Afrika står för hälften av världens koldioxidutsläpp från bränder – men utsläppen minskar. En ny studie pekar ut förändrade regnmönster som en viktig förklaring.
– Klimatförändringen ser inte likadan ut överallt, konstaterar Erik Kjellström, professor vid SMHI.
Sjuttio procent av den yta som varje år brinner finns i Afrika. Kontinenten står samtidigt för hälften av de globala koldioxidutsläppen från bränder, framför allt från bränder på savannerna. Men under de senaste två decennierna har både utsläppen och den brända ytan minskat i Afrika, vilket bidragit till att även de globala utsläppen från bränder minskat, trots en ökning i exempelvis Nordamerika.
Så hur kommer det sig att de minskar i Afrika? Den frågan har forskarna bakom en ny studie i Geophysical Research Letters brottats med. Mellan 1990 och 2023 har nederbörden ökat i både norra och södra halvklotet i Afrika. Men det är framförallt ökad nederbörd i början av torrperioden som minskat antalet bränder, skriver forskarna, då det ”bibehåller fuktigheten i bränslet”. Det gör i sin tur bränslet mindre benäget att antändas och dämpar spridningen.
”I linje med denna mekanism ser vi en omfattande minskning av de brända arealerna i hela Afrika mellan 2003 och 2022, där minskningen är som störst under de månader då brandaktiviteten är som högst”, skriver forskarna.
Jordburksmarken breder ut sig
Studien konstaterar också att klimatkopplingen mellan torrperiod och bränder är starkare på norra halvklotet i Afrika, medan den är svagare i söder – något forskarna tillskriver en ökande utbredning av jordbruksmark i södra Afrika, som ”bryter kontinuiteten i den brandfarliga vegetationen genom att införa icke-brandfarliga barriärer”. I södra Afrika bidrar dessutom aktiv brandbekämpning, kontrollerad avbränning och markförvaltning till att begränsa stora sammanhängande bränder, skriver forskarna som konstaterar att med bättre hänsyn till ”förändringar i nederbördens säsongsmönster kan man förbättra brandprognoserna och underlätta brandhanteringen i ett föränderligt klimat”.
Bränder på savannen är en del av hur ekosystemet fungerar, med många arter som är beroende av återkommande eldsvådor. Hur de arterna påverkas av färre bränder är inget som studien undersökt.
Längre brandsäsong i Kanada
Utvecklingen i Afrika är inte representativ för alla delar av världen. I Europa har förutsättningarna för bränder tvärtom ökat. Under fjolåret brann en rekordstor yta i EU-länderna, med rekordstora utsläpp till följd. Men sett till hela kontinenten var det inget rekord – och utsläppen från bränder har minskat sett över de senaste två decennierna. Det kopplas dock till bättre brandbekämpning. Samma förutsättningar för det finns det däremot inte i Kanada, där många bränder sker på platser otillgängliga för brandmyndigheterna. Där ser forskare en stark koppling mellan bränd areal och den globala uppvärmningen.
– Varmare väder innebär längre brandsäsonger. I Kanada brukade våra brandsäsonger vara ganska korta, men de blir nu allt längre. Ju varmare det blir, desto fler åsknedslag ser vi, säger Michael Flannigan, expert på brandbekämpning vid Thompson Rivers University till New York Times.
”Perfekta förutsättningar”
Men även om brandmyndigheterna än så länge lyckats hålla den brända arealen i Europa nere trots värre brandväder, så kommer uppvärmningen att ställa dem inför allt större utmaningar, konstaterar Erik Kjellström, professor i klimatologi vid SMHI. Uppvärmningen förstärker det hydrologiska kretsloppet och gör atmosfären mer ”törstig” på vatten, vilket leder till mer intensiv avdunstning samtidigt som skyfallen blir kraftigare.
– Det kan leda till kraftig tillväxt i vegetationen följt av torka, vilket kan ge kraftiga bränder. I januari låg också nederbörden i Spanien och Portugal på rekordnivåer följt av flera månader av utbredd torka, det är perfekta förutsättningar för att det ska bli mycket problematik med bränderna. Det finns mycket bränsle på plats och sen är det torrt och varmt.
I Afrika har klimatförändringarna i vissa områden lett till mindre gynnsamma förhållanden för bränder. Hur ska man förstå det?
– Det de tar upp i den här studien är att det har mycket att göra med när regnet faller, i anslutning till den torra perioden, vilket innebär att marken håller mer fukt, vilket gör att den torra säsongen skjuts upp, så klimatförändringarna är inte entydiga överallt – och det är det här ett exempel på.
– Tittar man på Europa återigen så visar klimatscenarier tydligt att det blir varmare överallt. Men när det gäller nederbörden så ökar den här uppe i Nordeuropa, medan det i övriga Europa och framförallt i Sydeuropa så är det snarast en minskning av den totala nederbörden totalt sett. De högre temperaturerna ger kraftigare avdunstning vilket ökar risken för torra förhållanden både i nord och syd.
