Det pågår en försvarstsunami som dränker nödvändiga satsningar på klimatet och välfärden. Inte ens V och MP vågar ta strid mot militarismen, därför behövs partiet Vändpunkt skriver medgrundarna Annika Lillemets och Valter Mutt.
DEBATT. ”Det saknas pengar” och ”vi behöver spara” utgör sedan årtionden grundackordet i svensk politik. Och vi skördar nu de bittra frukterna av det permanenta sparandets politik i form av färre sjukhusbäddar än i något annat EU-land, en skriande brist på hyreslägenheter, en skola i fritt fall och ett järnvägsnät med en snabbt växande underhållsskuld. Men för ett av statens utgiftsområden tycks numera inga begränsningar föreligga: försvaret. Denna budgetpost har i fast penningvärde vuxit med 354 procent sedan 2014 och uppgår i år till 175 miljarder kronor. Men detta anser våra ”ansvariga” politiker inte vara nog utan försvarsanslagen, där visserligen även satsningar på civilförsvaret ingår, planeras växa ytterligare och beräknas 2030 sluka inemot en fjärdedel av hela statsbudgeten.
Tror någon på fullt allvar att denna försvarstsunami på hundratals miljarder kronor inte kommer att dränka livsnödvändiga satsningar på klimatinvesteringar och välfärden? Ändå är det knäpptyst i valrörelsen om detta. Det beror förmodligen på att alla riksdagspartier har ställt sig bakom denna prioritering. Ingen är väl förvånad över att försvarsminister Pål Jonsson (M) vill storsatsa på militär upprustning med tanke på hans bakgrund som vapenlobbyist, närmare bestämt som kommunikationsdirektör på krigsmaterielföretagens branschorganisation SOFF (Säkerhets- och försvarsföretagen). Men det är obegripligt att ledningarna för såväl MP som V har gått med på något som borde vara helt främmande för partier med rötter i fredsrörelsen och antimilitarismen. De raserar på så vis sina partiers trovärdighet.
Sverige behöver ett parti som är rödare än V och grönare än MP. Istället för att automatiskt avfärda de partier och rörelser som ännu inte är representerade i riksdagen borde vi ta nya idéer och initiativ på allvar. Liberalernas sannolika uttåg ur riksdagen minimerar risken för att röster på ett välbehövligt nytänkande rödgrönt parti skulle gynna Tidölaget.
Partiet Vändpunkt (PV), som vi var med och grundade 2019, är ett sådant initiativ som har mycket att bidra med. Existensberättigandet för ett parti består i att det för fram idéer och politiska förslag som inte hade funnits på banan partiet förutan. PV vågar till skillnad från riksdagspartierna stå för politik som svarar mot vår tids avgörande utmaningar. I sin valplattform har partiet flera förslag för en offensiv fredspolitik. PV vill ”utmana den rådande normen om militär styrka som huvudsaklig lösning på konflikter”. Ett par konkreta förslag är att inrätta ett fredsdepartement och att ge barn och ungdomar fredsundervisning i skolan. PV vill att Sverige i en stegvis process lämnar Nato och säger upp DCA-avtalet och i stället bygger säkerhet underifrån genom robusta självförsörjande lokalsamhällen, söker samarbete med neutrala fredsbenägna länder och påbörjar en militär nedrustning.
Vidare talar PV klarspråk om att oändlig tillväxt inte är möjlig i en ändlig värld och att ekonomin måste ställas om så att den ryms inom naturens ramar. Ett av partiets konkreta förslag för att göra omställningen klimaträttvis är att införa modellen koldioxidskatt med utdelning, det vill säga intäkterna från skatten delas ut med ett lika stort belopp till varje invånare i landet. Genom att återge Riksbanken ensamrätt att skapa pengar, genom digitala e-kronor, kan ekonomin demokratiseras. Via offentligt ägda investeringsbanker styrs investeringar om till sådant som omställning av energisystem och minskade klyftor. Det skulle också behövas ett parti i riksdagen som på allvar vill införa basinkomst.
Därför röstar vi på PV i riksdagsvalet.
