Rätten till familjeliv är en av EU:s grundläggande rättigheter men trots detta vill regeringen och Sverigedemokraterna nu ytterligare begränsa rätten till familjeåterförening i Sverige, skriver Rickard Olseke, expert i migrations- och asylfrågor.
DEBATT. Enligt artikel 8 i Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna och artikel 7 i EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna har var och en rätt till respekt för sitt privatliv och familjeliv. EU:s direktiv om rätt till familjeåterförening fastställer minimiregler, med det uttryckliga syftet att främja familjeåterförening, samtidigt som EU-länderna har möjligheten att anta eller behålla förmånligare bestämmelser i nationell lagstiftning. Direktivet beskriver familjeåterförening som ”ett nödvändigt medel för att möjliggöra familjelivet”, vilket i sin tur underlättar integrationen och främjar den ekonomiska och sociala sammanhållningen i medlemsländerna.
Trots detta vill regeringen och Sverigedemokraterna – i linje med Tidöavtalet – nu ytterligare begränsa rätten till familjeåterförening. Under Almedalsveckan i Visby beslutade regeringen om en proposition om skärpta villkor för anhöriginvandring (prop. 2025/26:30) som riksdagen väntas debattera och rösta om vid dess extrainsatta sommarsammanträden den 12 och 13 augusti.
Regeringen föreslår bland annat att försörjningskravet (exklusive boendekostnader) ska höjas med 30 procent. Är det ”rimligt och rättvist” – för att använda migrationsminister Johan Forssells (M) nyfunna beskrivning av svensk migrationslagstiftning – att kräva att anknytningspersonen har 52 860 kronor i månadslön för att en tvåbarnsfamilj ska få återförenas och leva tillsammans i Sverige? Eller 64 181 kronor för en trebarnsfamilj? När nivån på försörjningskravet överstiger den svenska medianlönen på 38 300 kronor i månaden blir rätten till familjeliv illusorisk för de flesta löntagare. Och för de som uppfyller kravet införs som huvudregel en tvåårig väntetid innan en ansökan om familjeåterförening får lämnas in (utöver de redan långa handläggningstiderna som återkommande har kritiserats av Justitieombudsmannen för att orsaka otrygghet och lidande).
Till skillnad från nuvarande lagstiftning föreslås försörjningskravet utökas till att även gälla vid ansökan om förlängt uppehållstillstånd, vilket innebär att de anhörigas rätt att vistas i Sverige kommer att omprövas minst vartannat år baserat på familjens inkomster. Att ett uppehållstillstånd inte förlängs ”är en ingripande effekt för dem som berörs”, skriver regeringen i propositionen och konstaterar att ”redan förekomsten av kravet kan få negativa effekter i form av påfrestning och oro”. Föreställ er barnen och ungdomarna som utvisas och familjerna som splittras när Migrationsverket och domstolarna bedömer att försörjningskravet inte längre är uppfyllt, exempelvis på grund av arbetslöshet.
Trots att Moderaterna uppger att de vill ”se över uppehållstillstånd för kvinnor som lämnat våldsamma relationer, för att de inte ska hamna i en beroendesituation”, föreslås skärpta regler också i dessa fall. Röda Korset varnar för att möjligheten till fortsatt uppehållstillstånd som regeringen vill avskaffa ”kan vara avgörande för personer som behöver bryta upp från relationer”.
Propositionen innehåller även Tidöpartiernas föreslagna ”tonårsventil” som innebär att vissa ungdomar som har eller har haft uppehållstillstånd på grund av anknytning till sina föräldrar får stanna tills de fyller 21 år. Därefter riskerar de som inte uppfyller försörjningskraven för arbets- eller studietillstånd återigen utvisning. Magdalena Andersson (S) beskriver förslaget som ”en panikåtgärd som inte kommer att lösa problemen” och utlovar en snabbutredning om hur personers anknytning till Sverige kan bedömas ”på ett nytt sätt”. Samtidigt efterlyser Ida Karkiainen (S), migrationspolitisk talesperson, en total översyn av migrationslagstiftningen.
Vad föredrar väljarna? Fyra år till med en migrationspolitik som bygger på Sverigedemokraternas radikalnationalistiska grundsyn? Eller en migrationspolitik som underlättar integrationen och ger människor möjligheter att bygga sin framtid i Sverige?
