Prenumerera

Logga in

Glöd · Krönika

I Centerpartiets ytterkanter

Skribent och citat.

Det är något närmast imponerande med Centerpartiets förmåga att placera sig i den politiska mitten. I min förra krönika skrev jag om hur partiet placerar Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna i varsin ytterkant. Men var ligger egentligen partiet självt? Jag tror att många accepterar det här mittensvamlet för att de minns ett annat Centerparti.

Bondeförbundet blev ett folkrörelseparti för landsbygden, småföretagandet och kooperationen. Under 1960- och 70-talen betonade C decentralisering, jämlikhet och motstånd mot ekonomisk maktkoncentration. Mitt ex föräldrar var ledande centerpartister på Gotland och berättade om hur de spelade marxistisk gatuteater på den här tiden.

Partiprogrammet från 1970 hette Jämlikhet och trygghet i ett decentraliserat samhälle. Där stod att inkomstskillnaderna skulle göras så små som möjligt och att både privat och statlig finansiell maktkoncentration riskerade att leda till maktmissbruk. Ja, precis. Decentralisering som motstånd mot en hegemonisk socialdemokrati. Ganska sympatiskt.

Sedan hände något. Under Maud Olofsson och Annie Lööf tog marknadsliberalismen allt större plats. Statsvetaren Henrik Ekengren Oscarsson har visat att C:s ideologiska förflyttning 1999–2019 var extrem, både ekonomiskt högerut och mot en mer kulturellt liberal position.

Det senare har varit särskilt lyckosamt för partiets självbild. När andra borgerliga partier närmade sig SD kunde C framstå som det anständiga alternativet. Det blev lätt att förknippa partiet med antirasism, öppenhet och mänskliga rättigheter. 

Motståndet mot SD är sannolikt uppriktigt. Men det är märkligt hur lite uppmärksamhet den ekonomiska politiken fått, när det är den det handlar om i Centerpartiets blockering av Vänsterpartiet.

Enligt Som-institutet ville 71 procent av svenskarna 2025 förbjuda vinstutdelning i skattefinansierad välfärd, 52 procent av väljarna som säger sig stå ”klart till höger”. Enligt SVT:s vallokalsundersökning 2026 ville 58 procent (!) av C:s egna väljare detsamma. Ändå har Elisabeth Thand Ringqvist gjort möjligheten till privata välfärdsvinster till ett absolut krav för regeringssamarbete.

Om ytterkant betyder att man ligger långt från vad människor i allmänhet tycker, är det kanske dags att undersöka vad Centerpartiets position verkligen innebär. Vem de valt till partiledare till exempel. 

Elisabeth Thand Ringqvist har varit vd för Företagarna och ordförande för Svenska Riskkapitalföreningen. Hennes investmentbolag – en ägandeform som många i den ”politiska mitten” tydligen använder sig av – äger andelar i ett privat vårdbolag. Själv tycker hon inte att det innebär någon som helst intressekonflikt.

I partiets argumentation om arbetskraftsinvandring är det företagens behov av kompetens, tillväxt och konkurrenskraft som står i centrum. Det väcker frågor om människosynen bakom migrationspolitiken: Kommer människor hit som jämlika rättighetsbärare, eller främst som arbetskraft företagen behöver? Och vilken makt har den som är beroende av sin arbetsgivare för att få stanna? Det är bättre än fascism, men är det solidaritet?

Och hur har det gått när ETR själv hanterat stora ekonomiska beslut med statens pengar?

Inför Vattenfalls köp av nederländska Nuon 2009 var Thand Ringqvist politiskt sakkunnig åt Maud Olofsson och skrev politikavsnittet i den promemoria som också visade att köpet skulle äventyra statens avkastningskrav i många år. Trots de redovisade riskerna vidarebefordrade hon den politiska ledningens besked att det inte fanns skäl att säga nej.

Vattenfall betalade 89 miljarder kronor för Nuon. Fem år senare hade affären visat sig så överprissatt att Vattenfall tvingats skriva ned värdet med 53 miljarder. 

Det är lätt att vara riskkapitalist när det är folkets pengar man riskerar. Nedskrivningen motsvarade 442 års glasögonbidrag till barn och unga, räknat på 2016 års reform. En av Vänsterpartiets mer extrema idéer, som C givetvis röstade emot.

När konstitutionsutskottet senare ville höra Thand Ringqvist muntligen om Nuon avböjde hon och svarade skriftligt. Praktiskt.

Det var staten som torskade även när batteribolaget Nortical, där hon var styrelseordförande och statliga Almi var största investerare, gick i konkurs 2023 med miljonskulder till offentliga aktörer. Ekot avslöjade att ETR aldrig slog larm om företagets blödande – ett brott mot aktiebolagslagen, enligt en specialist på Ekobrottsmyndigheten.

Det gamla C ville motverka maktkoncentration. Det nya gör privata ägarintressen till regeringsvillkor, fast en majoritet till och med av de egna väljarna tycker annorlunda. Man kan kalla sig mitten hur många gånger som helst. Det förändrar inte var man står.

Gamla partiprogram kan påminna oss om att politiska idéer faktiskt går att förändra.

Den förnuftiga mitten ligger uppenbarligen där riskkapitalet vill ha den.

Prenumerera gratis på vårt
NYHETSBREV
Prenumerera gratis på vårt
NYHETSBREV
Till Syre >>
Till Syre >>
Till Syre >>
Till Syre >>
ANNONS