Vi måste börja skilja på kvalitativ och kvantitativ tillväxt, anser Erik Stenborg. Det förra kan öka levnadsstandarden och rädda planeten från artutrotning medan det senare leder till krig, migration och miljökatastrofer.
DEBATT. Debatten om tillväxt lider av en allvarlig brist, den skiljer inte på olika former av tillväxt. Så är det ju inte i verkligheten, där vi finner skilda typer av tillväxt. Det mest utmärkande och viktigaste är skillnaderna mellan kvantitativ och kvalitativ tillväxt. Deras påverkan på samhället är totalt väsensskilda. Vad är det då som skiljer dem åt?
Låt oss ta bonden Paavo och hans lilla by som exempel. Om Paavo, genom effektivare metoder eller genom att använda ett förädlat sädesslag, kan få större skördar och öka sin produktion utan att det kräver en ökad insats av kapital eller arbete, då har han skapat en verklig, kvalitativ tillväxt. Han har också förbättrat familjens levnadsvillkor.
Om däremot antalet människor i Paavos by genom födslar eller inflyttning ökar, är det en kvantitativ tillväxt som inte förbättrar för någon så länge jordbruksproduktionen per capita är oförändrad. Om invånarantalet i byn ökar med bibehållen produktion kan det ses som en kvantitativ tillväxt, men det är en bedräglig sådan eftersom vi får en kvalitativ missväxt. När fler skall dela på kakan blir varje bit mindre.
Det vanligaste måttet för att mäta tillväxt är BNP, bruttonationalprodukten. Den redovisar värdet av alla varor och tjänster som produceras under en viss tidsperiod. BNP mäter dock bara den kvantitativa tillväxten och säger ingenting om den kvalitativa. Om ett land ökar sin befolkning utan produktionsökning blir produktionen per capita lägre och följaktligen även konsumtionen per capita. Det innebär alltså för varje individ en faktisk frånväxt trots en BNP-ökning.
Det är den här skillnaden mellan kvalitativ och kvantitativ tillväxt som aldrig är med i diskussionen, som förmodligen mer eller mindre medvetet ignoreras och förträngs och som i längden utgör ett allvarligt hot mot hela mänskligheten och livet på jorden.
Alla kommuner i landet Sverige har som övergripande mål att öka sin befolkning. Detsamma gäller alla länder i världen. Det har blivit så att en nedgång i nativiteten ses som närmast katastrofal. På samma sätt skall alla företag öka liksom antalet företag. Konsekvenserna av denna politik, vad den i förlängningen leder till, är aldrig med i diskussionen, det kortsiktiga tänkandet utan konsekvensanalyser är det som gäller.
Vad kan vi då se, om vi nu vill se det, att den kvantitativa tillväxten leder till? När Jordens befolkning ökar tar de förnybara resurserna slut allt fortare för varje år. Överbefolkningen i många områden i världen resulterar i konflikter, svält, krig, dödlighet och migration. Ett talande exempel är hur överbefolkningen i många länder leder till skogsskövling och artutrotning. Amazonas och Indonesien är bara två exempel.
De årligen återkommande regnperioderna och tyfonerna orsakar i dag mycket värre katastrofer än tidigare, dels för att utsläpp av skilda slag påverkar vädret i för oss negativ riktning och dels för att överbefolkningen gör att fler drabbas. Den pågående skogsskövlingen gör att effekterna av nederbörd och vind blir mycket värre; när trädens rötter inte binder jorden och kronorna dämpar vinden får vi katastrofala jordskred och översvämningar.
Asylrätten instiftades för människor som efter gränsomdragningar efter Andra världskriget blivit statslösa. Det var humant. Att utvidga asylrätten, med humanism som signum, till att omfatta alla människor i hela världen som av en eller annan anledning ”har problem” gör att överbefolkningen snabbt sprider sig i världen med alla dess negativa följder. Det är ohållbart i längden med en ständigt fortsatt ökande befolkning, något som tyvärr alltför få inser.
Det är endast kvalitativ tillväxt som kan öka levnadsstandard och rädda planeten från artutrotning och alla former av pågående miljöförstöring. Kvalitativ tillväxt skapas inte genom att vi blir fler, tvärtom, vi bör bli färre. Den skapas genom innovationer och uppfinningar; förbättringar av alla de slag. När bonden kan öka avkastningen från sin mark kan levnadsstandarden höjas, men om avkastningen sprids på fler individer är det bara BNP som ökar.
Tyvärr ser det inte ut som om mänskligheten är tillräckligt klok för att ta hand om sig själv, alla andra arter och planeten. Vi fortsätter envist att förstöra allt under parollen tillväxt.
