Kan man stödja fredsförhandlingar och Ukraina? Inte om man ska lyssna på hur den offentliga debatten i Sverige har gått. Alla förslag på förhandlingar har framställs som att det vore samma sak som att Ukraina skulle kapitulera. Som om det vore självklart att Ukraina skulle ha mycket mindre att sätta emot vid förhandlingsbordet än på stridsfältet. Som om Ukraina bara genom att sätta sig i förhandlingar skulle ge upp de landytor Ryssland ockuperar och möjligheten till säkerhetsgarantier. Så är det förstås inte, även om verkliga förhandlingar kommer till så kan Ukraina när som helst avsluta dem om de inte skulle leda till något som de tycker är acceptabelt.
Att vara för diplomati innebär inte att man anser att Ryssland har rätt till de landområden som de tagit. Det innebär bara att det är bättre att försöka lösa konflikter med samtal än vapen. Det innebär inte ens att man tror att det är bra odds för att Ryssland kommer att gå med på något acceptabelt, bara att det alltid är värt att försöka undvika fortsatt dödande. Det finns många exempel på konflikter där motsättningarna har sett omöjliga ut att lösa, men där diplomati och förhandlingar trots det gett lösningar.
I dagens krigs- och rustningshets så försvinner eller misstolkas, medvetet eller omedvetet, alla försök att se flera bilder än den som kablas ut av alla åtta riksdagspartierna. Att förstå att Ryssland känt sig hotat av Natos utbredning österut innebär inte att man ursäktar Rysslands invasion. Att förstå hur stormakterna ser på världen och att de önskar att dela upp och styra den, innebär inte att man har förståelse för den synen eller att man tycker att Ryssland har rätt att styra Ukrainas vägval. Att man tycker det är bra att Trump fått upp diskussionen om förhandlingar på bordet innebär inte att man tycker att det är okej att han försöker pressa till sig ukrainska naturtillgångar och stänga ner deras kommunikationssystem.
Tvärtom, man kan avsky det mesta som Trump gör och står för, och fortfarande tycka att det är bra att han fått till diskussion om vapenvila och att flera europeiska länder nu börja prata om förhandlingar. Att man ser att det är mer eller mindre omöjligt för Ukraina att fullt ut trycka tillbaka Ryssland militärt innebär inte att man tycker att invasionskrig ska löna sig.
Vill man se fred måste alltid diplomati och förhandlingar komma i första hand, oavsett hur konflikten ser ut. Ska en hållbar fred vara möjlig måste man också försöka förstå hur den andra tänker och vad deras behov är. Inget av det innebär att en part accepterar eller gått med på något den andra tycker. Att prata och lyssna är alltid bättre än krig. Att förhandla är inte att kapitulera.
