Trots bakslag – manifesterar för att rädda Gotlands vatten

Under politikerveckan strömmar människor till Gotland, liksom de gör under många andra sommarveckor. Det sätter press på regionens redan hårt prövade vattenbestånd. Ön har på grund av tunna jordtäcken och sprickig kalkberggrund begränsad förmåga att lagra grundvatten, och på det tillkommer en yttre faktor, av helt annan karaktär än sommargästerna – kalkbrytning.

Det sker framför allt i orten Slite på östra kusten där Heidelberg materials har en stor anläggning för cementtillverkning (tidigare hette företaget Cementa). Brytningen gör att grundvattennivåerna riskerar att sänkas, och utsläpp och avfall påverkar miljö och vatten negativt. I vintras skrev Sveriges natur om hur en restprodukt som kallas CKD frästs ner på flera platser, främst i vägar, och som sedan förorenat vattnet i närliggande brunnar när tungmetaller läcker ut.

Förgiftad väg

Leif Pettersson bor inte långt från en av dessa vägar, och det var han som för tre år sedan anmälde händelsen till länsstyrelsen, som först hösten 2025 beslutade att vägen skulle schaktas bort. Men entreprenören överklagade och fallet utreds fortfarande, medan gifter som bly fortsätter att läcka ut från vägen. Leifs grannar kan inte använda sin brunn.

– Demokratin blir i fara när man inte kan lita på samhället. Vi måste kunna se att samhället kan hantera en sån här dårskap, att nån avsiktligt kör ut skiten och förstör vattentäkter, säger Leif Pettersson, som numera ägnar mycket av sin tid till att upplysa om konsekvenserna av cementindustrin, både lokalt och i media.

CKD har inte bara hamnat i småvägar på landsbygden. Stora mängder har också lagts i kryssningskajen i Visby hamn. Längre in i hamnen funderar Karin Bengtsson på var hon ska sätta upp en av alla planscher som uppmanar till att rädda Gotlands vatten. Hon tillhör ett nätverk som verkar för just detta och står tillsammans med Marie Hedrén på pass i föreningen Urbergsgruppens tält den här morgonen. Under hela politikerveckan finns aktivister på plats, beredda att samtala om sin hjärtefråga.

– Vi försöker få genomslag för våran oro för hur det ska gå. De här problemen lyftes av forskare för 40-50 år sen, ni måste göra nånting och se till att bevara vatten på ön, säger Karin Bengtsson.

Mer märkbara problem

Problemen bottnar i utdikningarna på 1800-talet, som gjordes i hela Sverige men som drabbar Gotland extra hårt på grund av den berggrund ön har, i kombination med ett regnfattigt klimat, förklarar Karin Bengtsson, som är lektor i miljövetenskap och har bott på Gotland i 25 år.

På sistone har det också blivit vanligare med parasiter i dricksvattnet.

– Det finns för lite vatten så de får sänka trycket, det är påtagligt på ett annat sätt. Och så klimatförändringarna. Samtidigt får Heidelberg tillstånd att bryta 30 år till och 20 meter djupare.

Veckans insats rundas av med en manifestation på fredagen, som har ett tydligt budskap:

– Stoppa brottet, skydda vattnet. Det är inte bara Heidelberg, det är Nordkalk, SMA, alla vill bryta, och tillsammans är det otroligt mycket de skulle bryta loss, också av vacker, värdefull natur, säger Karin Bengtsson.

Nytt tillstånd för brytning

Några timmar senare anländer Leif Pettersson till tältet i hamnen. Han har fått dåliga nyheter – företaget Nordkalk har beviljats tillstånd att bryta på ön.

– Jag tycker det är helt vansinnigt, säger Karin Mårtensson, som nu håller ställningarna i tältet.

Den handlar om den överklagan som bland andra Urbergsgruppen lämnade in efter att Nordkalk fick brytningstillstånd 2024. Mark- och miljööverdomstolen inför ett par ändringar och vissa villkor, men slår fast att företaget får bryta kalk i flera områden.

Leif Pettersson låter uppgiven, och Karin Mårtensson gör sitt bästa för att behålla gnistan.

– Det gör skillnad det du och vi gör. Vi får inte ge upp, säger hon, men tillägger:

– Det blir en sorgemarsch i morgon.

Artikeln har uppdaterats kl 20.34 med faktarutan med Heidelberg materials ståndpunkter.