Med tv-övervakning av alla vinstdrivande anläggningar inom djurindustrin skulle djurens lidande minska och konsumenterna skulle kunna göra ett mer medvetet val, skriver Anette Ingelsson.
DEBATT. Vem har inte stått i affären och klämt på en avokado och funderat över om den är bra eller rutten? Lika illa är det med dagens djurskydd – har djurskyddslagen följts eller inte?
Djurrättsalliansen (Dra) avslöjade våld mot djuren på en Arlagård på Öland med hjälp av dold kamera. Gården har haft olika anmärkningar från länsstyrelsen i 18 år, utan att ha stoppats. Tre personer avslöjades med att slå, sparka och även hoppa på en sjuk ko, som sedan hittades med halsen avskuren bakom ladugården.
Kvinnan åtalades inte, men den manliga anställde dömdes till nio månaders fängelse och sedan utvisning, medan bonden friades från ”grovt djurplågeri”. Några andra ”mildare” åtalspunkter prövades inte, så han gick helt fri, trots våldet mot djuren!
I veckan kom svaret från länsstyrelsens utredning om ifall bonden som driver gården ska få djurförbud. Deras beslut var att han obehindrat får fortsätta med sin verksamhet eftersom han och andra anställda på gården gått en kurs om att det inte är lönt att slå djur.
Det är orimligt att det gång på gång är ideella krafter som avslöjar det som är myndigheterna uppgift att kontrollera. Men vad betyder sedan djurskyddet, när länsstyrelsen låter de människor som slår djur fortsätta? Vad ska djuren tvingas utstå för att det ska bli djurförbud?
Det är ofattbart hur man kan vilja slå och sparka djur, men det fanns även omfattande dokumentation av vardagen för djuren, som inte ligger i linje med god djuromsorg. Magra djur, kor som tvingas ligga i sitt egen skit, kor med intorkad bajs i pälsen, kalvar som tagits från korna timmar efter nedkomst och tvingas vara instängda i bås. Det sistnämnda är lagligt, trots att det i djurskyddslagen står att djurens naturliga beteende ska främjas.
Dagen efter avslöjandet kom en djurtransport och hämtade kor, de flesta trodde att det var för att rädda korna därifrån, men bilen var beställd sedan tidigare, djuren skulle slaktas. Arla slutade hämta mjölk dagen efter avslöjandet, men har börjat igen. Kommer kanske den virala succén ”rosa mjölk” från en sådan gård, vem vet?
Även slakten har fortgått hela tiden, så är köttet som grillades vid midsommar från en misshandlad ko – vem vet?
Det nationella målet för djurskyddskontroller är 10 procent årligen, ett mål som aldrig nåtts sedan mätningarna började 2011! Om länsstyrelserna skötte sitt jobb skulle det vara kontroll av djurskyddet var tionde år.
Inom kycklingindustrin slaktas fåglarna efter 35 dagar, inom mjölkindustrin slaktas tjurkalvar vid 18 månader och kor får leva 5–6 år, så det är många miljoner djur som går under radarn.
2024 kontrollerades 5,4 procent av de livsmedelsproducerande anläggningarna i Sverige. I Skåne endast 1 procent, vilket innebär att det kan ta 100 år innan en anläggning där får en djurskyddskontroll. 2025 ökade kontrollerna till 6,8 procent, troligen med anledning av Djurrättsalliansens avslöjanden, men ändå långt under målet.
Vi anser att total insyn för konsumenten, med tv-övervakning på alla anläggningar som har ekonomisk vinning av att använda djur, är en självklarhet. Djurens lidande skulle minska, de bönder som inte slår djuren skulle kunna visa att de följer lagen. Konsumenten ska få information om hur djuren har det och hur de behandlas, så de kan välja bort en rutten verksamhet när de ser en!
