Under en demokratifrukost anordnad av studieförbunden så sa debattören Michelle Malmberg följande: ”Ett land som sätter barn i fängelser är ett land som som har gett upp”. Det inspirerade Marita Larsson till att skriva nedanstående debattartikel.
DEBATT. Ett land som sätter barn i fängelse är ett land som inte tror på sina barn och unga. Som inte tror att de kan och vill något i livet, med sina liv.
Ett land som sätter barn i fängelser är ett land som ser vinster som kan göras när dessa fängelser ska byggas för att vara anpassade för barn.
Ett land som sätter barn i fängelse är ett land som glömt att i Världssamfundets ögon, och i de konventioner om barns rättigheter som regeringar i landet skrivit under, är definitionen på barn alla som är under 18 år. De ska därför ha rätt till särskilt skydd.
Ett land som sätter barn i fängelse har gett upp om barns behov av utbildning, omsorg, tillräckligt god föda samt rätt till delaktighet och till makt just som barn. En rättighet som innebär ett hopp om framtiden där deras behov sätts i centrum, för att sedan bäras genom livet av dessa barn som blivit vuxna. Ett land som tror på demokrati och delaktighet, solidaritet och vänskap.
Ett land som sätter barn i fängelse ser bestraffning och kontroll, fördömande och skuldbeläggande av både barnen och deras familjer. Ett barn som behandlas på detta sätt blir ett argt eller ledset barn, och när de blir flera som lever med att inte tas på allvar, då hjälper inte fängelser. Straff och kontroll leder till destruktivitet. Låga förväntningar på att ett barn duger, kan och vill leder till låga förväntningar även inombords.
Ett land som sätter barn i fängelse rasar i Pisaundersökningarna om skolresultat, år efter år. Trots att mer ekonomiska resurser satsas och att kontroller och hot om bestraffning införs så förbättras inte resultaten.
Ett land som däremot sätter utbildning, tilltro, delaktighet och framtidstro främst är ett land som blommar.
Ett land som sätter demokratiformen främst – all makt utgår från folket – är ett land som utvecklas och lyser med sina barn, unga och medborgare.
Ett land som sträcker ut sina händer och öppnar dörrar för människor, är ett land som blir ett exempel i världen, ett exempel som många avundas och vill likna.
