När Sverige kritiserar Ryssland för att bryta mot folkrätten, men inte kritiserar USA eller Israel så är det en form av dubbelmoral. Sverige har en lång historia av bidra till global utveckling, det bör vi fortsätta med, skriver Vladan Lausevic.
DEBATT. Folkrättsexperter som Ove Bring och Mark Klamberg har kritiserat regeringens hantering av USA:s och Israels angrepp mot Iran för att de inte tydligt försvarar FN-stadgans våldsförbud. Det är ett farligt och orättvist beteende, bland annat eftersom folkrätten inte kan hanteras selektivt, som när Sverige försvarar FN-stadgan när Ryssland bryter mot den men ignorerar när USA eller Israel gör det. Om regeringen verkligen menar allvar med sin agenda och kommunikation om lagar och regler så bör det gälla för alla, från lokal till global nivå.
Sverige har en längre modern historia av att bidra till global utveckling, bland annat gnom de insatser som Sverige har gjort inom ramen för Förenta nationerna (FN). Folkrätten eller internationell lag handlar dock inte bara om juridik. Det handlar också om säkerhet, moral och vilka värderingar stater som Sverige institutionellt ska främja och värna. Flera av regeringens nuvarande handlingar, som till exempel kritiseras av folkrättsexperter rörande hanteringen av Iran, är därmed orättvisa, ansvarslösa och även farliga just i relation till säkerhet och rättsstatlighet.
Samtidigt är problemet större än Sverige eftersom stater länge har brutit mot och missbrukat internationell rätt. Det sker genom krig, ockupationer, brott mot mänskliga rättigheter, klimatförstörelse och ekonomisk exploatering. Ändå finns det många anledningar att inte acceptera detta som normalt. Mänskligheten måste alltid eftersträva en bättre värld där vi kan leva med rättsstyre, demokrati, frihet, trygghet och fungerande institutioner på alla nivåer.
Därmed är det verkliga strukturella problemet också att världen saknar tillräckliga lagar, rättsskipning och demokrati. Vi har globala problem, utmaningar och risker men mest nationella demokratier. Klimatkrisen, kärnvapenhotet, pandemier, artificiell intelligens, krig och ekologiska problem är globala och regionala i sin påverkan på människan och naturen. Samtidigt finns det ett gap och en ”mismatch” mellan sådana problem och utmaningar och våra kollektiva och institutionella identifikationer.
Något som kan ses som ett mellanting är Europeiska unionen som visar att en annan rättslig och institutionell ordning är möjlig. EU är långt ifrån felfritt och behöver alltid bli mer demokratiskt, samtidigt visar EU att stater och medborgare kan dela suveränitet och skapa övernationell lagstiftning som faktiskt gäller i praktiken och vardagen som med GDPR, elbilar och utsläppen.
EU-rätten påverkar stater, kommuner, företag och människor samtidigt som Sverige har varit EU-land i 30 år. Därför borde svenska regeringar förstå att lag och demokrati inte kan stanna vid (national)staten, dels eftersom Sverige även fungerar som en transnationalstat i unionen. Samma erfarenhet borde användas för att driva fram liknande processer globalt som bland annat betyder att demokratin måste finnas där makten finns och att säkerhet är avgörande och viktigt från lokal till global nivå.
När svenska regeringar bidrar till otydlighet och dubbelmoral på den internationella nivån stärker de en mer primitiv världsordning. Saken är dock att den svenska staten existerar inte bara för Sverige som land eftersom Sverige är också en del av Europa, mänskligheten och vår gemensamma planet. Därför behöver regeringen och institutionerna agera också gällande global säkerhet, mänsklig värdighet och planetär hållbarhet.
Regeringen bör därför tydligt säga att folkrätten gäller alla, inklusive Ryssland och Iran, liksom Israel och USA. Sverige bör också bidra till bättre fungerande internationella domstolar, bättre globalt rättsskydd och på sikt demokratisk global lagstiftning. Även att bidra till en framtida världsparlament borde inte avfärdas som utopi utan diskuteras som nödvändiga steg för en civiliserad och demokratisk världsordning.
