Prenumerera

Logga in

Zoom · Miljö

Energiomställning på kollision med biologisk mångfald

Spånkojan i Norrbotten skyddades 2023 efter en överenskommelse mellan Sveaskog och naturvårdsverket.

Sverige vill både stoppa förlusten av biologisk mångfald – och bidra med hållbar skogsråvara till energiomställningen. Men unika siffror visar att de skogar som hyser den högsta biologiska mångfalden avverkades i fyrdubblad takt under 2023 och 2024, jämfört med 2022. 
Så hur går det ihop?

När världen nu försöker kasta den fossila energin på historiens skräphög lyfter regeringen fram den svenska skogen som en nyckelresurs för energiomställningen. Samtidigt har de skogar som ännu inte påverkats av det storskaliga skogsbruket pekats ut som avgörande för att stoppa förlusten av biologisk mångfald. Här finns bland annat de fjällnära skogar som beskrivits som Sveriges motsvarighet-till Amazonas eller regnskogen i Borneo. 

– Det finns inget liknande i hela Västeuropa, sa biologen och utredaren Tommy Ek i samband med att han la fram förslag om att skydda en stor del av fjällskogsbältet 2020.

700 Gamla stan per år

Nu har Skogsstyrelsen och Naturvårdsverket gjort en analys med hjälp av konsultföretaget Metria som visar hur mycket av de mest värdefulla skogarna som kalavverkas varje år. Dels genom att titta på skogliga värdekärnor – skogar där myndigheterna inventerat och hittat höga naturvärden – och dels på så kallade sannolika kontinuitetsskogar, skogar som inte påverkats av storskaligt skogsbruk och som identifierats genom analyser av flyg- och satellitbilder.

– Sedan har vi tittat på satellitbilder för att ta reda på vad som faktiskt avverkats, säger Johan Åberg, specialist på områdesskydd på Skogsstyrelsen.

Analysen visar att förlusten av skogarna fyrdubblats på två år. Från drygt 5000 hektar 2022 till 27 000 hektar 2023 och 2024, en nivå som motsvarar fyra Manhattan eller 700 Gamla stan i Stockholm. Ökningen både oroar och förbryllar, säger Johan Åberg.

– Vi kan inte förklara den här ökade avverkningen av värdekärnorna med att det (totalt) skulle avverkats mer skog i Sverige, säger han.

Skog som aldrig kalavverkats. Johan Åberg, specialist på områdesskydd på Skogsstyrelsen. Foto: Camilla Cilo

Minskad avverkningsålder

Tvärtom minskade den totala avverkningen i Sverige 2023 och 2024. Vad den ökade arealen avverkade skogliga värdekärnor beror på är ännu oklart. Men det finns flera teorier. Däribland att regeringen minskade anslaget till formellt skydd med en tredjedel mellan 2022 och 2023. Något som kan ha fått skogsägare att avverka skogen istället för att ansöka om att skydda värdefull skog. En annan teori är brist på avverkningsmogna skogar (utan höga naturvärden).

– Avverkningsåldern har minskat med runt tjugo år de senaste tjugo åren och då börjar man kanske titta på de skogarna som man tidigare avstod ifrån. På så sätt kan man ha börjat avverka det som egentligen var tänkt som en frivillig avsättning, säger Johan Åberg.

Ingen ökning ovan fjällnära

Rakt genom det fjällskogsbälte som pekas ut som unikt i ett europeiskt perspektiv går den formella gränsen för fjällskog. Ovan gränsen är slutavverkning inte tillåten om den är ”oförenlig med intressen som är av väsentlig betydelse för naturvården eller kulturmiljövården”. Här fann myndigheterna att det avverkades betydligt mindre än nedan gränsen (endast 750 hektar av 0,5 miljoner 2023/2024) – och avverkningarna har inte ökat, konstaterar Johan Åberg.

– Avverkningstakten är tiofaldigt lägre där och det har att göra med ansökningsförfarandet, säger han.

”Potentiella målkonflikter”

Hur framtiden artar sig vet förstås ingen. Men klart är att trycket på skogen ökar i spåren av energiomställningen. Trä lyfts som ett klimatsmart byggmaterial och restprodukterna används till bioenergi i kraftverk. Men också för att producera bränsle till flyg och fordon – en efterfrågan som växer snabbt. Samtidigt ska Sverige öka sin kolsänka och bidra till det globala avtalet om att stoppa förlusten av biologisk mångfald till 2030, som undertecknades i Montreal 2022. Här spelar Europas kvarvarande naturskogar en nyckelroll och skogarna ska skyddas, enligt EU:s strategi för biologisk mångfald, som kan ses som unionens plan för att bidra till att avtalet blir verklighet. 

”Många olika ekosystemtjänster ska tillgodoses på samma markyta”, konstaterar Klimatpolitiska rådet i sin senaste rapport – och beskriver det som potentiella målkonflikter.

Virkesupplag med sågade brädor på ett sågverk. Skogen är föremål för ”potentiella målkonflikter”, menar klimatpolitiska rådet. Foto: Fredrik Sandberg/TT

Klarar inte att matcha avverkningstakten

Totalt finns det runt 1,9 miljoner hektar värdekärnor och ”sannolika kontinuitetesskogar” som identifierats i Naturvårdsverket och Skogsstyrelsens modell nedan gränsen för fjällnära skog. Med fjolårets och dagens nivå på anslaget för att skydda skog kan de båda myndigheterna skydda runt 16 000 hektar av det varje år, uppskattar Johan Åberg. Det vill säga runt 12 000 hektar mindre än de 26 000 som avverkades 2023/2024 (om avverkningen ovan den fjällnära gränsen räknas bort).

– Vi kan inte matcha den här avverkningstakten, säger han.

Yta stor som Öland kan ha avverkats till 2030

Om utvecklingen fortsätter kommer ytterligare 135 000 hektar ”värdekärnor och sannolika kontinuitetsskogar” – en yta motsvarande hela Öland – att ha försvunnit till 2030, det år då förlusten av biologisk mångfald ska ha stoppats. Johan Åberg på Skogsstyrelsen beskriver utvecklingen som ”förfärlig” och att Sverige inte kommer att lyckas med mål och åtaganden som gjorts. Men hur säkra är myndigheterna på att det rör sig om skyddsvärda skogar?

– Merparten är det. Dels är stora delar inventerade med personal som har den här kompetensen att bedöma vad som är höga naturvärden och för de delar som inte är fältbesökta är så pass stor del stickprovsanalyserat att vi vågar dra slutsatsen att de allra flesta av de här kontinuitetsskogarna också har de värdena att de går att bedöma som värdekärnor, säger Johan Åberg.

Hotad mångfald i skogen

De arter som har populationer som minskar eller är extremt ovanliga rödlistas i SLU:s artdatabank. Den främsta orsaken till att arter rödlistas är att skogar med höga naturvärden avverkas. ”Dagens mer intensivt brukade skogar skapar inte tillräckligt goda förutsättningar för många arter, och dessutom avverkas de på nytt innan arterna hunnit etablera sig”, skriver SLU. Ungefär 40 procent av alla rödlistade arter är på olika sätt knutna till skogen. Omkring 67 procent av dessa rödlistas på grund av att de har populationer som minskar, 18 procent på grund av att de är mycket ovanliga och har små populationer, 11 procent för att de är dåligt kända. Resterande 3 procent för att de försvunnit från Sverige.

SLU

Strid om definitioner

Men enligt ett förslag som miljömålsberedningen lagt fram för hur Sverige ska nå mål för biologisk mångfald och ökad kolsänka, skulle betydligt mindre areal skog med höga naturvärden bli aktuella för skydd. Peter Roberntz, skogsexpert på WWF Sverige, är kritisk – och menar att förslagen går på tvärs med EU-kommissionens vägledningar. 

– Konsekvensen blir att vi fortsätter att avverka naturskogar eller skogar med höga naturvärden, säger han. 

Ett första test väntas med EU:s uppdaterade förnybarhetsdirektiv. Kan Sverige, enligt direktivet, klassas som ett A-land slipper producenter av biomassa bevisa att deras produkter är hållbart producerade. Men det förutsätter att det finns ett system som säkerställer att biomassan inte produceras på bekostnad av ”gammal skog”, ”urskog”  och ”skog som av myndigheter konstaterats ha stor biologisk mångfald”. Regeringen har nu lagt fram förslag på hur det ska definieras och hur lagstiftningen ska anpassas så att Sverige blir ett A-land. Men förslaget får hård kritik av både tunga myndigheter och miljöorganisationer.

Definitionen av ”gammal skog” skulle innebära ett dråpslag för den biologiska mångfalden, då den i för hög grad utgår från ett ålderskriterium, skriver Naturskyddsföreningen i ett remissvar. Det, fortsätter föreningen, saknar stöd i EU-kommissionens vägledning och skulle osynliggöra ”många av de mest betydelsefulla skogsmiljöerna”.

”Många studier visar att det snarare är skogens strukturer, kontinuitet och historik som avgör dess ekologiska värden.”

Regeringen vill ”tydliggöra”

För att säkerställa att Sverige blir ett A-land vill regeringen tydliggöra att markägarna först måste samråda med Skogsstyrelsen om de vill gallra eller avverka i det som regeringen definierar som urskog eller gammal skog. För att hindra att skog som av myndigheter ”konstaterats ha stor biologisk mångfald” inte ska avverkas kommer däremot regeringen inte med några förslag alls. Skogsägare som vill avverka skog med höga naturvärden måste redan med befintlig lagstiftning anmäla det för samråd till Skogsstyrelsen som då kan fatta beslut för att skydda ”områden med stor biologisk mångfald”, resonerar regeringen. Först vid ett sådant beslut kan det vara fråga om skog med hög biologisk mångfald, enligt promemorian. Även det motsätter sig Naturskyddsföreningen som menar att det vore enklare och mer förutsägbart att utgå ifrån att befintliga inventeringar utgör det som direktivet kallar för ”konstaterande om stor biologisk mångfald”. 

– Om inventeringen blivit fel i någon skog eller förhållandena på marken har ändrats så får myndigheten pröva och hantera det i samband med att den planerade avverkningen granskas, säger Josia Hort, jurist på Naturskyddsföreningen, som ser framför sig att med regeringens förslag så kommer frågan att överlämnas till utdragna domstolsprocesser. 

”Ekvationen går inte ihop”

Men också en rad myndigheter är kritiska till regeringens förslag. Skogsstyrelsen skriver att man i dagsläget inte hinner handlägga och fatta aktiva beslut i mer än en mindre del av de 60 000 samrådsärenden som årligen trillar in. Det vill säga lejonparten faller rakt igenom utan aktiv prövning. Men också om ett område med höga naturvärden blir aktuellt för samråd kan skogarna avverkas. Länsstyrelsen i Värmland lyfter att reglerna om samråd i och för sig ger möjlighet att helt stoppa en åtgärd, men att ”det är ovanligt att detta sker”.

I den svenska skogspolitiken ska produktion och miljö väga lika. Men för Peter Roberntz, rådgivare på WWF, är det uppenbart att skogspolitiken nu fått en tydlig slagsida mot produktion – på bekostnad av miljön. Siffrorna om att en yta motsvarande 700 Gamla stan med ”skogliga värdekärnor och sannolika kontinuitetsskogar” avverkats årligen 2023 och 2024 är ytterligare ett bevis på det, menar han. 

– Ekvationen går inte ihop.

Plantörer från Litauen sätter tallplantor på ett hygge i Västerbotten. Foto: Johan Gunséus/TT

Skogsindustrierna tycker annorlunda

Men Skogsindustrierna håller inte med och konstaterar att Sveriges status som A-land ”inte på något sätt skulle kunna ifrågasättas utifrån befintliga övervaknings- och kontrollsystem”, i ett remissvar till regeringen. Mårten Larsson, ansvarig för bioenergifrågor, skriver i ett mejl till Syre att ”Sverige har jämfört med många andra EU-länder en omfattande relevant skogslagstiftning och en myndighet som bedriver omfattande tillsyn”.

– Vi anser inte att hållbarhetskriterierna handlar om nivån eller detaljeringsgraden i tillsynen. Ett energidirektiv är inte tänkt att styra detaljer i hur nationell skogspolitik bedrivs.   

Kan Sverige stoppa förlusten av biologisk mångfald om lejonparten av de här skogarna fortsatt får avverkas?

– Skogsindustrierna bedömer att Sverige har bra verktyg för att arbeta effektivt med biologisk mångfald. Det är viktigt att fortsätta men även utveckla det ambitiösa och effektiva arbetet som bedrivs för att stärka den biologiska mångfalden i de svenska skogarna. Men övergripande sannolikhetsbedömningar av vad som kan vara skyddsvärt bör inte blandas ihop med vad myndigheterna i praktiken sedan bedömer som skyddsvärt.

”Svåra avvägningar”

Hur tillgången på bioenergi skulle påverkas om ”skogliga värdekärnor” och ”sannolik kontinuitetsskog” skulle skyddas är svårberäknat, men hade inneburit en viss påverkan, enligt Skogsindustrierna. Framförallt skulle det påverka energiomställningen genom att tillgången på förnybara material skulle begränsas – och där skulle det få ”större negativa konsekvenser”, enligt Mårten Larsson. Skogen, skriver han vidare, ”fyller en rad viktiga funktioner och det är viktigt att det görs noggranna avvägningar mellan olika samhällsmål för exempelvis klimatomställning, sysselsättning och biologisk mångfald”. En typ av svåra avvägningar som ”behöver göras i en bred politisk process och inte i form av detaljregleringar i enskilda lagstiftningar”, anser han. 

– Vi bedömer generellt att energiomställningen och hela klimatomställningen påverkas negativt av att hållbarhetskriterierna används för att driva nationell skogspolitik och som skydd av sannolika kontinuitetsskogar eller krav på mer tillsyn.

Var går gränsen för hållbar produktion?

Mårten Larsson lyfter också att ansvaret för den biologiska mångfalden är delat mellan staten och skogsnäringen – staten genom formellt skydd, och näringen genom miljöhänsyn och frivilliga avsättningar. ”Om Sverige anser att mer skogar bör skyddas eller undantas från brukande är det en politisk fråga som inte bör blandas ihop med EU-lagstiftning kring bioenergianvändning som skapar rättssäkerhet för svenskt skogsbruk”, skriver han. Men Peter Roberntz på WWF tycker att en grundläggande fråga saknas i debatten. Var gränsen går för vad som är möjligt att producera hållbart. 

– Den vill man hålla flytande. Men så länge vi inte kan definiera vad det hållbara uttaget i våra skogslandskap är kommer hela tiden ekonomiska intressen trycka på för att öka uttaget för att sedan definiera det som hållbart.

Prenumerera gratis på vårt
NYHETSBREV
Prenumerera gratis på vårt
NYHETSBREV
Till Syre >>
Till Syre >>
Till Syre >>
Till Syre >>