Om ”människans rådlöshet inför teknikens kosmiska makt. Tekniken, den moderna vetenskapens barn, som dock framfötts av den moderna tidens metafysik, har glidit människan ur händerna och slutat tjäna henne, den har förslavat henne och tvingat henne medverka i förberedelserna till sin egen undergång. Människan ser ingen utväg. Hon har ingen idé, ingen tro, än mindre någon politisk uppfattning som skulle kunna återge henne kontrollen över situationen. Hon är en maktlös åskådare till hur den känslokallt fungerande maskin som hon själv skapat uppslukar henne från alla naturliga bindningar (till exempel från hennes ’hem’ i ordets olika betydelser, inklusive hemmahörigheten i biosfären), hur den fjärmar henne från upplevelsen av att finnas till och driver henne in i ’tingvärlden’.”
Det där skrev Václav Havel 1978. Då läste människor fortfarande papperstidningar. Inget val hade ännu vunnits genom att köpa rädsla i personligt anpassade flöden. Ingen mänsklig kväll hade offrats till dumskrollandets gudar. Ingen människa hade ägt mer än några få procent av det världens rikaste äger i dag. AI var inget mer än ett sci-fi-genrens monster. Det mesta av den koldioxid mänskligheten nu släppt ut hade då aldrig grävts upp, inte bränts, än mindre nått atmosfären.
Ändå fanns den där hos Havel, mer upptagen än de flesta av att genomskåda hur människor förminskas och förslavas under kontroll, repressalier och subtila belöningar: en krypande känsla av att tekniken som en gång gett människan oinskränkt makt över planeten, nu omärkligt höll på att ta alltsammans ifrån oss.
Riskerna med språkmodellerna som konstrueras för att efterlikna mänsklig intelligens beskrivs som oundvikliga krafter som väller fram över oss, naturkatastrofer vi bara har att rädas och kanske, kanske klara att hantera. Som om de inte alla vore mänskliga skapelser, ännu ställda under mänsklig kontroll.
Låt oss börja formulera ett politiskt program för AI:
Mänskligt ägarskap över mänsklig kultur. Totalförbjud maskiners ”inlärning” av människans konst och litteratur, utan upphovsmakarens uttryckliga tillstånd. Massor av text och bild har redan matats in, ofta olagligt. På samma sätt som Island efter finanskrisen vägrade straffrihet till dem som olagligt kraschat deras ekonomi, bör vi vägra straffrihet till dem som använt vår kultur för att göra förmögenheter på sina maskiner. Pröva varje upphovsrättsbrott i internationella tribunaler om det behövs.
Människan före maskinen. Inte ett datacenter till ska byggas utan att tillgången på vatten för grundläggande mänskliga behov är tillgodosedd. Energiförbrukningen ska enbart öka om det sker för att minska utsläpp, inte för att skapa nya intäktskällor.
Civilisationskritisk teknik under demokratisk kontroll. Konkurrens och kapitalism är utmärkta verktyg för ohämmad utveckling. Men när utvecklingen hotar civilisationen vill vi inte att den ska vara ohämmad. Då behöver beslut fattas med hjälp av mänskliga dygder som eftertanke, transparens och insikt om målkonflikternas allvar.
Förbjud manipulativ reklam. Ta allt det goda, ta allt det onda, bourgeoisie Scheiße, men mina tankar är det sista som ni tar. Inget företag har rätt att samla in information om hur jag rör mig, hur jag samlar kunskap, vad jag samtalar med mina vänner om. Allra minst för att försöka kränga något till mig. Rädda tankefriheten – förbjud reklamen!
Återföd litteratur som ett kulturellt massfenomen. Läs. Läs långa texter. Försvinn i mänskligt skapade universum och vindlande resonemang. Få politiska uppgifter framstår som viktigare än att göra människor till läsare. Det är en aktiv strategi för att återta det techoligarkerna vill stjäla: vår koncentration, vår förmåga att bilda oss en grundad uppfattning, vår förståelse för andras resonemang.
I valrörelsen besökte Elisabeth Thand Ringqvist och Magdalena Andersson sin alma mater Handelshögskolan med löften om storsatsningar på jättemycket mera AI. Efteråt var de förvånade att forskarna försökt prata med dem om sådant som risker och humanism. Partiledarna borde läsa sin Havel, och vi borde alla fundera ett varv: Inför denna teknikens kosmiska makt, vad är politikens uppgift? Vad är människans motmakt? Vad är vårt svar?
Varje liberal som tycker mänskliga rättigheter är viktigare än skattesänkningar.
Min ständiga naivitet om samtidens liberaler.
