Samtidigt som EU säger sig vilja återställa marina ekosystem och skydda hajarnas ekologiska roll är unionen en central aktör på den internationella marknaden för hajfenor. Över en tredjedel av världens handel med hajfenor sker via EU. Nu måste EU visa om ambitionerna verkligen är värda mer än orden, skriver David Bernvi, marinbiolog och safariguide.
DEBATT. Hajar har funnits i världshaven i över 400 miljoner år. I dag hör de till de mest hotade ryggradsdjuren på planeten. Överfiske, bifångster och en omfattande internationell handel med hajfenor har gjort att många arter har minskat kraftigt. För vissa populationer är situationen redan kritisk.
En viktig drivkraft bakom exploateringen är efterfrågan på hajfenor. Handeln omsätter miljardbelopp och Europeiska unionen är en betydande aktör på den internationella marknaden. En tredjedel av hajfenshandeln sker via EU.
EU har länge lyft fram sin ambition att vara en global ledare inom havsskydd och biologisk mångfald. Samtidigt finns en motsättning i unionens egen politik som är svår att bortse från.
EU förbjuder att hajfenor avlägsnas helt ombord på fiskefartyg. Regelverket tillåter dock att fenorna skärs igenom delvis och viks mot kroppen för att underlätta förvaringen. De behöver alltså inte vara intakta och naturligt fästa vid kroppen när hajen landas. Fiskarna kan landa fenorna fastsittande mot ett skinn. Resten av kroppen kastas överbord. Först efter landningen får fenorna avlägsnas helt och säljas separat. Det är en viktig skillnad jämfört med ett strikt krav på att hajen ska landas med fenorna naturligt fästa.
Det är just den fortsatta handeln med lösa hajfenor som det europeiska medborgarinitiativet Stop finning – stop the trade vill få ett slut på. Initiativet samlade över 1,1 miljoner underskrifter i flera länder och kräver att EU förbjuder import, export och transithandel med lösa hajfenor.
Nu närmar sig ett avgörande efter flera års utredningsarbete. EU-kommissionen ska presentera sin konsekvensanalys innan året är slut för hur frågan ska lösas.
EU-kommissionen har beskrivit unionen som en global ledare inom havsskydd. I juni 2026 framhöll fiskerikommissionären Costas Kadis att European ocean pact har positionerat EU som en global ledare inom skyddet av världshaven. Det gör frågan än mer angelägen. Hur går det ihop med att unionen samtidigt tillåter en omfattande handel med hajfenor?
Utmaningen stannar inte vid EU:s egna gränser. Den internationella hajfenhandeln bygger på långa och komplicerade leveranskedjor. Fångst, omlastning, landning och export kan ske i flera olika länder, med vitt skilda kontrollsystem. Att följa en hajfena hela vägen tillbaka till fångstplatsen och säkerställa att den kommer från ett lagligt och hållbart fiske är därför långt ifrån enkelt.
EU har vidtagit åtgärder för att förbättra spårbarheten, bland annat genom särskilda tullkoder och bättre handelsstatistik. Det är steg i rätt riktning, men mer statistik löser inte grundproblemet. Att kunna registrera hur många ton av hajfenor som passerar genom handeln är inte samma sak som att kunna garantera att produkterna kommer från ett hållbart fiske.
Det finns förstås också ekonomiska argument att ta hänsyn till. Ett handelsförbud kan påverka fiskerinäringen och arbetstillfällen, samtidigt som det finns en risk att handeln flyttar till marknader utanför EU. Det är frågor som måste hanteras. Ett europeiskt förbud behöver därför kombineras med internationellt samarbete, effektiv tullkontroll och åtgärder som motverkar att handeln bara flyttar någon annanstans.
Jag anser att EU-kommissionen bör gå vidare med ett förslag om att förbjuda import, export och transithandel med lösa hajfenor på liknande sätt som i dag redan sker i Storbritannien, USA och Kanada. Det innebär inte att allt fiske efter hajar måste förbjudas. Däremot behöver exploateringen ske inom ekologiskt hållbara gränser, med fungerande kontroll och spårbarhet genom hela leveranskedjan.
Hajar är inga utbytbara råvaror på en global marknad. De är en del av de marina ekosystemens grundläggande funktion och har en evolutionär historia som sträcker sig hundratals miljoner år tillbaka. Att förlora dem skulle innebära mer än att enskilda arter försvinner. Vi riskerar också att förändra de ekosystem som de är en del av.
Över en miljon europeiska medborgare har redan gjort sina röster hörda genom Stop finning – stop the trade. Nu får EU-kommissionen möjlighet att visa att medborgarnas engagemang faktiskt kan leda till förändring.
I Vision 2040 talar EU om att återställa och skydda marina ekosystem. Det är en ambitiös målsättning. Nu återstår att visa att den också gäller när den ställs mot ekonomiska intressen och en etablerad internationell handel.
Frågan är inte längre om EU känner till problemet. Frågan är om unionen är beredd att agera. För om vi vill ha livskraftiga hav även i framtiden behöver vi också se till att hajarna finns med i bilden.


