Det behövs en översyn av utlänningslagen och en ordning för kvalitetssäkring som skapar förtroende för asylprocessen, skriver Rickard Olseke, expert i migrations- och asylfrågor.
DEBATT. ”Vi har ett av de allra mest rättssäkra asylsystemen i hela världen”, berättade migrationsminister Johan Forssell (M) för de församlade journalisterna på en pressträff om åtgärder för stärkt återvändandeverksamhet. Inför valet 2022 var budskapet ett annat, vilket jag tidigare har skrivit om: då ville Moderaterna, Liberalerna och Kristdemokraterna se över och stärka rättssäkerheten för asylsökande. Sedan dess har Statskontoret genomfört en granskning som bekräftar att Migrationsverket har svårt att upprätthålla rättssäkerheten i asylprövningen.
Regeringen har nu gett Migrationsverket i uppdrag att vidta åtgärder för att se till att ärendehandläggningen är enhetlig och rättssäker, men mer behöver göras. I riksdagsmotioner underskrivna av Moderaternas dåvarande migrationspolitiska talesperson Maria Malmer Stenergard betonas att det är av största vikt att det svenska asylsystemet både är rättssäkert och uppfattas ha en mycket hög rättssäkerhet. Därför föreslogs bland annat en oberoende utredning av kvaliteten i asylprocessen i samråd med FN:s flyktingorgan UNHCR, med ett brett uppdrag att analysera rättssäkerheten hos såväl Migrationsverket som migrationsdomstolarna.
Att Migrationsverkets avslagsbeslut kan överklagas är en grundläggande rättighet, men det är inte en garanti för en hög nivå av rättssäkerhet. Som Moderaterna tidigare har uppmärksammat behöver därför även migrationsdomstolarnas överprövning kvalitetsgranskas. Forskarna i rätts- och statsvetenskap Johan Lindholm, Mattias Derlén och Daniel Naurin ställer en i sammanhanget relevant fråga: ”Hur påverkas beslutsfattandet inom domstolarna av värderingsmässiga skillnader mellan enskilda domare?”. Frågeställningen kan utvidgas till att också omfatta domstolarnas föredragande jurister som skriver domsförslagen.
I en rapport från Delegationen för migrationsstudier (Delmi) om barnets bästa i migrationsärenden varnar migrations- och barnrättsexperten Louise Dane för att i ”en tid där det politiska samtalet handlar om att på olika vis begränsa migranters rättigheter kan otydlig lagstiftning leda till att bedömningar skärps även där ingen skärpning av lagstiftningen gjorts”. Likaså riskerar fast praxis att förskjutas av Migrationsverket och migrationsdomstolarna.
Men hur migrationslagstiftningen fungerar är inte enbart en fråga om dess tillämpning. I vissa fall är det regering och riksdag som tvingar Migrationsverket att fatta orimliga och orealistiska beslut, som till exempel när familjer som är bosatta i Sverige splittras på grund av att ett eller flera barn fyllt 18 år. När utrymmet för att få uppehållstillstånd av humanitära skäl inskränks. När nya preskriptionsregler minskar möjligheten att bevilja uppehållstillstånd till barn med stark anknytning till Sverige. Eller när avskaffade regler om spårbyte leder till att familjer som etablerat sig i Sverige får utvisningsbeslut när de ansöker om förlängt arbets- och uppehållstillstånd.
Det behövs därför både en översyn av utlänningslagen och en ordning för kvalitetssäkring av myndighetsbeslut och domstolsavgöranden som skapar förtroende för den svenska asyl- och migrationsprocessen. Det är alltjämt upp till bevis för regeringen – men även Socialdemokraterna, som hittills under mandatperioden agerat som dess stödparti, delar ansvaret för att säkerställa en hög nivå av rättssäkerhet och en välfungerande lagstiftning.
