Nattåg och rasism i fokus när landsbygdens rättvisefrågor debatterades

Ett 70-tal personer har samlats i en av Immanuelskyrkans lokaler i centrala Stockholm. Längs väggarna hänger plakat och tygvimplar med budskap som ”Inget nattåg, inget Abisko”, ”Sverige fortsätter norr om Dalälven” och ”Högre pris vid pump”, skapade av människor som deltagit i stafettens möten och politiska aktioner på de olika orterna, från Abisko i norr till Malmö i söder.

– Det här är frågor som inte kommer få så mycket upplysning under valrörelsen, säger jämtlänningen Alexandra Löfgren, som är en av stafettens arrangörer.   

Hon sitter i styrelsen för Sol-nätverket, där Sol står för Stad och land – eller Solidaritet, organisering, lokalsamhällen. På Alexandra Löfgrens vimpel står det ”Rör inte det permanenta uppehållstillståndet”, en fråga som påverkat henne starkt personligen då hon nyligen flyttat från USA, där migrationsmyndigheten ICE inskränkte yttrandefriheten, berättar hon.

– Min yttrandefrihet blev väldigt begränsad i och med att man kunde bli deporterad om man sa vissa saker. Så för mig var det ett uppvaknande att min yttrandefrihet är så viktig. Jag är rädd för den utveckling som pågår, och ser ett ansvar att höja rösten. För att opinion räknas, det ger resultat, säger Alexandra Löfgren.

För den som inte omedelbart tänker på migrationspolitiken som en landsbygdsfråga påminner hon om den rad kommuner som följde Jokkmokks exempel och tackade nej till att arbeta för ökad återvandring från kommunen.

– Jag kommer själv från en liten kommun, och för oss blir frågan: Vad kostar rasismen? Hur mycket kostar det våra kommuner om de här fantastiska människorna som trots allt lyckats ta sig in i samhället nu ska utvisas? säger Alexandra Löfgren.

Väcker känslor

Migrationspolitiken väcker även mest känslor i det politiska panelsamtalet, som samlat representanter för alla riksdagspartier utom Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna.

– I dag säger man saker som är ännu mer galna än vad nynazisterna sa på gatorna i Huddinge där jag växte upp, på 90-talet när jag blev tonåring. Nu, som medelålders, finns det ingenting som gör mig så orolig som den debatt vi ser just nu, säger Jytte Guteland, riksdagsledamot för Socialdemokraterna.

Kajsa Fredholm, riksdagsledamot för Vänsterpartiet, markerar också mot Sverigedemokraternas förslag att permanenta uppehållstillstånd ska kunna återkallas:

– Vi anser att man inte kan ha en retroaktiv lagstiftning punkt slut. Det här måste vi förändra. Jag känner inte igen Sverige. Är det så att jag ska skämmas när jag åker utomlands?

Sverigedemokraterna valde att inte närvara i politikerdebatten, och varken Liberalernas eller Moderaternas representant i panelen försvarar förslaget om att permanenta uppehållstillstånd ska kunna återkallas, som splittrat Tidöpartierna.

Skog het fråga

En annan fråga som Stafetten för demokrati, miljö och rättvisa tagit med till politikerna handlar om skogspolitiken, och om politikerna vill avsätta pengar för att ge skogsägare ersättning för att bevara skog istället för att bruka den.

– Vi tycker att det avverkas för mycket i dag. Vi har en klimatkris och en naturkris som hänger ihop. Vi avsätter fyra miljarder mer än regeringen för att skydda natur, det mesta går till att skydda skog, säger Kajsa Fredholm, Vänsterpartiet.

Alexander Rosenberg, kommunalråd för Moderaterna i Södertälje kommun, framhåller att avsättningar för biologisk mångfald måste respektera äganderätten.

– Ledordet är att det ska vara frivilligt, säger han, och lyfter även fram hur långlivade träprodukter kan gynna klimatet:

– Om vi ställer om byggindustrin att använda ännu mera trä kan vi få en otrolig klimateffekt.

Helena Dyrssen, statssekreterare hos Liberalerna, menar att det går att balansera aktivt skogsbruk och biologisk mångfald, och att skogsråvara kan ersätta fossil råvara. 

– Den grundläggande samhällsekonomin är enormt viktig. Svensk skogsindustri är en viktig näring för alla, som vi måste ge bra förutsättningar, säger hon.

Skogsindustrin står i dag för drygt två procent av Sveriges bnp.

Centerpartiet vill öka andelen skog som får stå kvar, men vill värna äganderätten, säger Svante Linusson som är en av partiets kandidater till riksdagen.

– Vi vill inte tillbaka till en situation som när min farmors gård blev exproprierad, säger han och fortsätter.

– Det ska vara en stolthet för en skogsägare med biologisk mångfald. Det är dit vi vill komma.

Rebecka Le Moine, riksdagsledamot från Miljöpartiet, lyfter den forskningsrapport beställd av Skogsstyrelsen, som framhållit att svensk skogspolitik präglas av lobbyism, och ger en känga åt regeringens politik. 

– Tidöregeringen har drivit på för att urvattna de skydd som finns för hotade arter för att inget ska stå vägen för skogsindustrin. Man har inte lyft ett finger för de markägare som vill avsätta skog, man minskade den budgeten med 70 procent. Det här är nåt vi måste syna. Det är det största hyckleriet jag kan dra mig till minnes, att man säger att man värnar äganderätten och samtidigt drar undan förutsättningarna för den som vill skydda skog, säger hon.

Halverad nattågstrafik

En av stafettens mest uppmärksammade frågor i norra Sverige är den halverade nattågstrafiken mellan Stockholm och övre Norrland. Sedan 13 april går inga nattåg alls från Boden via Kiruna till norska Narvik, en 6,5 timmar lång tågsträcka. Trafikverket har dragit ned den ekonomiska ersättningen till SJ på grund av otillräckligt statligt anslag för att bedriva nattågstrafiken, något som fått människor i flera av de berörda orterna att demonstrera mot regeringens trafikpolitik.

I frågan om partierna vill rädda och utveckla nattågstrafiken är alla överens, signalerar de gröna papperslappar alla i panelen höjer. 

– Det är ganska lätt att hålla upp de här lapparna men det är en annan sak vad man gör när man sitter i regeringen, säger Rebecka Le Moine.

Mineralersättning

Även nedskärningar i budgeten för studieförbund var uppe för debatt, liksom bristen på vårdplatser, och frågan om hur vinster från gruvdrift kan komma lokalbefolkningen till gagn. Både MP och V vill se en kraftig höjning av mineralersättningen, som är den ersättning som ett gruvbolag ska betala till markägare när de bryter mineraler. I dag är den två promille.

Alexandra Löfgren från Sol-nätverket, som är engagerad mot brytningen av uran i alunskiffer i Jämtland, ifrågasätter argumentet att den gröna omställningen kräver fler gruvor i Sverige, eftersom mycket av fyndigheterna av exempelvis sällsynta jordartsmetaller i själva verket går till vapen- eller fossilindustri – och hon saknar en viktig fråga i debatten:

– Om vi varken vill ha gruvdrift här eller bidra till mer exploatering av låginkomsttagare utomlands under dåliga arbetsförhållanden, så ger det en otroligt spännande öppning till en mer grundläggande fråga, om hur vi ska förhålla oss till en faktisk omställning. För då måste vi ju radikalt förändra våra levnadssätt, och det är en mycket viktigare fråga som man sällan tar upp.

96 procent av de resurser som vi i Sverige använder i form av exempelvis mineral, metaller och biomassa kommer från jungfruliga källor, enligt Circular gap report, som Syre skrivit om tidigare.

Metaller till grön omställning – eller vapen?”

En annan fråga som inte kom upp till diskussion under dagen var fredsfrågan, påpekade Karmapriya Muschött, ordförande för organisationen Jordens vänner Sverige, som var med och tog fram idén till stafetten.

– Jag är bekymrad över att fredsperspektivet reduceras till en bisats i diskussionen om upprustning och välfärd. Vi kan inte kriga oss till fred, demokrati eller långsiktig säkerhet. När vi talar om beredskap har fokus blivit alltför militärt. Verklig beredskap handlar också om tillit, fungerande institutioner, matproduktion och samhällsbärande funktioner. Utan dessa perspektiv riskerar vi att missa vad som faktiskt skapar trygghet.

Hur är fred en landsbygdsfråga?

– Gruvindustrin har ett narrativ där man säger att den krävs för en grön omställning och sänkta klimatutsläpp men egentligen går mycket av jordartsmetallerna till vapenindustrin. Man slår ut rennäringen i Norrland för att vapenindustrin ska producera. Då drabbar det landsbygden. 

Budkavle till politiker

De vimplar som tillverkats under stafetten vajade under torsdagens klimatmarsch mellan Odenplan och Sergels torg i Stockholm. Efter stafettens två sista stopp, i Växjö och Malmö, kommer resultatet att sammanställas och i någon form lämnas över till de styrande i landet, berättar Ellie Cijvat som också är aktiv i Stad och land-nätverket.

– Vi har inte bestämt hur vi ska göra i detalj, men vi kommer att fortsätta arbeta och ta med oss budskapen och förmedlar till politikerna att hela landet vill se en förändring.

Varken Sverigedemokraterna eller Kristdemokraterna, som är det parti som innehar landsbygdsministerposten, har skickat någon politiker till debatten i dag. Hur tolkar ni det?

– Det är en bekräftelse på att de är totalt ointresserade, både av stad- och landfrågor och av klimat- och miljöfrågor. De bryr sig inte, säger Ellie Cijvat.

Syre har sökt landsbygdsminister Peter Kullgren (KD) och Sverigedemokraterna.