En seger för solidariteten och medmänskligheten

Vi var nog många som jublade eller drog en lättnadens suck när SVT:s vallokalsundersökning släpptes vid åttatiden igår. Men den där lättnaden förbyttes ganska snart i oro när det stod klart att valet skulle bli mycket jämnare än vad många hade räknat med. 

I skrivande stund, på måndag morgon med 94 procent av rösterna räknade, så leder oppositionen med tre mandat. Det är visserligen en ledning med bara cirka 30 000 röster och de sena förtidsrösterna och en del av utlandsrösterna, som enligt Henrik Ekengren Oscarsson tillsammans utgör cirka 50 000–60 000, återstår fortfarande att räkna. Några mandat kan alltså fortfarande förskjutas, men de flesta är ändå överens att det skulle krävas något ganska sensationellt för att Tidölaget ska ta igen det här. Men hundra procent säkra kan vi fortfarande inte vara. 

Alldeles oavsett hur det går i kampen mellan blocken så finns det i alla fall en del saker vi kan vara säkra på och som vi kan glädjas åt redan nu, till exempel: 

• SD backar för första gången någonsin i ett val. Detta är kanske det mest glädjande eftersom det är ett tydligt tecken på att folk tycker att de har gått för långt när de börjat prata om att dra tillbaka permanenta uppehållstillstånd och utvisa människor med medborgarskap. 

• S gör sitt sämsta val på 100 år. Även detta är glädjande eftersom det gör att V, MP och C kommer att få ett starkare förhandlingsmandat vid en rödgrön seger. 

• Både V, MP och C går framåt jämfört med förra valet. För MP ser visserligen uppgången ut att bli mindre än vad det verkade först, men det är ändå positivt att allt fler vill se en politik för jämlikhet och rättvisa.  

Det finns också några andra saker man kan konstatera som är lite mer oroande:

• Valdeltagandet ser ut att landa på drygt 80 procent. Även om det fortfarande är högt jämfört med många länder så är det en tydlig tillbakagång jämfört med förra valet, och en ännu större tillbakagång jämfört med valet 2018. 

• De långa köerna på många platser kan ha gjort att en del lät bli att rösta, kanske är det till och med en en bidragande orsak till att valdeltagandet har sjunkit. I så fall är det förstås väldigt illa och något som man verkligen behöver se över till nästa val. 

Även om oppositionen vinner så står det fortfarande skrivet i stjärnorna hur nästa regering kommer att se ut. Klart är att åtminstone ett parti kommer behöva backa på det de har sagt före valet om det ska bli en majoritetsregering. V kräver som bekant att sitta i regering och C vill inte släppa fram en regering där V ingår. KD har sagt att de kommer rösta rött till Magdalena Andersson som statsminister (men Busch har samtidigt flaggat för att hon kan komma att ändra sig i ”ett exceptionellt läge”) – samtidigt skulle i dagsläget inte en regering bestående av S, MP, C och KD räcka för majoritet, i så fall krävs också att L ingår. 

Kanske kommer det bli en lika lång förhandlingshöst som efter valet 2018. Kanske kommer det till och med bli ett nyval. Men i dag kan vi i alla fall glädjas åt att de mest frihetliga partierna i riksdagen (V, MP och C) ser ut att gå framåt med totalt 10 mandat medan det mest auktoritära (SD) ser ut att tappa hela 11 mandat. Bara detta är värt att fira.