Flyktingar från Ukraina tvingas lämna Sverige för att kunna söka uppehållstillstånd på grund av familjeanknytning här. Regeringen föreslår nu undantag för vissa grupper, men familjer omfattas inte. Det är svårt att förstå logiken i det här, skriver Niclas Hermansson från nätverket för Svensk-ukrainska familjer.
DEBATT. Ingen ska behöva välja mellan att följa lagen och att leva med sin familj. Ändå är det precis det som i dag riskerar att hända i Sverige.
Det handlar om svensk-ukrainska familjer där den ena partnern är svensk medborgare eller bosatt i Sverige, och den andra lever här med tillfälligt skydd enligt EU:s massflyktsdirektiv.
Under de senaste åren har dessa människor gjort det som samhället förväntar sig. De har lärt sig språket, fått arbete och blivit en del av vardagen. Men viktigast av allt – de har bildat familj.
De har flyttat ihop. Gift sig. Fått barn.
För dem är livet i Sverige inte längre något tillfälligt. Men lagen behandlar dem fortfarande som om det vore det.
I dag finns i praktiken ingen möjlighet för personer med tillfälligt skydd att ansöka om uppehållstillstånd på grund av familjeanknytning från Sverige. För att göra det krävs att man lämnar landet.
Det innebär att familjer som redan lever tillsammans riskerar att tvingas isär – ofta i upp till 18 månader eller längre. Under denna tid förväntas människor leva åtskilda, utan någon garanti för utgången, samtidigt som deras liv i Sverige i praktiken sätts på paus.
I vissa fall innebär det dessutom att återvända till ett land där kriget fortfarande pågår.
Samtidigt föreslår regeringen i Ds 2024:31 att undantag från utreskravet ska införas för vissa grupper, såsom arbete och studier.
Men familjer omfattas inte.
De får inte samma möjlighet att stanna. De får inte samma möjlighet att fortsätta sina liv.
Det innebär att människor som lever under liknande förutsättningar behandlas olika – beroende på om de ansöker om uppehållstillstånd genom arbete, studier eller familjeanknytning.
Det är svårt att förstå logiken.
Vad säger det om ett samhälle när arbete anses viktigare än att få leva med sin partner? När relationer och barn behandlas som något som kan pausas?
105 familjer har redan vänt sig till regeringen med denna fråga (dnr Ju2026/00449). De har bett om ett enkelt svar: hur ska vi kunna fortsätta leva tillsammans?
Något tydligt svar har inte kommit.
Tystnaden i sig är ett svar.
Och under tiden fortsätter människor att leva i osäkerhet. Att planera ett liv som kanske måste avbrytas. Att försöka skapa stabilitet – samtidigt som grunden när som helst kan försvinna.
Detta handlar inte om en teknisk detalj i migrationspolitiken. Det handlar om något mer grundläggande: rätten till familjeliv.
EU har dessutom i rådets rekommendation den 16 september 2025 (C/2025/5129) uppmanat medlemsstater att underlätta övergång från tillfälligt skydd till andra rättsliga statusar – inklusive familjeanknytning.
Men i Sverige saknas i dag en tydlig och fungerande väg framåt för dessa familjer.
Regeringen måste nu klargöra om undantaget från utresekravet också ska gälla familjeanknytning – eller öppet förklara varför familjer behandlas annorlunda än andra.
Att inte svara är också ett val.
Men det är ett val som får konsekvenser – i människors liv.
