Valet blev inte vad någon hade hoppats på, även om alla partiledarna ville framställa det som en framgång var det nog endast Mohamsson som verkligen var glad, och kanske Dadgostar. Men även om L:s upphämtning var sensationell, vad är det att jubla åt, att komma in på andras partiers väljare och politik? Rättmätig hård och intern kritik kom också redan morgonen efter, från ungdomsförbundet, som bland annat pekade på partiets stora tapp kommunalt och regionalt.
Att valet är över innebär dock inte på något sätt att vi vet vad vi kommer att få för politik. Får S som de vill blir det inga större förändringar, man har hela tiden varit noggrann med att lägga sig nära Tidö och i övrigt tycka så lite som möjligt. Men detta ger också de andra tre partierna stora möjligheter. Om de bara kan släppa kravet på att själva sitta med i regeringen och fokusera på sakpolitiken. Lär av SD som styrt borgerligheten från baksätet med otrolig framgång dessa år.
Största utmaningen blir förstås att få ihop C:s och V:s ekonomiska politik, men det finns faktiskt likheter som en kompromiss skulle kunna hängas upp på. Båda partierna vill avskaffa dagens jobbskatteavdrag och ersätta det med förstärkt grundavdrag eller en skattefri grundlön som C kallar det. Dock skiljer sig utformningen rejält – C:s fokus är på dem som arbetar (det ska löna sig att arbeta) och V:s på alla med lägre inkomster (rättvisare fördelningspolitik). C:s skattefria grundlön är dessutom enormt mycket större, 15 300 kronor i månaden. Här borde C kunna få en sådan höjning, eller i alla fall en en stor höjning, mot att V får igenom att det gäller alla, även arbetslösa och sjukskrivna. C skulle få kraftigt sänkt inkomstskatt och V en tydlig fördelningspolitisk profil på det, eftersom grundavdragen gynnar dem med lägst inkomst mest. Detta är även något som bör falla MP i smaken.
Problemet är då finansieringen av både det och de satsningar som de är mer eller mindre överens om. Höjda garantipensioner, mer resurser och satsningar på skola, vård och omsorg (framför allt på säkrad vårdkapacitet och stärkt psykiatri), förnybar energi, vätgas, kollektivtrafik och järnväg är sådant som båda vill, om än på lite olika sätt och nivåer. Satsningar som även S och MP kan stödja.
Lösningen på finansieringen är slopade fossilsubventioner och miljö- och koldioxidskatter. Här är båda partierna i grunden överens, men C vill undanta biobränslen medan V vill utforma finansieringen så att den inte drabbar vanliga hushåll. De kräver först utbyggd kollektivtrafik på landsbygden eller kompensationer för låg- och medelinkomsttagare. Både utbyggd kollektivtrafik och, tyvärr, undantag för biobränslen borde partierna kunna komma överens om. Men för att klara finansieringen kanske C, i bästa fall, kan avstå från undantaget för biobränslen.
Ett kraftigt höjt grundavdrag för alla bör också mer än väl vara kompensation för låg- och medelinkomsttagare. Blir det tillräckligt högt, högre än C och V i grunden vill, så blir det både ett sätt att finansiera resten och att även få med MP på tåget.
Med det upplägget kan C få kraftigt sänkt inkomstskatt och V en mycket bättre fördelningspolitik. Krydda det sedan med annat som de är överens om, så skulle grunden i ett rödgrönt 36-punktsprogram kunna se ut så här:
- Jobbskatteavdragen ersätts med att grundavdraget kraftigt höjs.
- Höjda garantipensioner.
- Mer resurser och konkreta satsningar på skola, vård och omsorg (framför allt på säkrad vårdkapacitet och stärkt psykiatrin).
- Konkreta satsningar på förnybar energi och vätgas.
- Konkreta satsningar på kollektivtrafik och upprustning av järnvägen.
- Kraftigt höjda miljö- och koldioxidskatter.
- Bevarande av Sveriges klimatmål.
- Snabbare tillståndsprocesser för grön infrastruktur.
- Grundlagsskydd för domstolar och fria medier.
- Skydd och finansiering för folkrörelser och civilsamhälle.
- Skydd för politiker, journalister och aktivister.
- Stopp för integritetskränkande övervakning och hemliga tvångsmedel mot personer som inte är skäligen misstänkta för brott.
- Stärkt skydd av yttrande-, tryck- och demonstrationsfriheten.
- Höjd reduktionsplikt och slopad sänkt skatten på bensin och diesel.
- Slopade fossila subventioneringar och istället riktat ekonomiskt stöd till grön omställning i och satsningar på välfärden.
- Inga statliga subventioner till kärnkraften.
- Subventionera nattågstrafiken.
- Stopp för angiverilagen.
- Besluten om höjda försörjningskrav för arbetskraftsinvandring rivs upp.
- Återinför paragrafen om särskilt ömmande skäl i migationslagstiftningen.
- Avskaffande av systemet med visitationszoner.
- Återställa resurserna till civilsamhället och studieförbunden,
- Ja till permanenta uppehållstillstånd.
- Värnande av FN:s flyktingkonvention och asylrätten istället för EU:s miniminivå.
- Underlätta familjeåterförening.
- Ge asylsökande och ukrainare med tillfälligt skydd rätt till SFI och en höjd dagersättning.
- Bevaranade av kornas betesrätt.
- Stärkta djurskyddskontroller och stopp för illegalt djurplågeri.
- Säkerställande av tillgången till statlig och regional veterinärvård i hela landet.
- Återinförande av enprocentsmålet för biståndet.
- Nej till att villkora bistånd med att mottagarländer ska ta emot utvisade personer.
- Tydligt fokus på kvinnors och flickors rättigheter i utrikes- och biståndspolitik.
- Stor del av biståndet kanaliseras via oberoende civilsamhällesorganisationer.
- Upprätta stöd till humanitära aktörer som Unrwa i Gaza och verka för en tvåstatslösning.
- Verka för kärnvapennedrustning inom Nato.
- Fokus på skademinskning istället för nolltolerans i narkotikalagstiftningen.
Det finns förstås mycket mer. Lägg sedan till de punkter som är viktigast för respektive parti och som är hyfsat lätta för de andra att släppa fram. Ge S ministerposterna och den formella regeringsmakten mot att den politik som C, MP och V kan komma överens om genomförs.
Det kommer verkligen inte att bli någon politisk dröm, och än mindre någon drömregering, men betydligt bättre än Tidö 2.0. Förhoppningsvis bättre än Tidö 1.0 och den politik som blir resultatet om sossarna får stor makt över det politiska innehållet.
Så börja prata politiskt innehåll och släpp regeringsdrömmarna, C, MP och V.
De två mest rasistiska TAN-partierna i varje block gick bakåt, övriga framåt.
Liberalernas fulspel med lånade röster och lånad politik gick hem. Ett hån mot demokratin.
