I dag börjar EU:s nya migration- och asylpakt att gälla. Men vad innebär den i praktiken? Vilka kommer få svårast att ta sig in i EU? Och vad händer med rättssäkerheten?
Bakgrund
2015 var ett omtumlande år när det kommer till migration, inte bara i Sverige utan i hela EU. Under året sökte cirka 1,32 miljoner människor asyl i EU vilket var ungefär dubbelt så många som under året innan (men samtidigt bara en liten del av det totala antalet flyktingar i världen). Efter det fanns det en bred enighet om att det dåvarande systemet inte fungerade. Under 2016 lades ett nytt förslag fram men fick inte tillräckligt stöd för att kunna röstas igenom. Därefter följde många år av förhandlingar innan EU:s ministerråd den 14 maj 2024 antog de nya rättsakterna.
En av de drivande i utformningen av de nya reglerna var Sveriges dåvarande EU-kommissionär Ylva Johansson. Även efter att paketet klubbades har förhandlingarna dock fortsatt om exakt hur reglerna ska utformas och så sent som den 2 juni i år blev det klart med de sista pusselbitarna.
Snabbprocedur och solidaritetspool
Enligt EU-kommissionen själva är syftet med reglerna att säkra EU:s yttre gränser, skapa snabba och effektiva förfaranden och få på plats ett effektivt system för solidaritet och ansvar. En av de mest omtalade delarna är den så kallade screeningförordningen vilken innebär att alla asylsökande under en vecka ska genomgå identitets-, säkerhets- och hälsokontroller. Under denna vecka ska man också bestämma om de ska få genomgå en reguljär asylprocedur eller inte. De som kommer från länder där de flesta inte brukar få uppehållstillstånd kommer som regel få genomgå en snabbprocedur på endast tolv veckor (inklusive överklaganden). Det innebär att personer från till exempel Irak, Bangladesh, Nigeria och Colombia – där majoriteten inte brukar få uppehållstillstånd – troligtvis inte kommer få möjlighet till en ordentlig asylprocess. De ska också under tiden som prövningen pågår befinna sig på ett gränsnära boende och vara tillgängliga för prövningen. Det införs också ett nytt återvändandeförfarande som går ut på att de som fått ett avslag ska utvisas senast efter tre månader.
En annan viktig del är ”solidaritetspoolen” som innebär att alla andra EU-länder ska bidra om ett land under en period är under hårt tryck. De kan då välja att bidra genom att ta emot en del av de asylsökande, bidra ekonomiskt eller bidra med kapacitetsstärkande verksamhet som till exempel personal.
Eurodac och återvändandehubbar
I det nya systemet kommer även Eurodac, som är EU:s gemensamma databas för fingeravtryck, att få en utökad användning. Databasen ska nu även användas för att kontrollera illegal invandring och bistå brottsbekämpande myndigheter. Dessutom sänks åldersgränsen för vilka personer som registreras i databasen från 14 till 6 år.
Nyligen stod det också klart att det kommer att skapas så kallade återvändandehubbar för de som inte har tillstånd att vistas inom unionen men som av olika anledningar inte kan utvisas. Var dessa hubbar kommer att ligga är ännu inte klart, men förhandlingar pågår redan nu med bland annat Kazakstan och Uzbekistan.
Kritik
Kritiken mot migrationspakten har varit omfattande. Civil right defenders menar till exempel att den kommer leda till att fler sätts i förvar och att grundläggande rättigheter som rätten till en försvarare kommer att begränsas. De lyfter särskilt att barn inte är undantagna från screeningprocessen vilket innebär att även fler barn kommer kunna sättas i förvar, vilket strider mot beslut från bland annat Europadomstolen och FN:s barnrättskommitté. De menar också att användningen av biometriska uppgifter, som fingeravtryck och ansiktsigenkänning, inom Eurodac strider mot rätten till privatliv och integritet i artikel 7 och 8 i EU-stadgan.
Asylrättscentrum ser också att det finns en allvarlig risk för otillåtna frihetsberövanden och att särskilt utsatta grupper inte identifieras eller beaktas i tillräckligt utsträckning i de snabba och standardiserade förfarandena. De kritiserar också den korta remisstiden i Sverige vilket de menar har gjort att myndigheter som ska implementera lagstiftningen inte har haft tillräckligt med tid att analysera förslagen.
Även Amnesty är starkt kritiska. Bland annat kritiserar de att länder kan välja bort vissa av EU:s asylregler genom att betala pengar. ”Det undergräver ett gemensamt, humant bemötande av människor i behov av skydd och riskerar att normalisera oproportionerliga nödåtgärder vid EU:s gränser, vilket skapar ett farligt prejudikat för asylrätten även globalt”, skriver de i ett uttalande. De kritiserar även att EU gör sig mer beroende av diktaturer som Libyen och Turkiet.
Svensk implementering
Den 9 juni röstade riksdagen om hur den svenska rätten ska anpassas till EU:s asyl- och migrationspakt. Trots att det inte är något krav så har Sverige valt att lägga sig på EU:s absoluta miminivå. Det innebär bland annat att permanenta uppehållstillstånd ska avskaffas och att rätten till offentligt biträde kommer att begränsas kraftigt. Båda dessa saker har kritiserats av FARR, Flyktinggruppernas riksorganisation. Advokatsamfundets arbetsgrupp för migrationsfrågor skrev också på DN Debatt, innan förslaget röstades igenom i riksdagen, att ”om lagförslaget genomförs i nuvarande form kan vi advokater inte åta oss dessa uppdrag”. Detta eftersom det nya systemet ”där offentliga biträden i praktiken reduceras till att hålla ett kort informationsmöte” enligt dem inte är rättssäkert och strider mot advokatetiska principer.
Källor: Asylrättscentrum, Migrationsverket, Europeiska kommissionen, Civil right defenders, Amnesty, FARR, Riksdagen, SVT, DN.
