176–173, vilken befrielse, trots allt. Fyra år av kompakt politiskt mörker är över. Nu slipper vi vakna upp till nya larm om skenande utsläpp, familjer som splittras, välfärdsmiljarder till riskkapitalister, tåg som inte går, massarbetslöshet och att icke etniska svenskar varje dag pekas ut som roten till allt ont. Vilken befrielse att få slippa fyra år till av detta. Väl?
Ja, för hur kommer styret av vårt land att se ut? Det är lätt att se svårigheten i projektet att ena fyra partier med olika ingångar. Hur skjutsingen ska de få ihop det? C:s nyliberalism, V:s ultimativa krav på ministerposter och S numera blåkopia av Tidös repressiva kriminalpolitik. Hur ska det gå ihop?
Jag lärde mig crawla i vuxen ålder. Och det kan jag tala om; det var ett helt igenom dödfött projekt från början. Det var kallsupar, plask och sparkar, men ingen framdrift. En kollega i Stockholms stadshus – där jag då jobbade – tog med mig till Eriksdalsbadet och lärde mig tekniken. När han visade tricket med voltvändningar och att skjuta ifrån kaklet var 25:e meter slog det mig vilken hjälp den lilla extra farten gav. Med fart från väggen var det bara att rulla på med armarna och sparka med benen. Långt ifrån någon Sara Sjöström-teknik, men jag crawlade på.
Jag tänker på de där tidiga morgnarna i bassängen när jag ser framför mig utmaningarna för den nya riksdagsmajoriteten. Visst finns det motstridiga intressen. Å andra sidan finns fyra partier som vill ta oss ur klimatkrisen, bygga järnväg, satsa på kollektivtrafik, ställa om till förnybar energi, utveckla glesbygden, skapa nya jobb, stärka skolan, sjukvården och biståndet samt stoppa den värsta formen av Tidöpolitik på migrationsområdet (med en välvillig tolkning av S).
Varför inte applicera crawltricket? Skaffa lite startfart och fortsätt sedan att glida vidare. Genom att börja med det som fungerar kan de fyra partierna bygga tillit och respekt. Ju mer man kommer överens om, desto mer belönas man av väljarna, och desto större blir viljan att lösa nya samhällsproblem genom förhandlingar. Precis som i bassängen; när du väl fått upp flowet, och tekniken sitter någorlunda, vill du bara fortsätta simma.
Det här innebär att jag tycker att det är en dålig idé att ensidigt borra ned sig i formen, som både V och C gör. Börja i stället med politiken, med sikte på att komma överens om ett gemensamt budgetalternativ. Statsbudget för 2027 måste lösas relativt snart (det finns ett tydligt regelverk för detta). Där skulle S, V, C och MP kunna enas om förlängt kollektivtrafikstöd, klimatinvesteringar, kraftiga satsningar på förnybar energi, stärkt välfärd i hela landet och satsningar på nya jobb. Det blir en icke-perfekt budget, men ändå en som innebär kraftiga steg åt rätt håll. Med en budget på plats blir det lättare för de fyra partierna att ta sig an nya förhandlingar.
Om det sedan blir en fyrpartiregering eller en regering med bara Socialdemokraterna får lösas längre fram i höst. Ser vi konturerna till en progressiv förhandlingsregering? Det faktum att flera av partiledarna är duktiga simmare talar för att det kan lösa sig.
Adjö Tidö.
Val i Ryssland.
