Vilken värld vill vi skapa tillsammans? Och hur ser vi till att nästa årstid i jordens historia blir full och rik av liv? De frågorna utforskar antologin Loud summer, som nyligen lanserades och som redan sålt slut på sin första upplaga.
Inspirationen kommer ursprungligen från Rachel Carsons klassiska bok Tyst vår. Men därifrån hoppas de 30 författarna till Loud summer att de kan bjuda in läsaren till att drömma om en ny årstid i jordens historia – en högljudd sommar full och rik av liv.
– Jag har jobbat med miljö och klimat i nära 20 år, och det blir väldigt lätt att fokus hamnar på koncept efter koncept och teknologi. Men grundfrågan man borde ställa sig mer ofta, i varje styrelserum, är “leder det här till mer liv eller död på jorden?”, säger Rebecka Carlsson, en av redaktörerna till boken och även grundare till rörelsen Loud summer.
Idéerna bakom det hela har hon ruvat på i flera år, men det är först de senaste två åren som projektet börjat ta form på allvar. Tillsammans med kollegan Yannick Porter började hon läsa på om livet, vad liv är och människans roll i livsväven. Det senaste året började hon och Fredrik Moberg från Stockholm Resilience Centre bjuda in olika hållbarhetsledare för att starta upp ett samarbete. Bland annat har de arrangerat sju så kallade residens och en knytfestival på ön Stora Ekholmen, för att ge utrymme till nya nya möten, djupgående och utforskande samtal, och kreativt arbete.
– Vi höll bland annat ett författarresidens, där ett 20-tal personer samlades för att aktivt försöka skapa de nya berättelserna om vilken värld vi vill leva i. Jag tror det var en av de bästa helgerna i mitt liv, säger Rebecka Carlsson.
Efter residenset fortsatte de att ses, samtala om vilka berättelser som hittills format deltagarnas liv, om behovet av nya framtidsnarrativ och vad dessa skulle kunna innehålla.
– Vi kom på saker som vi inte kommit på förut och det var väldigt berikande.
Tillräckligt berikande för att just börja skriva på en sådan berättelse.
– Vi tänkte att vi befinner oss i en tid där vi behöver många sådana framtidsdrömmar, skrivna av olika personer.
Och förhoppningen med boken är att det inte stannar med att presentera berättelser och framtidsdrömmar för läsaren. Istället vill författarna bjuda in läsaren till att ta del av ett gemensamt, kollektivt drömmande.
– Vi har en högläsningskampanj nu under sommaren, där vi bjuder in vem som helst till att anordna högläsningar utifrån boken där de befinner sig. Högläsning och samtal. Vi vill ju få igång det kollektiva drömmandet nu i valrörelsen, och även en positiv rörelse de kommande 10, 15, 20 åren.
Hon har märkt av ett överraskande stort positivt bemötande, både från medförfattare som gärna ville vara med och skriva ett kapitel – trots att de egentligen inte hade tid – och från allmänheten.
– Den första upplagan bara försvann på två veckor. Jag har aldrig varit med om att det varit så lätt. Men jag tror att alla kan relatera till att vi har liv och pisitiva framtidsnarrativ som tema. Jag tror det finns ett uppdämt behov av att läsa om detta ämne.
En första lansering hölls veckan innan Almedalsveckan på Loud Summers knytfestival, och under Almedalen blev det sedan en ytterligare bokrelease med högläsning i självaste domkyrkan.
– Vi frågade Svenska kyrkan om vi kunde hålla till vid någon ruin, men de gick igång på det här och sa att vi kunde vara i Domkyrkan. Det blev två läsningar som blev helt magiska i det rummet. Texterna kom verkligen till liv. Anna Jöborn läste ur Ålgräsets hemligheter och det blev som att hela kyrkan ett tag befann sig under vattnet.
I höst kommer författarna att delta på en hel del samtal och seminarier om boken, och förhoppningen framöver är att det ska kunna bli flera volymer med nya röster. De uppmuntrar även till samtal i bokcirklar, i föreningar och på företag. I slutet finns även frågor som man kan utgå ifrån för att diskutera vidare.
– Jag tror det är lite som författaren Charles Eisenstein beskriver, att vi befinner oss i ett mellanrumm mellan två berättelser. De gamla berättelserna håller på att falla och vad vi behöver nu är att formulera nya, men också våga stanna i utforskandet av vilken värld, vilka system, etc. som vi vill skapa. I detta mellanrum tror vi att vilka frågor vi ställer oss – och som kan leda oss – är väldigt viktiga.
