Hur har den här mandatperiodens politik för biståndet sett ut? Det sammanfattar Diakonia i en ny rapport, som bland annat visar på brutna vallöften och ett kraftigt nedskuret bistånd.
En kraftigt minskad biståndsbudget som även gjort stora omprioriteringar i vart pengarna går. Så kan den här mandatperiodens biståndspolitik sammanfattas. I sin nya rapport lyfter biståndsorganisationen Diakonia bland annat den enkät som de gjorde inför valet 2022. Då lovade samtliga riksdagskandidater från Liberalerna att hålla fast vid en biståndsbudget som ligger på en procent av BNI (bruttonationalinkomsten). Även en majoritet av kandidaterna för Kristdemokraterna lovade samma sak.
Men med facit i hand så har Tidöpartierna gjort kraftiga nedskärningar i biståndsbudgeten. Dels genom rena nedskärningar, och dels på grund av att inflation och kostnadsökningar gjort att budgetens andel av BNI minskat. Såväl Liberalerna som Kristdemokraterna har varit med och aktivt bidragit till detta, trots de givna löftena, skriver Diakonia.
”Kontraproduktivt”
– Att regeringen valt att dra ner på biståndet är kontraproduktivt. En hungrig värld där demokratin backar är en otrygg värld. Biståndet bidrar till geopolitisk stabilitet genom att motverka fattigdom och förtryck. Att Sverige nu dragit ned på biståndet, skickar signaler långt utanför våra egna gränser och bidrar till att vårt internationella inflytande minskar. När kontakten med civilsamhället i länder försvinner, förlorar Sverige dessutom viktiga kunskapskällor, säger Mattias Brunander, generalsekreterare på Diakonia, i ett pressmeddelande.
En majoritet av riksdagskandidaterna sa också i enkäten 2022 att de skulle stödja principerna om utvecklingseffektivitet, vilket innebär att biståndet ska utformas i nära samverkan med de länder och människor som berörs. Tanken med detta är att biståndet ska bli hållbart och effektivt. Men under mandatperioden har regeringens biståndspolitik i allt högre grad i stället betonat svenska intressen, framförallt när det gäller handel och migration.
– Att använda bistånd till inhemska mål, som exportstöd och migrationspolitiska insatser, har lett till att en stor del av biståndet har svag eller ingen koppling till biståndets mål som är att stötta människor som lever i fattigdom och förtryck, säger Mattias Brunander.
Oberoende granskning försvåras
I rapporten lyfter Diakonia också flera andra förändringar i biståndspolitiken, bland annat att Sidas andel av biståndsbudgeten minskat, samtidigt som den politiska styrningen från Utrikesdepartementet har ökat. Det här riskerar leda till att biståndet styrs av kortsiktiga, politiska prioriteringar snarare än långsiktig utvecklingseffektivitet, skriver Diakonia. Det i sin tur riskerar också att skada Sveriges internationella trovärdighet. Dessutom, tillägger Diakonia: ”När 16 av 38 miljarder kronor beslutas direkt av UD, utan att gå genom Sidas ordinarie processer, försvagas också möjligheterna till oberoende granskning och utvärdering av om pengarna används effektivt”.
Under mandatperioden har regeringen även avvecklat biståndsstrategierna till 13 länder. Det handlar till den största delen om fattiga låginkomstländer, vilket gör att Sverige nu bedriver bistånd i fler medelinkomstländer än i låginkomstländer.
– Neddragningen i det svenska biståndet går på tvärs mot vad väljarna vill och med vad riksdagskandidaterna sa sig vilja före valet. Enligt opinionsundersökningar från biståndsmyndigheten Sida tycker 75 procent av svenskarna att det är viktigt att Sverige bidrar till utvecklingen i fattiga länder och biståndsviljan fortsätter att öka, säger Mattias Brunander i pressmeddelandet.
