Fatima Osman Abdalla: ”Vi har demokrati med företagsveto”

I en samlingslokal med havsutsikt över Saltsjö pir i östra Stockholm ska juristen Fatima Osman Abdalla hålla ett föredrag om ekonomi och frihandelspolitik. Hon kliver upp på den låga scenen framför en väggmålning av en skogsdunge, och ber publiken ta ett djupt andetag tillsammans.  

– Och sen tänkte jag göra någonting som jag inte alltid vågar, men här tror jag att jag vågar be er sätta modern i centrum av rummet. 

En knapp månad senare dukar Fatima fram färska dadlar och te på citronverbena i det ljusa vardagsrummet i ett 50-talsradhus i söderförorten Hökarängen. Från köket ringlar rökelseångor. En pilbåge på hallgolvet och ett byggprojekt med magnetiska klossar skvallrar om hennes femåring. 

Vi ska prata alternativ till frihandel, men först ber jag Fatima Osman Abdalla förklara vad det betydde för henne att inför föreläsningen på föreningen Omställningsnätverkets konferens lägga fokus på modern, utan vidare förklaring.

– Det betyder allt för mig! Det är så jag alltid tänker i allt jag gör, typ. Vi lever i en värld där mycket av det som kopplas till moderskap och det feminina har förtryckts väldigt länge, och det är också som en slags attack på livet, den regenerativa kraften. 

Fatima för fingerspetsarna från hakan mot pannan.

– Många av oss har utbildats härifrån och uppåt. Om man försöker centrera moderskapet känns det som att man kommer ner i kroppen, kanske till hjärtat. Det blir en förändring i perspektiv, men också i medvetandet. Vi kommer i kontakt med en annan del av vår mänsklighet.

Steget från att lyfta feminina kvalitéer till kritik av globala frihandelsavtal är kanske kortare än man kan tro. Men vi återkommer till det.

Välstånd till storföretag

Mycket av det tankegods som initiativet The real economy vilar på härstammar från den 80-åriga svenskfödda aktivisten, författaren och filmskaparen Helena Norberg-Hodge. Hon deltog i uppbyggnaden av den globaliseringskritiska rörelse som mobiliserade 50 000 demonstranter vid WTO-mötet i Seattle 1999, berättar hon från scen under Omställningsnätverkets konferens.

– Vi är fångade i ett system som utvinner välstånd till de globala storföretagens händer, särskilt techmiljardärerna som har blivit rikare och rikare på detta. Men jag vill verkligen uppmana er alla att titta på strukturerna, denna grundläggande ekonomiska kunskap om vart våra skatter går. Hur kan det komma sig att storföretagen reglerar vår regering medan regeringarna inte reglerar dessa vinstdrivande jättar? 

Fatima Osman Abdalla träffade Helena Norberg-Hodge under författandet av en rapport för Arena idé, där hon arbetar deltid som rektor för den politiska utbildningen Arenaakademin. Tillsammans grundade de The real economy, ett projekt som finansieras av den icke vinstdrivande organisationen Local futures. Även skådespelaren och aktivisten Gustaf Skarsgård hade visat intresse för Helena Norberg-Hodges kritik mot det globala ekonomiska systemet, och agerar nu talesperson för initiativet.

Rätt att stämma stater

En dimension som var mindre framträdande i antiglobaliseringsrörelsen kring millennieskiftet men som står i centrum för The real economy är kopplingen mellan kapitalflöden och natur- och miljökriser. Den verkliga ekonomin är jorden, förklarar Fatima från vardagsrumsfåtöljen, invirad i en filt.

– Allt vi behöver kommer ifrån jorden. Det är den enda verkliga ekonomin som finns.

Men de senaste decenniernas ekonomiska globalisering, driven av frihandelsavtal och avreglering av banker och företag, har exponentiellt ökat utnyttjandet av både människor och naturresurser, enligt Fatima, som vill öka kunskapen om spelreglerna för den globala kapitalismen.

– Jag tror att progressiva i dag har en generell känsla av att kapitalism är dåligt, och har en kritik mot tillväxt, men jag tror att väldigt få förstår hur vi politiskt har gett mer och mer makt till globala företag genom frihandelsavtal, och hur det fortsätter att ske tills att man har skapat nästan en global regim av sammanlänkade banker och företag som styr vår politik mycket mer än vad vi tror.

Udden i The real economys första kampanj riktas mot en specifik mekanism i dagens frihandelsavtal kallad ISDS, som står för Investor state dispute settlement. En klausul som ger företag rätt att stämma stater om de stiftar lagar som kan begränsa företagens vinster. Det kan till exempel handla om lagar för att skydda miljö, hälsa eller arbetares rättigheter. Stämningarna avgörs i internationella skiljedomstolar.

– De här processerna är väldigt hemlighetsfulla, det finns väldigt lite insyn.

Enligt Sveriges grundlag utgår makten från folket, påpekar Fatima Osman Abdalla, som menar att det system vi lever i nu snarare är ett ”globalt företagsstyre”.

– Ytterst skulle man ju kunna fråga sig om det är en demokrati om vi har företagsveto, säger hon.

Sänkta klimatambitioner

Flera länder, däribland Danmark, Nya Zeeland och Frankrike har begränsat, skjutit upp eller urvattnat sina klimatambitioner på grund av hot om ISDS-stämningar från utländska investerare, visar en FN-rapport från 2023, ett fenomen som kallas ”regulatory chill” (ungefär ”nedkylande effekt på reglering”).

Fatima Osman Abdalla beskriver det som en lättnad att ha insett hur ISDS verkar.

– Första tanken var att det är så sjukt, men sen blev jag lättad, för det är ju en väldigt specifik klausul. Den går ju att ändra på! Flera länder har redan gått ur systemet. 

Inom EU förhandlar unionen frihandelsavtal för alla medlemsländerna, men därutöver har Sverige 53 bilaterala avtal, så kallade BIT:s, med länder som Kina, Iran och Thailand, som Sverige har rådighet att ändra, säger Fatima Osman Abdalla. Med inspiration från Colombia som nyligen brutit sig ur ISDS är nu strategin att samarbeta med organisationer i civilsamhället och forskare, med en gemensam linje riktad till politikerna, berättar hon.

– Vi ska säga till beslutsfattarna att vi måste träda från våra bilaterala avtal. Vi pratar inte om att vi ska gå ur EU, men vi hoppas ju att fler länder i EU hakar på.

Inom energiområdet har EU sagt upp ett internationellt handelsavtal (ECT) med ISDS, och flera latinamerikanska länder har, liksom Sydafrika, sagt upp sina ISDS-avtal. Utan att det har lett till minskade utländska investeringar, enligt Fatima, som hänvisar till olika studier på området. 

– Det är intressant, för det har varit ett av argumenten för ISDS, men det finns ingenting som tyder på att de här klausulerna gör att man får mer investeringar, säger hon.

Kolonialt arv

De första ISDS-klausulerna infördes på 1950-talet i samband med avkoloniseringen, som ett sätt för industrialiserade länder att skydda bolag i forna kolonier mot exempelvis statligt återtagande av naturtillgångar. Koloniala maktrelationer lever kvar i systemet i bemärkelsen att de företag som stämmer länder i stor majoritet hör hemma i globala nord. Mindre än en femtedel av bolagen som stämt stater under de senaste decennierna är baserade i utvecklingsländer – samtidigt som en majoritet av de länder som blir stämda är utvecklingsländer.  

Fatima Osman Abdalla bodde sina första år i Saudiarabien och flyttade till Sverige som femåring, men ser Sudan som sitt hemland då hennes familj kommer därifrån. Ett land vars politiska sönderfall och inbördeskrig är en direkt följd av den koloniala historien. Hon beskriver det som att hon alltid haft en ”jättestark politisk ådra”.

– Jag har verkligen haft med mig hemifrån identiteten av att ”glöm inte att du är sudanes och det här är vad dina förfäder har gått igenom”. Och sen minns jag när jag fick veta att Lundin oil hade investerat i Sudan och tvångsförflyttat människor och att jag undrade hur man kunde ha rätt att liksom investera i andra länder. 

Med en akademisk familjebakgrund var det självklart att studera ”läkare, jurist eller ingenjör”, berättar Fatima, som valde statsvetenskap, därefter juridik.

– Det var drivet av en nästan besatthet av vad rättvisa är, och hur det kommer sig att folk mår så dåligt i Sverige, där vi är materiellt rika men har mycket mental ohälsa. 

Fatima Osman Abdalla gör en snabb paus för att släcka rökelsen i köket och anknyter sedan till sitt tidigare resonemang om modern och att uppvärdera feminina egenskaper.

– Alla vet hur orättvisa känns, i kroppen. Det har lite försvunnit i juridiken, som är väldigt teknisk. Om du kan den juridiska metoden så kan du skipa rättvisa, liksom, lite som att man är en robot nästan.

Separerade från naturen

Hon kände sig desillusionerad. Skrev sin uppsats i juridik från ett buddhistiskt tempel i San Francisco. Under en utbildning där juridikprofessorn Rhonda Magee argumenterade för att social rättvisa hänger ihop med vårt inre liv föll bitarna på plats: Problemet är att vi lever som i bubblor, separerade från varandra, och från naturen, när allt i själva verket är ömsesidigt beroende.

– Det är klart att vi skapar det här sjuka systemet när vi är så frånkopplade vårt inre mående, säger Fatima. 

Hon menar att separationen är rotorsaken till många av de olika kriser vi upplever i dag, vare sig det gäller naturen, vår hälsa eller den internationella ojämlikheten. Alternativet till dagens globaliserade ekonomiska system – som kan återskapa kontakten mellan naturen och människor och vårt inre liv – är enligt Fatima Osman Abdalla något som kallas lokalisering, en princip och rörelse där Helena Norberg-Hodge varit en av pionjärerna.

– Vi ser globalisering som en ekonomisk process genom vilken lokala ekonomier ersätts av det här systemet som domineras av en liten grupp globala aktörer. Om man vill reglera det systemet är lokalisering en ändring av reglerna, som hela tiden gynnar de här globala aktörerna, förklarar Fatima.

Stärka lokalsamhällen

Det handlar om att stärka lokalsamhället och ge människor makt över beslut som berör dem, med ekonomier i en skala som människor kan överblicka och påverka, organiserade på ett sätt som erkänner en djup koppling mellan människa och natur, fortsätter hon. Två exempel är tillsammansodlingar och matkooperativ.

Lokalisering kräver enligt Fatima dels ändrade regelverk, till exempel att företag ska vara förankrade på en plats där de verkar istället för i skatteparadis, men även ekonomisk omfördelning av skattepengar från subventionering av matjättar till lokala bönder, så att lokalproducerad mat blir billigare.

– Om vi såg hur allt vi konsumerar produceras skulle vi kanske förhålla oss till det på ett annat sätt. Så det finns ett värde i att faktiskt ha en relation till hur maten eller kläderna produceras.

Här ingår även relationer till andra människor, som enligt Fatima Osman Abdalla har blivit avkapade i vårt samhälle.

– Vi är relaterande varelser. I juridiken och civilrätten vi har i Sverige handlar väldigt mycket om individens äganderätt, men om man tittar på andra ontologier som urfolks filosofier så ser man det istället som att allt hänger ihop. 

I urfolkssamhällen och på landsbygden finns många exempel på hur småskaliga ekonomier kan se ut, men vad kan lokalisering innebära här i en förort som Hökarängen?

– Jag och några andra mammor här har gått ihop och ska ha en lokal farmer’s market här i vår. Det låter kanske som en puttinuttig grej, men är egentligen rätt radikalt, för istället för att ge våra pengar till Ica eller Willys så går våra pengar direkt till lokala bönder, och vi får träffa dem, säger Fatima.

Ser du även att internationell handel skulle kunna vara rättvis, med till exempel sociala klausuler eller miljöklausuler? Om vi vill fortsätta dricka kaffe och använda mobiltelefoner exempelvis.

– Om vi verkligen vill äta avokados i december – låt det kosta vad det kostar. Priserna på marknaden är artificiella, för att vi subventionerar de här systemen. Handel har ju alltid funnits, men det är den här väldigt asymmetriska handeln som bygger på exploatering av lokalsamhällen för att man ska ha ökande tillväxt som har varit förödande.

Vad tänker du att det finns för demokratisk grund för mer lokala ekonomier, och att stoppa ISDS, givet att de flesta i Sverige nyligen röstade på partier som är frihandelspositiva?

– Jag har pratat med politiker och akademiker och det finns få som tycker att ISDS är en bra sak. Fler och fler som jag pratar med – till och med min brorsa som jobbar på bank – inser att systemet inte funkar riktigt. Man ser allting som händer i omvärlden, med artutrotningen till exempel. Fler som jag inte hade väntat mig börjar få ett mer systemkritiskt perspektiv. 

Intervjutiden är över och vi går ut i skogspartiet bakom Fatima Osman Abdallas hus för att ta några foton. På en stig kantad av ilsket gula lönnar vill hon försäkra sig om att budskapet gått fram.

– Du klipper inte bort det där flummiga va? Om modern och så, det relationella. Det är egentligen vad allt handlar om.