Föreningen Räfst och 54 privatpersoner lämnade i onsdags in en brottsanmälan till Nationella operativa avdelningen, NOAs, grupp för utredning av krigsbrott mot statsminister Ulf Kristersson för brott mot mänskligheten. Enligt dem har statsministern ökat Sveriges växthusgasutsläpp med insikten om att han därigenom orsakar en stor mängd människors död. I den här debattartikeln utvecklar de sina tankar med anmälan och pekar på likheterna med det internationellt uppmärksammade Lundin Oil-målet.
DEBATT. Den globala uppvärmningen är en pågående katastrof som slår mot samhällets mest sårbara grupper: små barn, äldre, sjuka och fattiga. Trots denna entydiga vetenskapliga konsensus har den svenska regeringen under ledning av statsminister Ulf Kristersson under mandatperioden 2022–2026 tagit beslut som trots varningar har ökat klimatutsläppen.
Det handlar inte om ett obetänksamt misstag, utan om ett systematiskt agerande som ökat utsläppen av växthusgaser och förvärrat den globala klimatkrisen. Mot denna bakgrund har föreningen Räfst tillsammans med 54 privatpersoner valt att agera rättsligt för att NOA och åklagare ska inleda en förundersökning för att pröva statsminister Ulf Kristerssons straffrättsliga ansvar för brott mot mänskligheten enligt Lag (2014:406) om straff för vissa internationella brott och artikel 30 i Romstadgan som styr Internationella brottmålsdomstolen, ICC.
Sveriges myndigheter har år efter år varnat regeringen för effekterna av dess beslut. Klimatpolitiska rådet konstaterar i årets rapport 2026 att regeringens politik ökar Sveriges förväntade ackumulerade utsläpp fram till år 2045 med 40 miljoner ton CO2, och det totala gapet till det lagstadgade nettonollmålet beräknas bli 200 miljoner ackumulerade ton.
Statsminister Ulf Kristersson har inte agerat i ovetskap eller brist på information. Under hela sin mandatperiod har han haft full tillgång till officiella beslutsunderlag från Klimatpolitiska rådet och Naturvårdsverket, vilka uttryckligen varnat för att politiken bryter mot Klimatlagen, missar beslutade etappmål och ökar utsläppen.
För att ett agerande eller en underlåtenhet att agera ska utgöra ett internationellt brott krävs att gärningen ingår som ett led i ett omfattande eller systematiskt angrepp riktat mot en civilbefolkning. Statsministern har till och med offentligt bekräftat för media att han ökat utsläppen helt ”kalkylerat” och sagt ”vi visste exakt vad vi gjorde” om de ökade utsläppen. Genom att ändå genomföra beslut som leder till en förvärrad klimatkatastrof har Ulf Kristersson agerat med insiktsuppsåt enligt artikel 30 i Romstadgan. Han har varit medveten om de dödliga följderna och har accepterat att små barn, äldre, sjuka och fattiga dör som en konsekvens av hans regeringsbeslut.
Kopplingen mellan växthusgasutsläpp och dödsfall är vetenskapligt belagd och går att beräkna. Enligt forskning publicerad i den vetenskapliga tidskriften Nature krävs det statistiskt 4 430 ton koldioxid för att orsaka ett förlorat människoliv globalt på grund av direkta värmekatastrofer. Applicerat på regeringens beslutade ökning innebär de 40 miljoner tonen koldioxid att 9 029 människor beräknas dö, medan det totala gapet om 200 miljoner ton motsvarar 45 147 döda.
Utgår vi från den kända så kallade 1 000-tonsregeln, där varje 1 000 ton förbränt fossilt kol skördar ett människoliv genom sekundära klimateffekter, orsakar besluten mellan 11 000 och 55 000 dödsfall. Använder vi mer omfattande modeller för globala systemrisker och civilisatorisk påverkan stiger dödstalen till hundratusentals offer för Kristerssons beslut.
De första bevisen på klimatpolitikens dödliga utfall finns redan. Som de minst 10 000 döda under den extrema värmeböljan i Europa redan i juni i år, vilka enligt forskare dog som en direkt följd av den antropogena uppvärmningen.
Statsministrar och politiska beslutsfattare kan inte längre räkna med straffrihet genom att gömma sig bakom politiska kompromisser. Den internationella rättsutvecklingen visar att beslutsfattare för företag och stater ansvarar för miljö- och klimatförstöring. I juli 2025 slog Internationella domstolen i Haag, ICJ, fast att stater har bindande rättsliga förpliktelser att skydda klimatsystemet och att underlåtenhet att göra det utgör ett brott mot internationell rätt.
Europadomstolen har i det vägledande målet Verein KlimaSeniorinnen mot Schweiz klargjort att otillräckliga klimatåtgärder kränker de mänskliga rättigheterna och rätten till liv. Dessutom publicerade åklagarkammaren vid Internationella brottmålsdomstolen, ICC, i december 2025 en ny policy som klargör att storskaliga miljö- och klimatskador kan prövas som brott mot mänskligheten och att enskilda regeringsföreträdare kan ställas inför rätta.
Det finns även historiska och pågående brottsprocesser, som Minamata-målet i Japan och Eternit-målet i Italien, där domstolarna utdömt fängelsestraff för företagsledare som medvetet ignorerat kända dödliga miljö- och hälsorisker. Det pågående målet här i Sverige mot Lundin Oils ansvariga för folkrättsbrott i Sudan följs noga internationellt och kan komma att bli vägledande även för politikers ansvar.
Genom att aktivt montera ned klimatpolitiken har statsministern fattat beslut som leder till massdöd. Det handlar om ett rättsligt ansvar för handlingar som orsakar enormt mänskligt lidande och död. Vi kräver därför att svenskt rättsväsende fullgör sina plikter, inleder en förundersökning och prövar Ulf Kristerssons ansvar inför lagen. Ingen statsminister står över folkrätten.
