Samtidigt som köttkonsumtionen minskade i Sverige förra året, delvis beroende på ”köttbrist”, så ökade produktionen av ägg med 17 procent (SVT 19/3). I jämförelse med en ko som måste vara dräktig i nio månader och en kalv som sedan ska växa i två-tre år kan en höna kläckas på tre veckor och börja lägga ägg redan efter fem månader. Äggindustrin kan skala upp snabbt för att möta den proteinhysteri som råder, och det gör den.
Inom djuretiken kallas det för ”smådjursproblemet”, nämligen att när stora djur ersätts med små djur blir det fler djur som hålls instängda och dödas totalt sett. Det betyder att när konsumtionen av rött kött minskar tenderar efterfrågan på fisk, kycklingkött och ägg att öka om det ena animaliska proteinet bara ersätts med ett annat.
När äggindustrin bygger ut pratar vi om en utbyggnad från befintliga industrihangarer som rymmer 18 000 värphönor och som man till exempel vill utöka med 70 000 hönor till i en ytterligare ”superanläggning” (SVT 17/4). En industribyggnad ämnad för industriproduktion men olämplig för levande varelser.
Hård avel har skapat hönor som lägger ägg i en biologiskt orimlig takt, nästan ett ägg om dagen. Hönornas värpning drivs även på till det yttersta genom ljusprogram som lurar hönans kropp att tro att det är en ständig vår. Jämför med andra fåglar som lägger ägg en eller två gånger om året för att föda fram ungar och det är lätt att inse att hönans kropp slits ut snabbt av att ständigt producera ägg till max.
I äggindustrins ögon anses en höna ”uttjänt” redan vid ett och ett halvt års ålder. Hon kan fortfarande lägga ägg efter det, men inte i den takt som industriproduktionen kräver. På en del ställen gasar man ihjäl hönorna direkt i hangaren där de hållits. Andra samlar ihop hönorna, lastar dem i plastbackar på en lastbil och kör dem till slakteriet. Det var från en sådan slakttransport som omkring 100 transportbackar, innehållandes mellan 1000 och 1500 hönor, föll under natten till den 15 april (SVT 15/4).
En del av hönorna dog där på vägen av trafiken, andra fångades in av polis och länsstyrelse för avlivning eller fortsatt transport till slakteriet. Samtidigt tog sig flera föreningar och frivilliga till platsen med transportburar och håvar och lyckades fånga in 55 hönor för att ta dem till djurfristäder och privata hem.
Veterinärundersökning visade att flera av hönorna hade äggledarinflammation som är vanligt orsakad av den onaturliga takt i vilken de lagt ägg. De kommer nu att få implantat som stoppar äggläggningen och ger deras hårt pressade kroppar en chans att återhämta sig.
Det är hjärtskärande att se dessa hönor med sina bitvis kala hudpartier och glesa stjärtfjädrar kliva ut i gräset i sina nya hem. De första stegen på gräs, det första pickandet i jorden, men sedan rör de sig som om de aldrig gjort något annat. Det var för detta liv de föddes.
Lyssnar på Haren & jag av Chloe Dalton – om en kvinna som tar hand om en harpalt.
Efterfrågan på billiga ägg.
