Östersjöns ålgräsängar har lagrat kol i tusentals år. När de förstörs går värden förlorade som inte kan återskapas inom överskådlig tid. Därför är skydd viktigare än restaurering, enligt forskarna bakom en ny studie i Nature.
Genom borrprover från havsbotten har forskarna kunnat tidsbestämma flera av Östersjöns ålgräsängar. Resultaten som nu publicerats i Nature visar att ålgräset etablerades redan för över 4 000 år sedan, och igen för omkring 1 700 år sedan, när landhöjningen skapade lugnare och mer skyddade kustmiljöer, skriver Södertörns högskola i ett pressmeddelande.
– Det här är inte något som byggs upp på några decennier. Vi pratar om tusenåriga kolsänkor, säger Martin Dahl, docent och en av forskarna bakom studien i en kommentar.
”Skydd är helt avgörande”
Han gör en jämförelse med ur- och naturskogar på land som också tar lång tid på sig att få sin struktur och funktion. Men liknelsen stannar inte där. Likt när ur- och naturskogar förstörs, försvinner inte bara växterna i ålgräsängarna utan ett helt ekosystem som lagrat kol i generationer. Precis som skogar och blomsterängar på land är de också artrika, komplexa miljöer som kräver stabila förhållanden och lång kontinuitet för att ge livsutrymme åt fiskar och smådjur, stabilisera bottensediment och bidra till ett friskare kusthav.
Ängarnas betydelse sträcker sig också bortom själva ängen. Organiskt material sprids till omgivande bottnar och bidrar till ytterligare lagring av kol och kväve, som ett slags långsiktigt ekologiskt minne i kustlandskapet, skriver forskarna i pressmeddelandet. Det är mot den bakgrunden de har kommit fram till sitt budskap om att skydd är viktigare än restaurering.
– Det finns en föreställning om att vi alltid kan återskapa det som gått förlorat. Men när det gäller sjögräs handlar det om system som har vuxit fram under tusentals år. Då är skydd helt avgörande, säger Martin Dahl.
