Istället för att komma med egna visioner så följer Socialdemokraterna i Tidöpartiernas fotspår. Hur kommer det sig att vi är så oförmögna att satsa stort i dag när vi är ett av världens rikaste länder, undrar Gustav Karlberg, språkrör för Grön Ungdom Blekinge.
DEBATT. I år är det 50 år sedan Hasse och Tage skrev en text som fångar min uppmärksamhet nu inför den första maj. Mot deras förhoppningar är den lika aktuell i dag, eller faktiskt, mycket mer.
Svara, du med röda stjärnan på din vårkavaj / Alla tåg som går mot lyckans land på första maj / Svara på en fråga från en vän som tappat tron / När är de framme vid sin slutstation?
I dessa tider är det lätt att tappa tron på en bättre värld. Jag kommer att bespara er beskrivningar av världsläget, för hopplösheten har även tagit ett stadigt grepp om Sverige. Vi har en regering som aktivt och konsekvent väljer bort vetenskaplig konsensus, och därmed monterar ned Sveriges roll som jämlik, humanitär och miljömässig ledarnation. Klassklyftor, klimatkollaps och utvisningar av goda medmänniskor kan inte ingå i någons idealsamhälle.
Men istället för att utmana den riktningen väljer oppositionens största parti att följa i regeringens fotspår. På områdena klimat, migration och ekonomisk jämlikhet är skillnaderna endast marginella.
Socialdemokraternas klimatbudget är bara 5 procent större än Tidös. Vad gäller migrationen så röstar de exakt som regeringen – och mot sin egen grupp i EU. På den ekonomiska jämlikheten, som en gång var partiets hjärtefråga, lyser de egna visionerna med sin frånvaro. Drömmarna om det goda samhället verkar ha tappats bort någonstans längs vägen.
Var blev ni av, ljuva drömmar om en rimligare jord? / Ett nytt sätt att leva? Var det bara tomma ord?
Sedan 1930-talet har socialdemokratin gjort Sverige till en trygg välfärdsstat för alla att leva i – ett arv som de nu själva arbetar för att urvattna. Otroliga satsningar har gjorts i Sveriges moderna historia: Sverige blev ett av världens rikaste, men också mest jämlika länder på 1970-talet – nu bor vi i världens sjätte mest ojämlika land sett till förmögenhetsfördelningen. Nysvenskar har fått komma hit och bygga Sverige tillsammans med oss – i dag splittrar vi oklanderliga familjer och skickar barn och unga till krigszoner. Ett välutbyggt järnvägsnät har etablerats – i dag har vi inte ens råd att underhålla det.
Vi som satts att leva i besvikelsens epok / Ja, vad gör vi nu? Vad ska vi tala på för språk? / Ett sätt är att, även om det blåser lite kallt / Tro på det vi trodde på, trots allt.
Varför är vi så oförmögna att satsa stort i dag? Vi är fortfarande ett av världens rikaste länder. Vi borde ha musklerna att omdana samhället till ett som klarar av de utmaningar vi ställs inför – de är många, och blir inte färre allteftersom fossilsamhällets konsekvenser kommer ikapp oss. För att kunna göra de investeringar som krävs och skapa det samhälle vi på riktigt vill ha behövs pengar. Att driva en politik med högre skatteintäkter kan därför ge en fingervisning om att man har större ambitioner för samhället.
Granskar man partiernas skuggbudgetar är det Miljöpartiet som vågar satsa mest. Och pengarna finns – Sveriges rikaste procent äger 36 procent av vårt samlade kapital och har sedan 2020 ansamlat dubbelt så mycket av den genererade förmögenheten som resterande 99 procent, samtidigt som de beskattas lägre än vanliga löntagare. Här kan vi slå två flugor i en smäll: minska klyftorna och göra de investeringar som behövs – både akut och i den längre strävan mot ett bättre samhälle.
För att vi i den yngre generationen ska få uppleva framstegsoptimismen från forna dagar behövs drastiska samhällsförändringar, och för det behövs politiker som tänker större. I 2026 års val hittar ni dem på Miljöpartiet de grönas valsedlar. Drömmen om en rimligare jord lever vidare med oss.
