Sveriges närmande till Natos kärnvapenpolitik sker samtidigt som risken för ett kärnvapenkrig ökar. Johanna Deinum varnar för de katastrofala globala konsekvenserna av ett kärnvapenkrig och efterlyser större politiskt ansvar och folkligt engagemang för kärnvapennedrustning.
DEBATT. Sverige samarbetar med Nato kring alliansens kärnvapenpolitik och avskräckning. Sverige deltar därför i Natos årliga kärnvapenövning, Steadfast Noon. Dessutom har Sverige inte skrivit på förbud mot kärnvapen (TPNW), efter påtryckningar från USA och Nato. Regeringen valde 2024 att inte heller att skriva in ett uttryckligt förbud mot kärnvapen i det svensk-amerikanska försvarsamarbetesavtalet (DCA). Det har aldrig varit så osäkert som det är nu.
Hur många inser på allvar vilka allvarliga konsekvenser för allt liv på jorden det skulle ha om kärnvapenarsenaler användes avsiktligt eller oavsiktligt? Studier från 80-talet som förutsade en atomvinter bidrog till kärnvapenreduceringsavtalen på 90-talet, eftersom det stod klart att vi riskerade katastrofala globala klimatförändringar, storskalig svält och omöjlighet till effektiva humanitära åtgärder. Människor gick ut på gatorna i massiva demonstrationer mot kärnvapen och hotet om kärnvapenkrig. I dag, 40 år senare, när risken för ett kärnvapenkrig har ökat dramatiskt, med inträde av AI, finns det praktiskt taget inga demonstrationer, ingen reaktion från allmänheten på detta existentiella hot.
I motsats till för några år sedan har nu de stora kärnvapennationer inte heller längre avtal som begränsar antalet. Kärnvapenlagren minskade efter slutet av kalla kriget, men nu genomgår varje kärnvapennation en ”modernisering” av sin arsenal och det pågår igen en världsomfattande kärnvapenkapprustning, enligt Sipri.
Ingen tidning i Sverige refererade till en artikel i maj 2025 som publicerades i ett stort antal vetenskapliga tidskrifter med titeln ”Att få ett slut på kärnvapen, innan de gör slut på oss”. Förra året möttes även 20 Nobelpristagare och cirka 60 ledande kärnvapenexperter, Nobelpristagarens församling för förebyggande av kärnvapenkrig i juli 2025 på University of Chicago och utfärdade en deklaration som uppmanade beslutsfattare och ledare att minska hotet om ett kärnvapenkrig. I svenska media, förutom i tidningen Syre, fanns det inget heller om det mötet.
Juli 2026 organiserade påven ett möten mellan Nobelpristagarna, ledande vetenskapliga och politiska experter samt religiösa ledare och efter två dagar skrevs en Romdeklaration med undertitel – Mot en obeväpnad och avväpnande fred – deklarationen gav en skrämmande beskrivning av problemet med kärnvapen: ”AI inbyggd i kärnvapensystemet lämnar lite tid för, eller ersätter ens, mänskligt omdöme i en kris. Denna teknik förändrar det sammanhang där kärnvapenstater konkurrerar med varandra”. Tyvärr syntes inte heller detta i svensk media.
Har våra politiker, har våra media glömt vad kärnvapen kan åstadkomma? Ett kärnvapenkrig drabbar inte bara de som är tillräckligt nära för att se ”molnet”, förödelsen skulle sträcka sig över hela världen i flera årtionden. En atomvinter är en förödande global klimateffekt som teoretiskt sett följer när sotet hindrar solljuset att nå jordens yta och det skulle drabba allt liv på jorden!
Många nya avancerade simuleringssmodeller visar det otänkbara hur den globala livsmedelsproduktionen rasar under och efter en atomvinter även långt borta från kärnvapenexplosionerna. Orsaken är förutom mörkret, kylan och brist på vatten även minskningen av ozonskiktet i stratosfären och därmed ökande UV-B strålning som pågår efter att ”vintern” har upphört.
I stratosfären, 10–50 kilometer över våra huvuden, omvandlar solljuset ständigt en del av luftens syremolekyler till ozon och bildas det naturliga ozonskiktet, som absorberar solens farliga ultraviolett ljus, som UV-B strålning (280-315 nm). Ett sätt att mäta den naturliga variationen i UV-B är genom UV-index (UVI). Världshälsoorganisationen definierar alla UVI-värden större än 11 som extrema, men med skydd av ett intakt ozonskikt finns sådana höga UVI-värden endast på hög höjd i tropikerna. Ett normalt värde på sommaren runt Medelhavet är 8-10.
Om UV-B strålningen inte absorberades av ozonskiktet skulle den orsaka stora skador på allt liv på jorden, växter, djur och mikrober, eftersom UV-B-strålningen kan sönderdela molekyler.
Studier av fossiler visar att förhöjda nivåer av UV-B-strålning kan ha varit en orsak till den stora massutdöenden för 252 miljoner år sedan. Då skadades det stratosfäriska ozonskiktet av bland annat svavel från storskalig vulkanism under flera hundratusen år. Nu skulle alltså människa på några timmar kunna åstadkomma detta!
Under de första 2 till 3 kalla åren efter ett stort kärnvapenkrig blockerar det täta sotlagret fysiskt solljuset och skyddar initialt jordens yta från UV-B strålning, trots sjunkande ozonnivåer. Men när sotet börjar skingras kommer det förstörda ozonskiktet att exponera planeten för katastrofala UV-B nivåer vilket förvärrar den globala matförsörjningskrisen.
Förmodligen skulle de mest långvariga konsekvenserna av ett kärnvapenkrig drabba livet i haven. När havet väl har svalnat kommer det att ta ännu längre tid än för landytor för det att återgå till temperaturen före kriget. Onormalt låga temperaturer kommer sannolikt att bestå i årtionden nära ytan, och hundratals år eller längre på djupet. UV-B ljus penetrerar också havsytan och dödar fytoplankton och marina larver som utgör grunden för hela näringskedjan, vilket skulle resultera i en kollaps av fisket. Den största minskningen av primärproduktion skulle ske i Nordatlanten och norra Stilla havet. Effekten av ett kärnvapenkrig är så pass komplexa att FN:s generalförsamling 2024 antog att FN:s oberoende vetenskapliga panel skulle sammanställa en ny rapport som förväntas publiceras 2027.
Med den norska Nobelkommittén ordförande Jørgen Watne Frydnes ord (2024): ”Det är naivt att tro att vår civilisation kan överleva en världsordning där global säkerhet är beroende av kärnvapen. Världen är inte menad att vara ett fängelse där vi väntar på kollektiv förintelse.” Inte någon kan komma undan alla faser som ett kärnvapenkrig tar med sig.
Det bästa skulle vara att kärnvapenstaterna kan komma överens att förpassa dessa vapen till ett museum för forntiders dumheter och se till att de aldrig används. Gå därför med i fredsrörelsen.
