En hembarnmorska står åtalad för att ha brutit mot ett yrkesförbud som hon fick efter att ha assisterat vid en tvillingfödsel. I tider när auktoritära idéer sprids måste vi slå vakt om kvinnors rätt till självbestämmande, till exempel över sin egen förlossning, skriver Elisabeth Ubbe.
Processen – som leder till att hembarnmorskan Agneta Bergenheim åtalas – startar inte i ett problem. Kvinnan hon assisterade födde sina tvillingar hemma. Allt gick bra, så som det oftast gör när friska kvinnor föder barn hemma, assisterade av en kompetent barnmorska. Men när kvinnan berättar för annan vårdpersonal att hon fött hemma, då anmäler de Agneta Bergenheim. Processen är i gång.
Aggressiv inställning
De som inte vet bättre är ofta väldigt aggressivt inställda till hemförlossningar här i Sverige. Argumenten baseras ofta på anekdotiska egna erfarenheter av sjukhusförlossningar och inleds inte sällan med ”jag skulle aldrig ha överlevt om jag inte varit på sjukhus”, för att därefter skildra händelseförlopp som jag, som barnmorska, dessutom ofta ser kan ha orsakats av vårdinterventioner. Fenomenet fascinerar – tänk att människor utifrån sina egna förlossningar tror att de kan veta vad som är bäst för alla andra!
De som borde veta bättre, svenska förlossningsläkare och barnmorskor, som är utbildade i vetenskaplig metod och kritiskt tänkande, är också ofta aggressivt inställda till hemförlossningar. De tycker helt enkelt inte att hemförlossning är säkert, oavsett hur välgjorda och omfattande studier som klarlägger att de har fel. Inte ens att Socialstyrelsen har med hemförlossning i sina nationella riktlinjer från 2025 får dem att ändra uppfattning.
När det gäller val av förlossningsplats räcker varken kvinnans egen vilja och bedömning, forskning eller myndigheters riktlinjer för att påverka tyckandet.
Det absurda i processen får mig att minnas hur jag på barnmorskeutbildningen fick höra att ”nu när barnmorskor också forskar, då kommer medikaliseringen av födandet minska”.
Det har inte hänt. Tvärtom. Och samtidigt som vi tvärsäkert påstår att svensk förlossningsvård är utmärkt drabbas mellan 8 och 15 procent av nyblivna mammor av förlossningsdepression, kejsarsnittsfrekvensen ligger på 20 procent och 37–78 procent får bristningar av grad två, vilket innebär mellan 37 000 och 78 000 kvinnor varje år. Inte riktigt vad jag skulle definiera som utmärkt.
Sakkunnig vård
Men tillbaka till Agneta Bergenheim och processen. Den granskande myndigheten Ivo:s Peder Karlsson säger i SVT: ”Man behöver förstå vilka risker som finns. Man ska inte ta sig an förstföderskor. Man ska inte ta hand om sätesbjudningar eller tvillingförlossningar …”. Han menar alltså att Agneta Bergenheim och flera andra hembarnmorskor inte har förstått, som om hembarnmorskor är okunniga och inkompetenta. Men när Agneta Bergenheim beskriver sina bevekelsegrunder för att bistå tvillingföderskan, har dessa stöd i hälso- och sjukvårdslagen, och just hennes kompetens är framträdande.
Det finns ingen lag som säger att kvinnor inte får föda hemma om deras graviditet inte faller inom de riktlinjer som sägs vara medicinskt säkra. Det finns heller ingen lag som säger att barnmorskor inte får assistera sådana födslar. En annan av de få svenska barnmorskor som bistår hemförlossningar, Mimansa Madheden, säger:
– Inte visste jag att det skulle komma en dag då min barnmorskeutbildning, och därmed legitimation, skulle komma att kännas som en tvångströja mer än någonting annat.
Hon fortsätter:
– Nu pågår diskussionen om man som barnmorska ”får” bistå en kvinna som föder utanför regelsystemet. Ska man verkligen, på grund av att man är utbildad och erfaren, krävas att säga nej till en kvinna och i stället lämna henne utan sakkunnig hjälp? När det är sakkunnigt bistånd som skapar säkrare vård för mor och barn, det vet ju alla!
Kanske är det i den frågan vi måste bottna, när varken forskning, Socialstyrelsens riktlinjer eller kvinnors vilja räcker: Om en kvinna vill föda hemma, ska hon då få kompetent stöd eller ska vi utgå från att hon är inkapabel att förstå sitt eget bästa och lämna henne utan assistans, för att på så sätt tvinga in henne på sjukhus? Ska vi helt enkelt införa tvångsförlossningsvård på sjukhus?
Kafkaliknande process
Låt oss stanna lite i kvinnans självbestämmande. En särskilt viktig fråga i dag när högerkrafter växer lika kraftfullt som parkslide, i Sverige och i resten av världen. I debatten reduceras gravida kvinnor som vill föda hemma till egoistiska upplevelsesökerskor av framstående läkare som pratar om barnets perspektiv och rättigheter. Som om den gravida kvinnan och hennes partner inte är vuxna och kompetenta att ta ansvar för sitt ofödda barn. Och journalister med avsaknad av kunskap upprepar tondövt dessa läkaråsikter utan att själva sätta sig in i sakfrågan.
En journalist skriver helt oreflekterat om fallet med Agneta Bergenheim: ”En tvillingförlossning räknas per automatik som en högriskförlossning – som alltid ska ske på sjukhus”, som om vi redan skulle ha tvångsförlossningsvård för kvinnor med graviditeter som inte är så kallat normala. En viktig detalj att komma ihåg är att de riktlinjer som det ofta hänvisas till inte är lagar och därmed står de inte över kvinnans självbestämmande. Dessa riktlinjer kan även skilja mellan olika kliniker och olika delar av landet.
Hembarnmorskan Agneta Bergenheim valde att bistå en tvillingmammas hemfödsel, efter att kvinnan gjort allt som stod i hennes makt för att få föda på sjukhus på sina egna villkor, utan att få gehör. Agneta Bergenheim använde sin barnmorskekompetens för att skapa bästa möjliga medicinska och existentiella förutsättningar för kvinnan att föda sina barn. Allt gick bra. Sedan anmäldes Agneta Bergenheim och fick yrkesförbud, något hon trotsade öppet. Åtalet kan därför anses följdriktigt, men att få yrkesförbud för att ha gjort det som barnmorskelegitimationen legitimerar – det leder tankarna till en Kafkaprocess.
Makten över kvinnors kroppar
För att förstå vidden av den pågående processen runt hemförlossningar behöver vi både titta på det politiska läget i världen i stort och på de svenska totalitära idéerna; att sjukhusförlossning är det enda rätta och att medicinsk säkerhet är överordnat allt, till och med kvinnans autonomi.
Hemförlossningsfrågan är helt enkelt en fråga om vem som ska ha makten över kvinnor och deras kroppar. Så, kära läsare; fundera lite över vem du vill ska bestämma över ditt liv – du eller någon annan!
Källor: Hutton et al 2019, (metaanalys) Socialstyrelsen, SBU 2021
