När EU-kommissionen presenterade sitt arbetsprogram för 2027 under onsdagen så fanns några formuleringar med som såväl miljöorganisationer som forskare har reagerat starkt på. En "översyn" av habitatdirektivet och fågeldirektivet kan öppna upp för försämringar i naturskyddet, befarar de.
I sin presentation av arbetsprogrammet för 2027 formulerar EU-kommissionen det hela som att man kommer att fortsätta att skydda naturen och den biologiska mångfalden. Därefter följer en hyfsat luddig formulering: ”Översynen av naturskyddsdirektiven gör det möjligt för oss att bedöma om det behövs ändringar i den rättsliga ramen för att säkerställa att de även fortsättningsvis fungerar effektivt och på ett enkelt sätt bidrar till att uppnå sina mål”, står det i dokumentet.
Men flera miljöorganisationer är kritiska och menar att det här innebär en risk att decenniers arbete med naturskydd spolas tillbaka. I ett gemensamt pressmeddelande från European Environmental Bureau (EEB), WWF, Birdlife Europa och ClientEarth så skriver organisationerna att det hela är ”ett slag i ansiktet” på de 1,25 miljoner människor som skrivit under namninsamlingen Hands off nature om att stoppa just försämringar i naturskyddet.
– President von der Leyen verkar ha gett efter för politiska påtryckningar från sitt nationella parti och mäktiga lobbygrupper. Detta är ett politiskt val, inte ett evidensbaserat svar på Europas utmaningar, säger en talesperson för gruppen i pressmeddelandet.
”Skulle underminera EU:s trovärdighet”
Även WWF Sverige ser allvarligt på signalerna från EU-kommissionen.
– I ett läge där den biologiska mångfalden är i kris, där FN:s möte för biologisk mångfald COP17 precis har konstaterat att insatserna från världens länder måste skalas upp och EU dessutom varit pådrivande för ökad ambition, är detta verkligen illa. Att försvaga den lagstiftning som utgör ryggraden i EU:s naturvårdsarbete skulle inte bara äventyra naturen utan dessutom underminera EU:s trovärdighet internationellt, säger Åsa Ranung, policyexpert på biologisk mångfald på WWF, i en mailkommentar.
I årtionden har art- och habitatdirektivet och fågeldirektivet varit centrala för att skydda Europas arter och ekosystem, fortsätter hon och poängterar att vi är beroende av dem för vår hälsa, mat och ekonomi.
– I stället för att öppna upp och försvaga dessa bör fokus vara att stärka genomförandet och säkra tillräckligt med finansiering för naturvård så som skydd och restaurering.
800 forskare protesterar i öppet brev
Även en grupp av över 800 forskare har skrivit ett öppet brev till EU-kommissionen där de kritiserar avsikterna.
”Vi anser att det vore ett misstag att åter öppna dessa direktiv i syfte att ändra deras materiella bestämmelser, särskilt i en tid då den biologiska mångfalden i Europa fortsätter att minska och då det är mer nödvändigt än någonsin att stärka genomförandet av vetenskapligt grundad naturvårdspolitik”, skriver de.
De båda direktiven har under årtionden bidragit till ett gemensamt ramverk i EU för skydd av arter och livsmiljöer, möjliggjort utvecklingen av Natura 2000-nätverket och hjälpt till att förbättra bevarandeutsikterna för många hotade arter, skriver de vidare. Vetenskapliga studier har även dokumenterat de positiva effekterna av denna politik, ”särskilt på fågelpopulationer som drar nytta av särskilda skyddsåtgärder”.
Att Europas biodiversitet försämras beror inte på direktiven i sig, utan snarare på att man behöver förbättra efterlevnaden av dem, konstaterar forskarna.
Dessutom, tillägger de, visar vetenskapen att ”ekosystem bidrar till mänskligt välbefinnande, anpassning till klimatförändringar och upprätthållandet av grundläggande ekosystemtjänster. Naturskydd bör därför betraktas inte bara som en miljömässig förpliktelse, utan också som en investering i de europeiska samhällenas resiliens och framtida välstånd”.
Forskarna medger att det finns ett behov av att förbättra administrationen och effektiviteten i den europeiska lagstiftningen. Men de tilläger att ”förenkling av förfaranden får dock inte förväxlas med en försvagning av naturskyddet. Det finns goda möjligheter att förbättra samordningen mellan myndigheter, tillgången till vetenskaplig information, övervakningssystem och administrativa rutiner, utan att ändra de materiella skyddsförpliktelser som fastställs i direktiven”.
