Skogsägares engagemang för sin skog ger inte bättre biologisk mångfald, enligt en ny avhandling från Lunds universitet. Dagens system för frivilligt skogsskydd riskerar att missa de mest värdefulla naturområdena.
I studien har 23 skogsägare i södra Sverige intervjuats. Flera beskriver en stark känslomässig koppling till sin skog, präglad av familjeband, minnen och identitet. Skogen har ofta ett stort värde för både rekreation och lokalsamhälle, och många uppger att de har god kunskap om naturen.
Trots detta syns ingen tydlig koppling mellan skogsägarnas relation till sin skog och hur den faktiskt brukas ur ett naturvårdsperspektiv.
– I debatten om skogen tas det ofta för givet att om skogsägare bryr sig om sin skog, leder det automatiskt till att den biologiska mångfalden främjas. Men vår studie visar att det inte stämmer, säger Hanna Ekström Pigot, doktor i miljövetenskap, i ett pressmeddelande.
Studien visar också att ekonomiska villkor, byråkrati och praktiska hinder påverkar hur skogen brukas – även bland dem som vill ta större miljöhänsyn.
– Flera av de intervjuade vill kunna leva på sin skog och få en stabil inkomst, samtidigt som de gärna skulle bruka den på ett sätt som är bra för miljön. Men många upplever att det inte är möjligt att både få ekonomisk avkastning och göra det som är bäst för biologisk mångfald. Starkare ekonomiska incitament skulle kunna öka viljan att avsätta skog, säger Hanna Ekström Pigot.
Forskarna har även jämfört olika modeller för frivilligt skogsskydd, bland annat det finska Metso-programmet. Resultaten visar att störst effekt uppnås när skydd riktas mot ekologiskt värdefulla områden och sammanhängande livsmiljöer, snarare än enbart mot en viss areal.
Enligt studien kan ett ensidigt fokus på arealmål leda till att viktiga naturvärden förbises, trots internationella mål om att skydda stora delar av jordens land- och havsytor.
