Vi går in i valrörelsens slutskede, med ett fortsatt tydligt övertag för oppositionen, även om övertaget minskar som det brukar göra i slutet av valrörelser. Det känns som om en del partier missar vart vinden blåser. Fokus hos Socialdemokraterna och Moderaterna nu är på att strössla ut vallöften till ”hårt arbetande familjer” och ”vanliga människor” för att maximera väljarstödet. Risken är nog bara att människor som inte kvalar in i den mallen, eller som inte vill rösta bara för att maximera storleken på den egna plånboken, utan också bryr sig om hur vi behandlar varandra i samhället och hur vi tar ansvar för vår gemensamma framtid, bara känner sig dumförklarade av de stora partierna.
För det blåser ju faktiskt andra vindar. Innan sommaren pekade Expressens ledare på tre områden där regeringspartierna gjort stora misstag som troligtvis kommer att kosta dem regeringsmakten. Det första var att regeringen gick för långt när det gäller såväl migrationspolitiken som kriminalpolitiken. Opinionen ville inte ha en så pass restriktiv politik, och när människor runt om i Sverige kunde se hur deras barns klasskompisar riskerade utvisning, eller såg framför sig att de skulle kunna bli tvungna att ange elever eller patienter, blev protesterna snabbt stora. Det andra felet Expressens ledare pekade ut var hur regeringen misslyckats med att förmedla en positiv framtidssyn, till exempel genom klimatinvesteringar eller att skapa trevliga städer. Det tredje var att de borgerliga partierna klivit för nära Sverigedemokraterna som parti.
Flera av dessa problem har Tidöpartierna och Socialdemokraterna gemensamt. Ointresset för klimatfrågan, stödet för en oerhört hårdför kriminal- och migrationspolitik och få visioner om ett bättre samhälle. När debatten kring tonårsutvisningar var som störst i våras uppfattade jag det som att Socialdemokraterna inte alls fattade vad som hände. De var fortfarande fast i sina gamla valanalyser som pekade ut frågan om den nya gymnasielagen som det som gjorde att de förlorade valet, och kunde inte ta in magnituden av debatten om tonårsutvisningar. På samma sätt missar de nu det kraftiga stödet för en annan klimatpolitik trots att 50 000 gav sig ut på Stockholms gator för någon vecka sedan till stöd för en kraftfullare politik.
Nu hör man många som tidigare röstat på S överväga att rösta på MP eller V. Det känns för osäkert att rösta på S om du 1) inte vill ha en mittenhöger-regering, 2) vill hejda klimatförändringarna eller 3), bryr dig om en human migrationspolitik/inte vill öka motsättningar mellan människor. Ett exempel är Aftonbladets Karin Pettersson, ”i grunden socialdemokrat”, som beskriver klimat och humanism som anledningarna till att hon i årets val kommer att lägga sin röst på Miljöpartiet.
Varje val går jag runt och funderar på om det är i detta val som Socialdemokraterna som parti kommer att implodera. I flera andra europeiska länder är de ju långt ifrån den storlek och det inflytande socialdemokratin tidigare haft. I den senaste opinionsmätningen från Novus backar förvisso S, men det är nog föga troligt att det kommer att vara en så stor förändring på vänstersidan i årets val. Mer sannolikt är däremot att det blir ett val där det är tydligt att många människor lagt sina röster för klimat, jämlikhet och medmänsklighet, istället för att slentrianmässigt fortsätta rösta på S.
Det rekordstora antalet som redan förtidsröstat! Kan valdeltagandet öka i årets val?
Att frågor om sjukvård och funktionsrätt lyser med sin frånvaro bland valutspelen, trots att de är så grundläggande i ett samhälle och så viktiga för väljarna.
