Det antimilitaristiska bildinitiativet Tecknaruppopet fortsätter sin gärning. En retrospektiv turnerar runt Sverige och deras tolkningar av En svensk tiger har funnits till beskådan i Visby under Almedalsveckan.
– Det är en generell uppmaning om att inte tiga när makthavarna tar farliga beslut, säger uppropets initiativtagare Karin Z. Sunvisson.
Våren 2022, mitt i den svenska neutralitetens väg mot ättestupan, gick ett hundratal svenska tecknare samman i ett gemensamt initiativ mot Natomedlemskap, upprustning och kärnvapen. Tecknaruppropet var fött. Sedan dess uppropets undertecknare dubblerats och deras verk samlats i utställningar, samt i tidningen Larm.
En bildsamling tolkar den svenska tigern – kampanjen som Försvarsmakten lanserade under andra världskriget i syfte att påminna svenskarna om vikten av att inte prata bredvid mun och kompromettera riket gentemot främmande makt. Som illustration användes en bild av Bertil Almqvist, ”En svensk tiger”, vilket sedermera ledde till en utdragen tvist om upphovsrätt. Tecknaruppropets tigrar går istället under samlingsnamnet ”En tiger tiger inte” och kan just nu ses i Grafikengruppens hus i Visby, där Svenska freds huserar under Almedalsveckan. Bilderna kom till under Natoprocessen, men är lika, om inte än mer aktuella, i dag, säger uppropets initiativtagare Karin Z. Sunvisson.
– Det är en generell uppmaning om att inte tiga när makthavarna tar farliga beslut. Efter Natomedlemskapet kom ju också DCA-avtalet, och det faktum att Sveriges regering gjort sig till medskyldiga i Israels folkmord på palestinier. Bara för att nämna två exempel.
Utställningens anspråk på tigern är också ett slags ”tecknarhämnd”, förklarar Karin Z. Sunvisson, eftersom den också berättar om hur Försvarsmakten länge olovligen använde sig av Bertil Almqvists originalbild.
– Jag är övertygad om att om Bertil Almqvist fortfarande var i livet så hade varit med oss.
Först 2007 nådde parterna, det vill säga Försvarsmakten och Almqvists efterlevande samt Beredskapsmuseet i Helsingborg, en förlikning i frågan.
Tecknaruppropets tigrar tiger som sagt inte. De talar i megafon, visar fingret, ryter och sätter klorna i Natofanan. Elin Häggs tigerungar anfaller med full kraft fötter och ben, där ett par tveklöst tillhör en tidigare socialdemokratisk statsminister, och en småblommig strumpa i lågsko är på väg ut ur bild, i hopp om att freda sig från de vassa gaddarna.
– Tanken var att om man inte kan vara en stor, stark, tuff tiger, kanske man kan vara många små tigrar, med sylvassa tänder och klor som attackerar från olika håll. Och att det förhoppningsvis kan vara nog så jobbigt, säger hon om upprinnelsen till motivet, och fortsätter:
– När våra folkvalda tycker att vi ska vara tysta när ett folkmord pågår eller påstår att man är extremistisk för att man säger att man gillar en så självklar och grundläggande sak som fred, då är det väl allas plikt att inte tiga?
Kan tveklöst påverka
Tecknaren Emma Hanquist, vars tiger skäller ut sin domptör, håller med.
– Allt handlar om att höja sin röst, skapa en gemensam starkare röst och att inte i tystnad låta andra diktera vårt samhälle och vår framtid.
Att teckningar och konst kan påverka råder det ingen tvekan om, tycker Karin Z. Sunvisson, även om det är omöjligt att säga exakt vilken effekt det har.
– Folkets motståndshandlingar, stora och små, är som mykorrhizan i jorden. Miljarder av kontakter knyts i ett ständigt växande nätverk av solidaritet. Vi arbetar vidare i förvissningen om att vi, liksom varje enskild människa, är en kraft att räkna med och att militarismens dagar är räknade.
”Inskränker gotlänningars liv”
Samtidigt som politikerveckan i Almedalen pågår har Natoländernas ledare begått toppmöte i Haag. På onsdagen beslutade man att avsevärt höja målet för ländernas försvarsbudgetar, till fem procent av BNP. Statsminister Ulf Kristersson avstod från det traditionsenliga talet i Almedalen, men han befann sig på ön i början av veckan, för att visa upp ett inköp av ett tyskt luftvärnssystem till det gotländska regementet P18. Både Emma Hanquist och Elin Hägg bor på Gotland. Emma Hanquist konstaterar att den ”fixering av upprustning som råder är på inget vis något nytt”.
– Länge har Gotland använts som symbol för diverse skräckscenarion så det finns naturligtvis känslan av att man blåser upp hoten för att motivera utökad militarisering, samtidigt som det naturligtvis ligger ett stråk av oro över det rådande läget. Försvaret inskränker dessutom på gotlänningarnas liv i form av förbud för bostadsbyggandet och även begränsad tillgång till naturområden och därför blir den utökade närvaron påtaglig. Det är sorgligt att det pågår en sån hetsjakt på olika former av vapen.
Elin Hägg sammanfattar:
– Vad känner man när allt man trott och hoppats på brinner och folk applåderar? Som ett stort svart hål av ångest i ens inre? Kanske är det sorg.
Artikeln har uppdaterats med Emma Hanquists citat.
