sedan 2020. Certifieringsorganet skriver i ett mejl att det kan ligga flera orsaker bakom. Men att ”man generellt kan säga att eko-jordgubbarna följer samma utveckling som för ekologiska arealer och livsmedel, samt att de senaste årens inflation och prisökningar har gjort att konsumenter blivit mer prismedvetna och i större utsträckning valt billigare alternativ. Johan Stenberg på SLU tror att orsaken bakom att det är så få som satsar på att odla ekologiska jordgubbar, handlar om att det helt enkelt är svårt.
– Jordgubben är en väldigt attraktiv gröda för oss människor men också för en hel massa av de vi kallar skadegörare, inklusive fåglar, insekter och inte minst mikroorganismer som orsakar mögel. Så vi är inte så speciella som vi tror, vi är ganska lika andra organismer på den här planeten och jordgubben är en gröda som alla älskar.
”Utmaning” att utveckla nya medel
Att bekämpningsmedel är giftiga ligger i sakens natur, annars skulle de inte fungera. Samtidigt ska de träffa just de organismer de är avsedda för och inte visa sig vara skadliga för varken de lantbrukare som ska använda ämnena eller människorna som får i sig rester vid konsumtion. En utmaning, konstaterar Johan Stenberg.
– Om man tänker på de medel som fasades ut redan tydligt på 1900-talet så var de väldigt giftiga. De var också väldigt effektiva. Men det är ju svårt att utveckla ett medel som är effektivt och ofarligt, hela poängen med växtskyddsmedel är att det ska vara farligt för någonting.
Flygande doktorer
Framförallt är det stora företag som Syngenta och Bayer som utvecklar växtskyddsmedel, vilka sedan prövas mot EU:s lagstiftning. Men även på Sveriges lantbruksuniversitet och i Johan Stenbergs forskningsgrupp pågår det ett arbete, där de försöker ta fram biologiska växtskyddsmedel. Även om sådana ofta är ett mer skonsamt alternativ har de som finns på marknaden idag svårt att konkurrera med de kemiska. Det hoppas Johan Stenberg kunna ändra på med vad han beskriver som ”flygande doktorer”. Det vill säga humlor som ”duschas” med jästsvampar, vilka är mögelsvamparnas naturliga fiender i miljön.
– När de besöker jordgubbsblommorna lämnar de kvar lite av den här jästsvampen på blomman och skyddar därmed blomman och i förlängningen bäret från att drabbas av gråmögel.
Nya produkter väntas..
Han vågar inte säga när de kan tänkas ha en färdig produkt. Samtidigt konstaterar han att också företagen som utvecklar kemiska medel inte kommer att vänta på att deras ämnen ska bli förbjudna, utan kommer att göra vad de kan för att utveckla mindre skadliga eller mer träffsäkra medel.
– Och det är klart att om de lyckas utveckla kemiska medel som fortfarande är effektiva men som har färre biverkningar och blir mindre skadliga för miljön och sådär så finns det väl ingen anledning att förbjuda de produkterna då. Vi får väl se hur det går med det.
Gav guldkant
På gården utanför Svedala råder lugnet före stormen. När det är skördetid får arbetet inom skolans värld prioriteras ned till förmån för jordgubbsodlingen, som ska hålla leveranserna igång till lokala livsmedelsproducenter och fine dining restauranger, samt en liten självbetjäningsbutik. Ogräs, plockning och konkurrerande djur till trots, har odlingen gett Johan Sandqvist frihet.
– Jag kan välja när jag jobbar. Vi sticker och badar på eftermiddagen. Då gör jag de här grejerna på kvällen när jag kommer hem istället. Det ger den lilla friheten och den är guld värd när man har småbarn. Nu är de inte så små längre. Men då gav det den här lilla extra guldkanten på livet.
Hemligheten?
Men Johan Sandqvist behöver varken flygande doktorer eller kemiska medel för att hålla produktionen uppe. Så vad är hemligheten?
– Skadedjur finns det men inte så att jag inte kan hantera det, säger han och nämner sådant som att han flyttar plantorna varje år och att han håller rent och fint runtomkring dem.
Men kanske ligger svaret också i den jordgubbsfilosofi han uppfostrats med. Att en gubbe ska ätas samma dag – eller frysas in. De grossister som hört av sig har därför fått nobben.
– De vill att jag skulle plocka så att de håller sig i fem dagar i nerkylt läge och då säger jag att det inte är därför som jag odlar jordgubbar, jag plockar på morgonen och levererar till de som vill ha. Fem dagar nerkylda, det klarar inte jordgubbarna.
Artikeln har uppdaterats med siffror från Krav. De bekämpningsmedel som får användas jordgubbsodlingar är godkända för att minska skadeangrepp – inte för att förlänga hållbarheten. Men det är inte omöjligt att något kan göra det ändå. Fludioxonil, ett av de verksamma ämnena som ingår i medel godkända i jordgubbsodling, är godkänt i äppelodlingar just för att förebygga lagringssjukdomar. Skillnaden är att det i de odlingarna får användas tre dagar innan skörd – för jordgubbar är det tio.
I Sverige får bekämpninsgmedel inte användas efter skörd – till skillnad från många andra länder.
