Vi dödar miljontals djur varje år, mot deras vilja. Samtidigt får människor som önskar avsluta sina liv inte hjälp att göra det. Något är fel i systemet, anser Anette Ingelsson.
DEBATT. Hur blev det på det sättet att de friska inte får leva samtidigt som de sjuka inte får dö?
Allt liv strävar i grunden efter att leva, men över 120 miljoner friska och livsbejakande individer i Sverige dödas årligen mot sin vilja, medan de individer som är obotligt sjuka inte får hjälp med att avsluta sina liv. Borde det inte vara tvärtom?
På sommaren lyssnar jag gärna på radion och snubblade över avsnittet ”Att välja sin död” gjort av P3 Dystopia vid denna tid förra året. Det handlar om brist på dödshjälp i Sverige.
”Vi är alla födda fria” är den inledande grundsatsen i FN:s stadgar för mänskliga rättigheter. Alla har samma värde, lika rättigheter och rätten till ett fritt liv. Tusentals dödas ofrivilligt i krig, men det är inte fritt att få hjälp att dö.
Fria djur saknar rättigheter, de kan dödas närhelst de möter en jägare eller fiskare. 60 procent av jordens biomassa av däggdjur är kor, grisar, får med flera. De saknar helt makten över sina egna kroppar och liv. Uttrycket ”fri som fågeln” stämmer inte heller, dagligen förlorar cirka 300 000 fåglar sin rätt att leva och skickas då till gaskammaren.
När hunden eller katten inte går att rädda är det anständiga att låta hen somna in. Men varför är det olagligt, trots samtycke, att få hjälp att dö, men lagligt att friska individer, som knappt hunnit leva sina liv, utan samtycke berövas livet?
Vi måste lita på att de som lider och önskar dö vill göra det och sedan sluta masslakten av de individer som inte gett sitt samtycke till att bli dödade!
